Allt om planen att förstatliga personlig assistans
All personlig assistans ska samlas hos staten. Det föreslog huvudmannaskapsutredningen i mars 2023. Förslaget ansågs ha goda chanser att genomföras. Men när kommer regeringens proposition? Och hur ska förstatligandet gå till?
Ett år senare – mars 2024 – är regeringen fortfarande tyst om planerna. Det finns inga besked om när en proposition kan läggas fram.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) besvarade den 27 mars 2024 en skriftlig fråga i riksdagen med det försiktiga uttalandet att utredningen bereds, men gav inga signaler om tidsplan.
Samtidigt menar Försäkringskassan att ett införande kräver minst 24 månaders förberedelsetid hos myndigheten.
I praktiken kan detta betyda att ett förstatligande kan bli verklighet tidigast 2027.
– Idag gör vi inga som helst förberedelser, eftersom det inte finns några beslut, och vi utifrån ekonomin inte kan förbereda något, sa Therese Hedström, Försäkringskassan, på branschkonferensen Fremiadagarna den 15 mars 2024.
Målet var att förstatliga assistansen redan 2026…
- Staten och kommunerna delar idag på huvudmannaskapet för den personliga assistansen enligt LSS.
- Personer som bedöms ha mer än 20 timmar per vecka av ”grundläggande behov” (andning, måltider, personlig hygien, av- och påklädning, kommunikation och annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den funktionshindrade) får assistansersättning via Försäkringskassan, det vill säga staten.
- De som bedöms ha färre än 20 timmars grundläggande behov per vecka får ansöka om personlig assistans via hemkommunen.
- Huvudmannaskapsutredningen vill att förstatligandet träder i kraft den 1 januari 2026. Försäkringskassan menar att tidsplanen är för tajt, men många hoppas ändå på ett införandet någon gång under 2026. Tystnaden från regeringen tyder dock på att det kommer att dröja längre än så.
LÄS MER OM BAKGRUNDEN:
Huvudmannaskap för personlig assistans – vad har hänt?
Remissvaren är inne – vad händer nu?
- Efter att remissbehandlingen av huvudmannaskapsutredningen blev klar i juni 2023 har regeringen inte gett några tydliga besked om hur man ser på förslagen.
- Förstatligad personlig assistans ingår i Tidöavtalet mellan regeringen och SD, och är därför en prioriterad fråga.
- Den 29 augusti uppgav regeringskansliet att utredningen och remissvaren fortfarande analyseras.
- Det finns ingen officiell tidplan för en proposition från regeringen, men om inga oväntade hinder uppstår kommer det att vara möjligt att inleda förstatligandet under slutet av mandatperioden, eller strax efter. Nuvarande mandatperiod går ut hösten 2026.
På regeringens webbplats kan man ta del av remissvaren.
27 mars 2024: Fortfarande inget besked från regeringen om huvudmannaskapet
I mars 2024 krävde Karin Sundin (S) besked om regeringen tänker lägga fram Huvudmannaskapsutredningen för beslut till riksdagen, och i så fall när:
Utredningen har varit efterfrågad av många, och remissinstanserna är till övervägande del positiva till de föreslagna förändringarna. Men utredningen finns inte med på listan över planerade propositioner från regeringen, och därmed är det oklart när förändringarna kan träda i kraft.
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) gav i sitt svar 27 mars 2024 dock inget besked alls om vare sig om eller när. Utredningen bereds fortfarande i Regeringskansliet. Ministerns svar pekar särskilt ut frågor om tillsyn, uppföljning och utvärdering som centrala.
Men hur blir det med behovsbedömningen?
Remissinstanserna har överlag varit positiva till ett förstatligande. Men det finns fallgropar med förslaget, och många synpunkter på både små och stora detaljer. Från funktionsrättsrörelsen finns inte minst påpekanden kring frågor som legat utanför utredningen (Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans, SOU 2023:9):
- Hur behovsbedömningen ska gå till,
- om och när omprövningar ska göras,
- vad som ska räknas som väsentligt ändrade förhållanden och
- hur hög assistansersättningen ska vara.
Dessa frågor är lika viktiga som huvudmannaskapsfrågan, men här saknas både svar och initiativ, än så länge.
Vad sa remissinstanserna om förstatlig assistans?
Försäkringskassan: Senarelägg förstatligandet av assistans
Försäkringskassan säger ett bestämt nej till att personlig assistans förstatligas redan i januari 2026. Försäkringskassan anser att man behöver minst två år av förberedelser för ett samlat statlig huvudmannaskap – räknat från att lagändringar och förordningar beslutats. Hur lång tid detta tar är oklart. För lagändringen om ”Stärkt rätt till personlig assistans” tog det 13 månader från utredningens presentation till riksdagsbeslut. Om huvudmannaskapet kan beslutas lika snabbt skulle införandet kunna ske tidigast 1 maj 2026.
240 miljoner dyrare per år
Försäkringskassan betonar också att myndigheten måste få tillräckliga resurser för it-utveckling (cirka 47 miljoner kronor), rekrytering och utbildning. Administrationskostnaderna bedömer Försäkringskassan ökar med cirka 240 miljoner kronor per år (från år 4).
Varnar för ”väldigt negativa konsekvenser”
Utan dessa förutsättningar menar kassan att det är ”uteslutet” att samla all assistans hos myndigheten. Det skulle bli väldigt långa handläggningstider, och väldigt negativa konsekvenser för de personer som behöver assistans. Det skulle inte bara bli långa väntetider på beslut, utan kanske även på utbetalningar och på att få beslutad assistans utförd. Försäkringskassan motsätter sig däremot inte själva förstatligandet, utan tillstyrker att beslut och finansiering av all assistans samlas hos staten.
Vill ha tillbaka omprövningarna
Precis som utredningen anser myndigheten att det är viktigt att lösa även andra problem med assistansen. Försäkringskassan vill bland annat ha tillbaka regelbundna omprövningar av rätten till assistans. Det finns ”ett mycket stort behov” av tydliga regler för uppföljning, betonar kassan.
Funktionsrätt Sverige vill ha årliga utvärderingar
Funktionsrätt Sverige vill ha en årlig utvärdering av utfallet efter ett förstatligande.
