”Rör inte min keps” handlar om rätten till anpassningar

Tänk att behöva glasögon och inte få använda dem. Precis så kan det vara för en person som använder sin keps, huva eller mössa för att hen har behov av att skärma av intryck. 

Keps, långt hår och tröja med huva är exempel på hjälpmedel som personer själva har kommit på hjälper dem. Det finns mängder av exempel och vi i omgivningen behöver vara uppmärksamma så att vi inte av gammal vana tar bort eller till och med förbjuder dessa anpassningar.

Kepsrörelsen – #rörinteminkeps – startade på initiativ av beteendevetare Anna Sjölund. Anna har lång erfarenhet av att möta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som använder sig av kepsen som ett hjälpmedel eftersom de oftare än andra har intrycksallergi, intrycken från ljud, ljus och saker som rör sig runt oss och inte går att sortera.

Kepsen är ofta omtalad i diskussioner i skolan, vid släktmåltider och på arbetsplatser. Det finns gamla hyfs-regler där det är ohyfsat att bära keps inomhus. Vi behöver alla tänka om där.

När vi förbjuder kepsen så förbjuder vi ofta rätten till ett hjälpmedel. Det kan påverka en person lika mycket som det skulle påverka mig som har ganska dålig syn om jag inte tilläts ha glasögon eller linser.

Genom kepsrörelsen vill Anna Sjölund och hennes kepskollegor samla personer med värdegrund som bygger på autonomistödjande pedagogik. Stöd som utförs så att den enskilde personen kan få mer makt över sitt eget liv.

Kampanjen vill visa att enkla anpassningar kan görs stor skillnad, vara en energibesparande åtgärd för personal och närstående, hjälpa dem att anpassa skola, vardag och livet. Ambitionen är att samla många kloka och kunniga människor om vill förändra och förbättra, och erbjuda gratis nedladdningsbart material och som är enkelt att använda på rorinteminkeps.se

Kom ihåg att fundera på varför en person håller fast vid ett plagg, en sak eller en vana. Det kan vara något som hjälper personen, därför behöver alla se till att inte förbjuda saker slentrianmässigt. Kommer alla ihåg detta så kan vi tillsammans göra skillnad!

Myt och verklighet om kepsen

Olika argument jag hört om att ha kepsförbud – och varför dessa argument går bort:

Det är hyfs att inte ha keps inomhus – att få ha keps ökar möjligheten för personen som använder den att lyckas med att må bra och inte få den sortens känsloutbrott som ofta ses som mycket ohyfsade och som dessutom är ett misslyckande för personen själv.

Det är ohygieniskt – varför har då restaurangpersonal keps av hygienskäl?

Det är inte bra för håret – jag har frågat frisörer, det stämmer inte.

Det gör att jag inte kan se kepsbäraren i ögonen och då vet jag inte om hen lyssnar – alla människor mår inte bra av ögonkontakt och de flesta av oss lyssnar alldeles utmärkt utan att bekräftande se den som talar i i ögonen samtidigt.

Ungdomarna kommer ändå inte få ha keps på jobbet och vi ska förbereda dem för arbetslivet – på de allra flesta arbetsplatser tillåts keps, i nya delar av diskrimineringslagen görs det tydligt att anpassningar ska göras på arbetsplats om arbetstagaren har funktionsnedsättning, detta gör att många fler anpassningar kommer att göras framöver, en sådan kan vara att en klädkod ändras om det inte innebär en säkerhetsrisk. Dessutom tycker jag att kepsen kan hjälpa våra elever att ta sig igenom skolan för att överhuvudtaget nå till arbetsmöjligheter och det borde vara första fokus.

Skolverket och Skolinspektionen säger att vi ska ha ordning och reda och keps hör till våra ordningsregler – stämmer inte, det de säger är att skolor kan förbjuda viss klädsel, men endast om det kan påvisas att det i det särskilda fallet påverkar ordningen och säkerheten i skolan eller om det gör att skolan inte kan fullfölja sitt pedagogiska uppdrag.

Annelie Karlsson är specialpedagog och jobbar numera i egen firma, Funkkonsulten. Hon har en bakgrund som specialpedagog och rektor samt samordnare för särskilt stöd på högskola. Annelie är också förälder till egna barn med särskilda behov.