”Utvärderingen behövs för att kunna sätta in åtgärder ifall det visar sig att utvecklingen går åt fel håll, exempelvis att personer med funktionsnedsättning i behov av personlig assistans minskar eller att antalet utfärdade timmar per capita minskar.”
SKR: Försäkringskassan måste korta ned väntetiderna
SKR ser förstatligandet som en angelägen reform för att undvika fortsatta gränsdragningsproblem och för att säkerställa en långsiktigt stabil finansiering. SKR har under många år arbetat för att staten, genom Försäkringskassan, ska ta över hela ansvaret för personlig assistans.
”Med en ny lagstiftning där kommunen inte längre har kvar något ansvar för insatsen personlig assistans annat än som utförare, är det dock enligt SKR nödvändigt med vissa ändringar för att minimera negativa följder för brukare och övervältring av kostnader på kommunerna. Bland annat måste Försäkringskassans utredningstider förkortas och myndigheten bör i större utsträckning fatta interimistiska beslut.”
IfA: Vi måste kunna lita på att assistansbeslut kvarstår
IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, skriver att i behovsbedömningen måste assistansbehoven ses i sin helhet och inte delas upp i små beståndsdelar. Vidare anser IfA att någon form av uppföljning av besluten behöver införas ”så att den enskilde kan förlita sig på att myndighetens beslut kvarstår”.
IfA ser gärna en individuell bedömning av hur frekvent ett beslut ska följas upp, samt att det inte ska göras en helt ny prövning av rätten till assistans om den enskilde inte fått betydligt mindre assistansbehov. Det vi fått erfara de senaste åren är att Försäkringskassan ändå försöker ompröva beslut genom att istället flytta gränsen för vad som ska ingå i väsentligt ändrade förhållanden. Det behöver göras tydligt vad ett väsentligt ändrat förhållande är och att det ska vara kopplat till ett betydligt minskat assistansbehov.
Om kvalifikation (den undre gränsen för rätt till assistans) skriver IfA:
”Den kvalifikation som utredningen föreslår utgår från kvalitativa och kvantitativa aspekter, vilket är positivt, men utredningen anger också att det ska vara samma tillämpning som kommunerna har idag och det gör det inte särskilt säkert för den enskilde att exakt veta var gränsen går för att ha rätt till assistansersättning. Om samma praxis ska gälla kommer det i sådana fall att medföra att det fortsatt blir en ganska hög tröskel på de grundläggande behoven för att kvalificera sig till personlig assistans. Utredningens huvudförslag riskerar att i stort sett gå ihop med förslag nr 3 om grundläggande behov på 7 timmar per vecka. Praxis ligger däromkring idag. Om man inte tänker sig en annan tillämpning än den som gäller för kommuner idag så vore utredningens förslag nr 2 vara bättre, det vill säga minst 3 timmar grundläggande behov eller 20 timmar sammanlagt assistansbehov per vecka. En gräns om 3 timmar skulle vara mer rimlig än en gräns om närmare 7 timmar på grundläggande behov.
IfA varnar för att framtida omprövningar kan få mycket negativa konsekvenser, om inte behovsbedömningen görs om.
Situationen kompliceras av att det är stopp i tvåårsomprövningarna, för sedan dessa stoppades har det tillkommit mer restriktiv praxis kring det grundläggande behovet personlig hygien, men eftersom det är stopp i tvåårsomprövningarna så har vi inte sett full verkan av denna prejudicerande dom. Risken finns att personlig hygien skulle bedömas annorlunda för många personer idag och därmed leda till mindre tid på personlig hygien vid en omprövning och därmed kommer sannolikt ett antal personer också hamna under gränsen för kvalifikationen, på ett sätt som inte kan vara avsett när det gäller kretsen personer som ska ha rätt till personlig assistans. Det är därför angeläget att tydliggöra att behoven ska ses i sin helhet och inte delas upp i små beståndsdelar. Detta måste vägas in i överväganden kring vilken kvalifikation som ska gälla.”
STIL: Skriv in i lagen att gränsen går vid 3 timmar grundläggande behov
STIL vill att det skrivs in i lagen en undre gräns för rätt till personlig assistans.
”Utredningen har två förslag på hur rätten till personlig assistans ska bestämmas. Det ena förslaget innebär att det inte finns någon undre gräns för antalet timmar, utan att det är praxis som ska styra. Det andra förslaget innebär en undre gräns på tre timmar grundläggande behov och 20 timmar övriga behov i veckan för att beviljas personlig assistans. STIL befarar att praxis kan ha blivit ännu sämre 2026 och att det därför kan finnas fördelar att skriva in en undre gräns i lagen, trots att det kan innebära att några som idag har personlig assistans inte kommer att beviljas det. Vi tror att det kommer bli många fler som nekas personlig assistans med en gräns som följer praxis.”
STIL vill inte att Försäkringskassan ska kunna ompröva beslut som förts över från kommuner (för sådant som hänt, eller ansetts ha hänt, när beslutet fortfarande var kommunalt).
”Risken är stor att Försäkringskassan, i sin iver att hålla nere kostnaderna, börjar överpröva kommunernas beslut bakvägen. Kommunen ska redan ha omprövat ett beslut om det förelegat väsentligt ändrade förhållanden. STIL menar att det inte finns någon anledning att ompröva beslut om inte den enskildes personliga förutsättningar ändrats.”
Kammarrätten: Så kan den enskilde skyddas från neddragningar
Kammarrätten i Stockholm efterlyser ett tydligare skydd mot neddragen assistans vid överföring av beslut från kommun till Försäkringskassan. Kammarrätten föreslår att Försäkringskassan gör en ny oberoende prövning av rätten till assistansersättning, men att det införs en regel som ”innebär att den enskilde – oavsett vad kassans prövning mynnar ut i – tills vidare har rätt till assistansersättning motsvarande minst det antal timmar som följer av kommunens tidigare beslut”.
Riksföreningen JAG: Risk att Försäkringskassan inte klarar snabba utökningar
Riksföreningen JAG tillstyrker förstatligande men har kritik på ett par områden.
”Vi ställer oss tveksamma till att staten även ska ansvara för behov av tillfällig utökning av assistansen. Vi undrar om sådana ansökningar verkligen kommer att kunna hanteras snabbt och enkelt nog av Försäkringskassan. Utredningen saknar närmare beskrivningar av hur handläggningen konkret ska anpassas för att kunna möta akut inträffade behov av assistans.” ”När det gäller kvalifikationen för rätt till personlig assistans avstyrker vi utredarens huvudförslag. … Riksföreningen JAG anser att en fastställd timgräns är att föredra. För att vara effektiv behöver en rättighetslag vara tydlig och erbjuda individen förutsebarhet och rättssäkerhet. Riksföreningen JAG tillstyrker det alternativa förslaget till kvalifikation, en tröskel om tre timmar grundläggande behov och 20 timmar totalt assistansbehov per vecka.”
Riksföreningen JAG:s remissvar finns här.
ISF kritiserar förslag om nedre gräns
ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, delar inte utredningens förslag om kvalifikation eller nedre gräns för assistans.
Trots att utredningen bedömer att Försäkringskassan skulle ha en mer enhetlig tillämpning än vad kommunerna har i dag, så finns det ändå risk för att bedömningarna inte skulle bli enhetliga över landet. Det skulle innebära en större rättsosäkerhet jämfört med att ha en fastställd undre gräns, och innebär också en mycket större otydlighet för de sökande om vad som kan ge rätt till assistansersättning. Utredningen anger att den nuvarande undre gränsen hos kommunerna för att bevilja personlig assistans ligger mellan fem och åtta timmar grundläggande behov per vecka. Att sänka denna gräns till tre timmar skulle innebära en kraftig utökning av möjligheten att beviljas personlig assistans. ISF förordar en lösning med ett i lag angivet lägsta antal timmar grundläggande behov per vecka för att kunna få ersättning, utan att ange något krav för antal timmar med andra personliga behov. Det skulle vara i enlighet med hur Försäkringskassan arbetar i dag. Det skulle även förhindra risken med att överlåta avvägningar om stora och varaktiga behov till Försäkringskassan och domstolarna.
ISF delar inte utredningens uppfattning att ett förtydligande av god kvalitet ska föras in i lagen.
ISF anser att självbestämmande i sig inte är en garanti för god kvalitet. God kvalitet uppnås inte med automatik genom att den som beviljas personlig assistans ges ett mandat att bestämma vad insatsen ska användas till, vem som ska utföra den eller när, var och hur den ska utföras. Vi noterar att det redan framgår i första stycket av 6 § LSS att verksamheten ska vara av god kvalitet och att ”Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatsen som ges”, vilket innebär att den enskilde redan i dag enligt lagstiftningen ska kunna få det inflytande som den nya regleringen avser. ISF anser att denna skrivning är mer rimlig och tar hänsyn till andra faktorer som måste vägas in
FUB: Oacceptabel osäkerhet kring vad som händer med kommunala beslut
Riksförbundet FUB efterlyser en konsekvensanalys av vilka personer som riskerar att inte beviljas personlig assistans i de två olika alternativen för kvalifikation.
I dagens system med ett delat huvudmannaskap finns en ventil, en möjlighet för en kommun att bevilja personlig assistans till en person vars rättigheter till ett individanpassat stöd enligt LSS endast kan uppfyllas genom insatsen personlig assistans. … Enligt utredningens förslag ska samtliga kommunala assistansbeslut föras över till Försäkringskassan utan prövning men det är oklart vad som händer vid en eventuell framtida omprövning. Osäkerheten och ovissheten det skapar hos assistansanvändare och anhöriga är oacceptabel och måste hanteras i samband med att huvudmannaskapet förstatligas, eftersom ett antal personer som idag har kommunal assistans riskerar att bli av med den vid en omprövning.
Socialdemokraterna är ”övertygade om att assistans förstatligas 2026”
Socialdemokraterna meddelade den 23 maj att man ställer sig bakom huvudmannaskapsutredningens förslag om förstatligande av personlig assistans från 1 januari 2026. Det av många efterlängtade beskedet lämnade Lena Hallengren och Fredrik Lundh Sammeli vid en pressträff i riksdagen. – Jag kan inte tänka mig att regeringen inte blir klar med förstatligandet till januari 2026. Jag är övertygad om att socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall klarar detta, säger Lena Hallengren till HejaOlika.
Videointervju med Lena Hallengren
HejaOlikas videointervju med Lena Hallengren (fotograf: Linnea Bengtsson):
Socialdemokraterna menar att likvärdigheten och rättssäkerheten i bedömningarna av enskildas behov kan förbättras med ett statligt huvudmannaskap. Staten har också bättre förutsättningar än kommunerna att klara av situationer där behovet av eller kostnaderna för personlig assistans ökar mycket eller oväntat. S betonar också att ett statligt huvudmannaskap ger bättre förutsättningar för att motverka välfärdsbrottslighet och felaktiga utbetalningar.
Video från pressmötet
Se även Socialdemokraternas egen video från pressmötet med Lena Hallengren och Fredrik Lundh Sammeli.
Videointervjuer med ministern och utredaren
HejaOlikas intervju med Camilla Waltersson Grönvall 1 mars 2023:
HejaOlikas intervju med Lars Lööw 1 mars 2023:
Kommunernas assistans överförs 2026
Som väntat föreslog utredningen att all assistans blir statlig. Kommunernas assistans överförs till Försäkringskassan under ett års tid med start i januari 2026.
”Ett statligt huvudmannaskap ökar därmed kvaliteten i beslutsfattandet och säkerställer att alla som ansöker om assistans behandlas lika. Med staten som huvudman finns det dessutom ingen risk att en individ blir av med sin assistans bara för att man vill flytta till en annan kommun”, skriver utredarna i en debattartikel.
Tar bort 20-timmarsgränsen
Utredningen föreslår att Försäkringskassans 20-timmarsgräns för rätt till assistans tas bort. Försäkringskassan ska som ensam huvudman i stället ska tillämpa samma kvalifikation och praxis som kommunerna gör i dag. Det tros motsvara en gräns vid 6–7 timmar per vecka.
Behoven ska ses i sin helhet
Utredningen anger att Försäkringskassan ska bedöma både kvalitativa och kvantitativa aspekter i en individs behov av stöd. Myndigheten ska ta hänsyn till individens samlade behov av stöd och se detta som en helhet. ”Denna kvalifikation ligger väl i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och innebär ett minskat fokus på det så kallade minuträknandet”, skriver utredarna.
Självbestämmande inom assistansen blir lag
Utredningen föreslår också att självbestämmandet i den personliga assistansen ska definieras i lag.
”Det handlar om att den enskilde inom vissa givna ramar ska bestämma vad assistansen ska användas till, vem som ska utföra den och när, var och hur den ska utföras. Syftet med förslaget är att stärka den enskilde och skapa bättre förutsättningar för insyn och uppföljning av den assistans som utförs men också ge ansvariga myndigheter mandat att agera på brister i självbestämmandet”, skriver man i debattartikeln.
Regeringen måste lösa fler problem
Utredarna påpekar att utredningsförslagen inte räcker för att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans:
”Det krävs att regeringen även tar sig an andra viktiga frågor. Det handlar till exempel om hur rätten till personlig assistans ska bedömas, vilka möjligheter till en regelbunden omprövning som ska finnas och hur väsentligt ändrade förhållanden ska definieras.”
18 frågor och svar om huvudmannaskapsutredningen
Hur troligt är det att assistansen förstatligas?
Det återstår en lång process med remissbehandling, proposition och riksdagsbeslut innan vi säkert vet om det blir ett förstatligande. Reaktionerna på utredningen har hittills varit mest positiva, men nu kommer förslagen att nagelfaras av många tunga aktörer som kan komma med invändningar.
HejaOlika frågade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall om hon ser det som säkert att det blir ett förstatligande:
”Vi har en tydlig punkt i Tidöavtalet som säger att utgångspunkten ska vara att vi organiserar oss efter ett statligt huvudmannaskap. Vi har en väldigt tydlig inriktning från regeringens sida. Men nu måste utredningen läsas igenom noga. Den ska ut på remiss vilket är en oerhört viktig del för att få in alla synpunkter. När vi har remissinstansernas utlåtanden på plats kan vi uttala oss om fortsättning.”.
”Det finns ett starkt stöd i Sveriges riksdag för ett statlig huvudmannaskap. Det är egentligen bara Socialdemokraterna som inte varit tydliga med var man står. Jag ser med stor förväntan Socialdemokraternas svar.”
Hur ska kommunal assistans överföras till staten?
Ungefär 5000 personer har personlig assistans enligt LSS genom beslut i sina hemkommuner. Alla sådana beslut ska under år 2026 överföras till Försäkringskassan utan omprövning.
Försäkringskassan övertagande innebär att en persons befintliga assistans flyttas från personlig assistans enligt LSS till socialförsäkringsförmånen assistansersättning. De beslutade assistanstimmarna ska vara desamma.
Besluten ska föras över löpande (inte alla på en gång), med start 1 januari 2026. Utredarna vill ha en löpande överföring för att minska risken för tidsbrist och felaktigheter. Försäkringskassan ska planera överföringen i samråd med SKR, Sverige kommuner och regioner.
Kommunala beslut om assistans är ofta tidsbegränsade, och kan ha speciella villkor. När sådana beslut överförs till Försäkringskassan kan tidsgränser och villkor behöva anpassas till Försäkringskassans system. Även kommunala beslut om assistans vid sjukhusvistelse eller daglig verksamhet kan behöva anpassas.
Timschablonbeloppet för assistans varierar en del bland kommunerna. Enligt utredningens enkät är beloppet antingen samma som eller lägre än den statliga assistansersättningen. När kommunala beslut överförs anpassas dessa till den statliga schablonersättningen, som fastställs av regeringen en gång per år.
Vilka kan förlora sin assistans?
Ett 50-tal personer har idag både assistans och gruppbostad genom beslut i sin kommun. De berörda personerna kan ha beviljats assistans för att kunna besöka föräldrahemmet eller för fritidsaktiviteter utanför gruppbostaden. Dessa skulle förlora sin personliga assistans, eftersom socialförsäkringsbalken gör det omöjligt att ha både gruppbostad och assistans. Utredningen föreslår att dessa beslut inte förs över till staten, utan kommunerna fortsätter ansvara för dessa beslut.
En annan grupp som kan förlora sina assistans är personer som fått beslut i en kommun med en låg undre gräns och som blir aktuell för omprövning på grund av ändrade förhållanden. ”Vi har inte kunnat uppskatta hur stor denna grupp är”, skriver utredarna.
När fattar riksdagen beslut?
Utredningen bedömer att Försäkringskassan och kommunerna behöver minst 12 månader för att förbereda ett förstatligande. Annars är risken överhängande att det uppstår långa väntetider, eller att enskilda står utan ersättning efter övergången. Det innebär att riksdagen måste fatta beslut senast hösten 2024.
Vad föreslås som nedre gräns för att få rätt till assistans?
Utredningen kallar den nedre gränsen för att få rätt till assistans för ”kvalifikationen”.
Huvudförslaget är att Försäkringskassan ska använda samma kvalifikation som kommunerna idag använder för rätt till personlig assistans enligt LSS. Det innebär att Försäkringskassan nuvarande 20-timmarsgräns för grundläggande behov tas bort. Det ska inte finnas någon nedre gräns angiven i författning.
Prövningen ska göras genom en individuell bedömning, både tidsmässigt och kvalitetsmässigt, utifrån den enskildes behov av stöd. Försäkringskassan ska göra en helhetsbedömning av individens samlade behov av stöd och service. Utredningen betonar att helhetsbedömningen blir särskilt viktig när en enskilds behov inte når upp till en viss tidsgräns, trots att det finns behov av hjälp för att kunna leva som andra. Utredningen betonar även att detta ligger i linje med assistansreformens intentioner, och att detta är bästa förslaget för att leva upp till FN:s funktionsrättskonvention.
Vad innebär det alternativa förslaget om 3-timmarsgräns?
Utredningen ger regeringen ett alternativt förslag med en fast nedre tidsgräns för rätt till assistans.
Det alternativa förslaget är att de grundläggande behoven ska uppgå till minst 3 timmar per vecka i genomsnitt, och hela stödbehovet ska uppgå till mer än 20 timmar per vecka. Grundläggande och andra personliga behov ska vägas samman.
Oavsett vilket förslag som regeringen väljer försvinner dagens 20-timmarsgräns för grundläggande behov.
Vad föreslås om självbestämmande och kvalitet?
Utredningen vill säkerställa den enskildes självbestämmande genom nya regler om god kvalitet. God kvalitet ifråga om självbestämmande ska förtydligas i LSS. Syftet är att insatsen personlig assistans bättre ska svara upp mot målen i LSS, och att den enskildes rättigheter ska stärkas.
Vad kostar utredningens förslag?
Ett förstatligande innebär både besparingar och ökade kostnader. Beräkningarna är osäkra, bland annat beroende på de nya regler för assistans som infördes 1 januari 2023 och som man ännu inte sett utfallet av.
Inom administrationen beräknas förstatligandet spara 240 miljoner kronor årligen.
Samtidigt ökar kostnaderna för assistansersättningen med cirka 100 miljoner årligen, till följd av att cirka 100 personer fler väntas få assistans.
Dessutom finns en engångskostnad på cirka 500 miljoner kronor för ett ”ackumulerat behov” av cirka 500 personer som kan få rätt till assistansersättning vid förstatligandet.
Hur många fler (eller färre) får assistans?
Den 1 januari 2023 började lagändringen om ”Stärkt rätt till personlig assistans” gälla. Lagändringen ska vända utvecklingen från en stadig minskning till ökning. De nya reglerna väntas leda till att cirka 2000 fler personer får rätt till personlig assistans.
I december 2021 hade 13 683 personer assistansersättning från Försäkringskassan. Sex år tidigare (december 2015) var antalet 16 142 personer.
LÄS MER: Allt om jättelyftet för personlig assistans 2023
Huvudmannaskapsutredningen bedömer att ett förstatligande resulterar i ytterligare cirka 70 personer med personlig assistans årligen, plus en ”engångsökning” med några hundra personer.
Ett förstatligande ska inte påverka hur många som får assistans i någon större utsträckning. De regler som ska gälla efter ett förstatligande föreslås vara samma som gällt inom kommunerna ända sedan LSS trädde i kraft 1994 (även om rättspraxis och viss reglering har ändrats).
De som kan ha rätt till assistans bör redan ha assistans, via beslut hos antingen Försäkringskassan eller kommunen, bedömer utredningen. Men detta är mycket osäkert. Hur många personer kan vara berättigade till assistans, men aldrig har ansökt? Ingen vet hur stort detta mörkertal kan vara.
Försäkringskassans agerande är också en stor osäkerhetsfaktor. Kommer Försäkringskassans genomsnittliga nedre behovsgräns för assistans bli samma som kommunernas snitt idag, eller högre, eller lägre? Om gränsen blir högre kommer färre att få assistans. Om gränsen blir lägre ökar antalet personer med assistans.
Hur förändras finansieringen?
Staten föreslås överta både alla beslut och all finansiering.
- Dels övertar staten beslut och finansiering av de cirka 5000 assistansbeslut som idag finns ute hos kommunerna.
- Dels avskaffas kommunernas medfinansiering av de första 20 timmarna per vecka inom dagens statliga assistansersättning.
Samtidigt ändras utjämningssystemet för kommunala LSS-kostnader, så att det anpassas till förstatligandet av assistansen.
Utredningen föreslår att sammanlagt 10 miljarder kronor förs över från kommunerna till staten vid ett förstatligande.
Vilka nackdelar finns med ett statligt huvudmannaskap?
Främsta nackdelen är att avståndet mellan användare och huvudman blir större. Det krävs också en bättre samordning för att alla behov ska tillgodoses.
Det här är nackdelar som utredningen menar kan hanteras genom de olika åtgärder som föreslås. Utredarna vill bland annat att kommunerna fortlöpande följer upp vilka personer som får assistans och har behov av kompletterande insatser enligt LSS eller socialtjänstlagen. Detta är extra viktigt för barn.
Utredningen beskriver fler nackdelar, men konstaterar att fördelarna med ett förstatligande väger tyngre.
Blir det lättare eller svårare att bekämpa assistansbrott?
Utredarna anser att ett förstatligande ger bättre möjlighet att bekämpa felaktiga utbetalningar, fusk och brottslighet. Främst beror detta på att den administrativa kontrollen av utbetalningar kan stärkas i Försäkringskassans regi, eftersom där finns mer effektiva rutiner än hos kommunerna.
Brottsupplägg där verksamheter, assistenter, användare och läkare ”står nära varandra kommer dock fortfarande att vara mycket svåra att upptäcka”, skriver utredarna.
Kommer några nya kontroller?
Utredningen föreslår att kommunerna får en viktig roll i kontrollsystemet, för att ta tillvara kommunernas närhet till assistansverksamheterna och närhet till enskilda som ofta även får andra insatser från kommunen.
Kommuner ska kunna anmäla till IVO om man misstänker att assistans inte utförs med god kvalitet. Detta blir en viktig möjlighet att fånga upp brister. Utredarna föreslår även att ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, ska följa upp hur kontrollen fungerar.
Utredarna menar att Försäkringskassan kan förebygga fusk genom att göra fler hembesök när ansökningar handläggs. Många kommuner anser att deras hembesök är viktiga för att förebygga felaktiga beslut.
Vad händer med handläggningstiderna?
Det finns en berättigad oro för långa handläggningstider efter ett förstatligande. Andra regeländringar hos Försäkringskassan har skapat kaos och extrema väntetider, exempelvis när vårdbidraget gjordes om till omvårdnadsbidrag 2019.
Utredningen föreslår att både Försäkringskassan och regeringen följer upp handläggningstiderna, både för vanliga ansökningar om assistans och för tillfälligt utökad assistans (vilket helt ligger på kommunerna idag).
Blir det nya regler för tillfälligt utökad assistans?
Försäkringskassan föreslås hantera även tillfälligt utökad personlig assistans (vilket idag hanteras av kommunerna). Det är viktigt att Försäkringskassan skapar rutiner för att hantera sådana ansökningar snabbt. Handläggningstiderna behöver följas upp, både för tillfälliga utökningar och vanliga ansökningar.
Ska kommuner fortsätta utföra assistans?
Kommuner ska fortsätta utföra assistans om den enskilde begär det. Detta behövs som en yttersta garant för att den enskilde får den insats som hen har rätt till. Kanske finns ingen annan anordnare, eller så kan en anordnare inte utföra all assistans som behövs.
Det skulle vara svårare och dyrare att låta Försäkringskassan bygga upp en utförarorganisation som täcker hela landet – kommunerna har redan den kunskap och erfarenhet som behövs.
LSS får därför en ny bestämmelse om kommunernas utföraransvar. Kommunerna blir en av flera assistansutförare, men med ett särskilt ansvar för att den enskilde alltid ska kunna få sina behov tillfredsställda.
Vad händer med sjuklönekostnaderna?
Idag har kommunerna ansvaret för alla sjuklönekostnader inom assistans. Med staten som huvudman föreslås att sjuklönekostnaderna flyttas till respektive assistansanordnare. En höjning av timschablonen föreslås med 4,35 kronor (2022 års nivå). Schablonersättningen höjs årligen.
För de själva är arbetsgivare för sina assistenter blir det speciella regler för sjuklönerna.
Hur påverkas assistansbolagen?
Utredarnas förslag om att förtydliga vad god kvalitet innebär ökade skyldigheter för anordnarna. Det väntas öka administrationen. Utredarna menar att stora företag har bättre möjligheter än små företag att klara sådana krav på ett effektivt sätt.
Även det nya ansvaret för sjuklönekostnader blir tyngre att hantera för små företag än för stora. Men förändringen innebär också en förenkling – bolagen behöver inte längre ansöka om sjuklönekostnader.
Är utredningen och dess experter eniga?
Ja, i stora drag. Det finns dock ett särskilt yttrande, från Funktionsrätt Sveriges expertrepresentant Ola Linder.
Ola Linder efterlyser en årlig utvärdering, för att spåra hur utfallet av kvalifikationen (gränsen för rätt till personlig assistans) och praxis utvecklas. Om utveckligen av beviljade ansökningar och timmar minskar ”bör åtgärder vidtas omgående för att säkerställa hållbarheten i reformen”, skriver Ola Linder.
Han föreslår också att Försäkringskassans handläggare utbildas om FN:s funktionsrättskonvention.
Var kan man läsa hela huvudmannaskapsutredningen?
Utredningen ”Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Ökad likvärdighet, långsiktighet och kvalitet”, SOU 2023:9, finns att hämta på regeringens webbplats.
Vilka knäckfrågor finns kvar?
Förstatligandet är bara ett första steg mot långsiktiga och stabila förutsättningar för personlig assistans, betonar utredningen. Några av de knepigaste problemen har inte ingått i utredningens arbete, och nu uppmanas regeringen ta itu med dessa frågor.
- Vilka behov ska krävas för att ha rätt till personlig assistans?
- Hur ska den idag mycket kritiserade behovsbedömningen gå till i framtiden?
- När och hur ofta ska rätten till assistans omprövas? (De tidigare tvåårsomprövningarna nödstoppades 2018, men många menar att det behövs någon form av omprövningar.)
- Vad ska räknas som väsentligt ändrade förhållanden, och alltså kunna leda till omprövning?
”Om regering och riksdag vill åstadkomma långsiktiga förutsättningar för assistens med god kvalitet så måste man också ta sig an dessa frågor och problem”, heter det i utredningen.
– Vi kommer att arbeta vidare med dessa frågor i ett separat spår, säger socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall till HejaOlika (mars 2023).
– Det finns bland annat en hemställan från Försäkringskassan som den tidigare regeringen inte tog notis om, och den har vi just nu under behandling och kommer att återkomma i närtid om. Vi kommer att svara Försäkringskassan och det kommer naturligtvis att få konsekvenser, säger Camilla Waltersson Grönvall.
LÄS ÄVEN: Försäkringskassan vill förenkla omprövningar av assistans
Reaktioner på utredningens förslag
STIL: Ett genombrott
Förslagen hyllas av Jonas Franksson, ordförande i STIL, som ”ett genombrott för oss som har personlig assistans. Det här har STIL arbetat för väldigt, väldigt länge”.
STIL ser för- och nackdelar med utredningens två olika förslag till hur det ska gå till när staten 2026 tar över all personlig assistans:
- De nya assistansbeslut som tas kommer antingen följa de regler (domar och praxis) som gäller då.
- Eller så bestämmer riksdagen en fast undre gräns – i förslaget tre timmar grundläggande behov och 20 timmar övriga behov totalt per vecka.
– Det vi sett är att praxis blivit hårdare, och kan vara ännu hårdare 2026. Det finns domar som pekar på sex till sju timmar i grundläggande behov som undre gräns idag. Sätter riksdagen en gräns på tre timmar blir det inte domstolarna som avgör vad som ska ge rätt till personlig assistans i framtiden. Men det kan också hända att praxis har skärpts 2026 och Försäkringskassan gör ännu snävare tolkningar än idag som gör att det blir svårt att komma upp ens till tre timmars grundläggande behov, och då blir det fler som nekas personlig assistans, säger Jessica Smaaland, STILs politiska sekreterare.
Jessica Smaaland, STIL, kommenterar huvudmannaskapsutredningen på Youtube:
STIL välkomnar att utredningen har förslag som ringar in vad kvalitet i personlig assistans är.
– Här finns fem kriterier som definierar vad personlig assistans är: att assistansanvändaren bestämmer vem som arbetar som personlig assistent, när personen arbetar, var den arbetar, vad som ska göras och hur det ska göras, säger Jessica Smaaland.
– Tar man bort ett eller flera kriterier så är det inte personlig assistans längre. Det är en stor framgång att de här kvalitetskriterierna finns med i utredningen, de är skrivna utifrån vad vi inom Independent Livingrörelsen menar ger fullt självbestämmande, säger hon.
IfA: Största förbättringen i assistansens historia
IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, säger i ett uttalande att man ger starkt stöd till utredningens förslag. Man betecknar förslagen som ”den största förbättringen i den personliga assistansen historia”.
”Det är på tiden att vi inte ska behöva slussas mellan kommunen och staten när det kivas om var gränsen för respektive huvudmans ansvar går, eller att den enskilde blir fast i en kommun när en inte vet vad en ny kommun kommer att besluta”, skriver IfA.
Riksföreningen JAG har kritiska synpunkter
Riksföreningen JAG välkomnar också utredningens förslag, men har även kritiska synpunkter.
– Utredningen har inte tagit hand om problemet med tillfälliga utökningar på ett tryggt sätt. Vi känner oss mycket osäkra på om Försäkringskassan kommer att klara att hantera ansökningar om tillfälliga utökningar så snabbt och flexibelt som ofta krävs. Det kan handla om att du bryter benet och behöver dubbelassistans under några veckor, eller att du behöver en tillfällig utökning av antalet timmar för att du ska göra en resa. Då går det inte att ha ansökningstider på flera månader. Det krävs helt nya arbetssätt på Försäkringskassan för att hantera akuta behov på bara några dagar, säger Cecilia Blanck, verksamhetsansvarig på JAG.
Hon framför även kritik mot att utredningen föreslår en höjning av assistansersättningen med endast 4 kronor per timme, när kommunernas ansvar för anställdas sjuklöner flyttas till anordnarna. Höjningen skulle behöva ligga på 6 kronor för att täcka kostnadsansvaret, menar JAG.
JAG har också farhågor kring Försäkringskassans agerande.
– De positiva effekterna av utredningens förslag beror helt på om Försäkringskassan kommer göra rimliga bedömningar och slutar försöka snäva åt tillämpningen genom restriktiva bedömningar, på det sätt de gjort de senaste åren, säger Cecilia Blanck.
SKR vill att regeringen agerar snabbt för ett förstatligande
Välkomnar utredningen gör även SKR, Sveriges kommuner och regioner, som länge förespråkat att staten tar över ansvaret för personliga assistans enligt LSS från kommunerna.
”Ett samlat huvudmannaskap minskar den administrativa bördan då en ansökan bara utreds hos en instans. En huvudman leder till säkrare och tydligare bedömning för den enskilde”, skriver SKR i ett uttalande.
SKR gillar även förslaget att utförare av personlig assistans ska hantera sina egna sjuklöner, istället för dagens system då kommunen hanterar de privata utförarnas sjuklöner.
− SKR kommer naturligtvis att analysera utredningens förslag i detalj och ser fram emot en remissrunda av förslagen. Vår förhoppning är att regeringen så snart som möjligt lägger ett förslag om statligt huvudmannaskap för personlig assistans på riksdagens bord, säger Peter Danielsson, ordförande för SKR.
SKR skriver i en ekonomirapport den 16 maj 2023 att ”förslaget har goda förutsättningar att genomföras då ett statligt huvudmannaskap finns med som en punkt i Tidöavtalet och både SKR och brukarorganisationerna är positiva. Att huvudmannaskapet är samlat ger direkt en samhällsekonomisk vinst då dubbelutredningar försvinner. Det innebär också att kommunerna inte längre riskerar en övervältring av assistansärenden när Försäkringskassan ändrar sina bedömningar, något som exempelvis inträffade år 2015.”
SKR bedömer att ett förstatligande minskar kommunernas anslag med 10,3 miljarder kronor i 2021 års priser. En del kostnader kvarstår, uppskattningsvis 1,4 miljarder kronor, då kommunen fortfarande finns kvar som utförare och som ytterst ansvariga.
Liberalerna: Ett stort steg i rätt riktning
Utredningens förslag är mycket välkommet, säger Malin Danielsson, funktionsrättspolitisk talesperson för L, i en kommentar.
– Tack vare att Liberalerna drev igenom denna utredning i Januariavtalet finns det nu ett konkret förslag till hur staten kan ta ett helhetsansvar för den personliga assistansen.
– Personlig assistans ska inte vara beroende av en enskild kommuns ekonomi utan utgå från individens behov och den ska inte omprövas för att du flyttar från en kommun till en annan. En gräns på 20 timmar ska inte heller vara styrande för stödet.
– Utredningen pekar även på ett behov av snabbspår för den i behov av tillfälligt utökad assistans samt vikten av individens självbestämmande över assistansen vilket är mycket bra.
– Ett statligt huvudmannaskap är dock bara ett steg på vägen. För att LSS långsiktigt ska ge personer med funktionsnedsättning den frihet som andra tar för given behöver mer göras. Omprövningar, behovsbedömningen och vad som räknas som väsentligt ändrade förhållanden behöver belysas för att skapa en långsiktighet och trygghet i systemet. Men statligt huvudmannaskap är ett stort steg i rätt riktning, säger Malin Danielsson.
Anna Barsk Holmbom: Räddningsplanka för många
ANALYS AV ANNA BARSK HOLMBOM. Lars Lööws utredning är räddningsplankan för alla personer som enbart har fysiska funktionsnedsättningar och inte några tilläggsfunktionshinder i form av medicinska- eller psykiska funktionsnedsättningar.
Utredningen har inte haft i uppdrag att se över hur behovsbedömningarna ser ut utan det är huvudmannaskapsfrågan som har stått i ensamt fokus.
Två alternativ för överföring av kommunala beslut
Lööw talar om två olika alternativ för att föra över assistansberättigade från kommunal till statlig assistans. Ett av dem handlade om att man ska se varje persons helhetsbehov. Man ska titta på både hur behovet av privat karaktär ser ut men också omfattningen av behov. Enligt Lööw tillämpar vissa kommuner den typen av bedömning idag. Ett alternativ skulle vara att alla som har mer än 3 timmars grundläggande behov och sammanlagt mer än 20 timmars behov av assistans ska beviljas statlig assistansersättning. Det ska jämföras med de 6–8 timmar per vecka som det vanligen idag krävs för att beviljas kommunal assistans.
Cirka 50 personer förlorar assistans
Enligt utredningen finns det en grupp som kommer att förlora rätten till assistans om förslaget genomförs. Det är de personer som både är beviljade kommunal personlig assistans och gruppbostad. Det handlar om ca 50 personer. Enligt LSS kan man beviljas personlig assistans för tid när man inte vistas i gruppbostaden.
Uppdämt behov av assistans
Totalt bedömer utredningen att ca 100 personer fler per år kan beviljas assistans med förslaget. Man bedömer också att det finns ett uppdämt behov som kommer att medföra en del ökade kostnader det första året. Det handlar om personer som har sökt assistans hos Försäkringskassan och bedömts ha ett grundläggande behov, men inte mer än 20 timmar per vecka. Sedan har kommunen ändå gett avslag på ansökan om kommunal assistans.
Dags att läsa utredningen i sin helhet
Det finns en rad frågor som inte är besvarade men som det kanske finns svar på i själva utredningen. T ex om alla, inklusive personer över 66 år, som förs över från kommunal till statlig assistans ska omprövas och vad som händer med dem som förlorar rätten till assistans helt och hållet.
Bakgrunden – varför ändra huvudmannaskapet?
2018
Ingen ny tanke att förstatliga all assistans
Frågan om ett förstatligande av huvudmannaskapet för assistans (vilket idag är delat mellan staten/Försäkringskassan och kommunerna) har lyfts i flera tidigare statliga utredningar.
Senast föreslog LSS-utredningen SOU 2018:88 ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen ”trots den principiella utgångspunkten att stöd enligt LSS är en kommunal uppgift”. Även Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har sedan länge förordat ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen.
2020
Riksdagens krävde förstatligande 2020
I november 2020 enades en majoritet i riksdagen om ett uttalande att staten ska vara huvudman för all assistans, och att förstatligandet skulle ske snabbt – redan före valet 2022. Men socialutskottet var då splittrat i frågan. S, MP, C och L röstade alla nej till förslaget.
”Situationen är akut. Det är viktigt att regeringen lyder riksdagens vilja och omgående tillsätter en kompetent utredare”, sa Pia Steensland (KD).
”Idag lever många personer med funktionsnedsättning i en mardröm. De får inte det stöd de behöver för att klara vardagen. Framför allt i små kommuner med begränsade resurser är det en överhängande risk att det är kommunens budget – inte personens behov – som avgör hur omfattande assistansen blir.”
Att inget konkret har hänt har skapat frustration hos många. Socialdemokraterna har bromsat frågan. Tanken om kommunen som den part som bäst känner sina medborgare och dess behov lever kvar enligt socialdemokratisk tradition, detta trots att det delade huvudmannaskapet länge erkänts som ett problem.
2021
IfA: Kom till skott
I en debattartikel i maj 2021 uppmanade IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, regeringen att ”komma till skott med utredningen om statligt huvudmannaskap”. IfA beskrev problemen med dagens delade huvudmannaskap så här:
Assistansberättigade hamnar i kläm när stat och kommun bollar personer med omfattande assistansbehov mellan sig för att slippa kostnaden.
Idag är det ett problem att ett beslut från kommunen om personlig assistans kan påverkas av kommunens ekonomi, trots att personlig assistans handlar om en rättighetslagstiftning och den kommunala ekonomin således inte ska vara avgörande.
Dessutom kan olika kommuner besluta olika, dvs besluta om mer assistans, mindre assistans, eller ingen assistans alls, vilket gör att enskilda personer kan bli fast i en kommun, utan möjlighet att flytta till en annan kommun för att arbeta, studera, bli sambo med mera.
Det är förstås också ett problem när två stora administrativa enheter som kommunerna och Försäkringskassan var för sig kan göra sin utredning av samma assistansbehov och kan komma fram till olika slutsatser, som sedan eventuellt ska processas i domstol. Detta leder till stora administrativa kostnader för samhället, samtidigt som den assistansberättigade hamnar i kläm och riskerar att inte få sina livsnödvändiga behov tillgodosedda.
Lars Lööw ett populärt val som utredare
I september 2021 släppte regeringen utredningens direktiv och utsåg Lars Lööw till utredare.
Lars Lööw som utredare välkomnades av funktionsrättsrörelsen, eftersom han har lång erfarenhet av funktionshinderfrågor, bland annat som tidigare ordförande för Handikappförbunden och Handikappombudsman. Lars Lööw genomförde även utredningen ”Översyn av yrket personlig assistans”, med funktionsrättsrörelsens gillande.
– Jag hoppas att kunna bidra med min kunskap och bakgrund kopplat till funktionshinderfrågor. Personlig assistans är en väldigt viktig rättighet, och en förutsättning för att människor ska kunna leva det liv som de vill ha, sa Lars Lööw när utredningen tillsattes.
Han sa vidare att målet är att skapa både långsiktig stabilitet och trygghet inom personlig assistans, ett område som under många år plågats av hastiga förändringar, strider och konflikter.
Lars Lööw samlade fyra personer i sekretariatet: huvudsekreteraren Martin Johansson, ekonomen Peter Sjöqvist, ekonomen Lena Birkelöf och juristen Thomas Agdalen.
Utredningens viktigaste uppgifter
De viktigaste uppgifterna för utredningen ”Statligt huvudmannaskap för personlig assistans” beskrivs så här i regeringens direktiv (länk till utredningens direktiv):
- Analysera och lämna förslag på hur insatsen personlig assistans kan organiseras i ett statligt huvudmannaskap.
- Lämna förslag om organisering, nedre gräns, medfinansiering, överföring av kommunala beslut och uppföljning.
- Syftet är att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för en insats av god kvalitet och som präglas av hög rättssäkerhet och möjligheter till uppföljning och kontroll.
- Utredningen ska vara klar 1 mars 2023.
Kräver nödstopp för kommunala omprövningar av assistans
I maj 2021 krävde Pia Steensland (KD) stopp för alla omprövningar av kommunalt beslutad personlig assistans.
– Det yttersta skyddsnätet har brustit för personer med omfattande funktionsnedsättning. Idag lever personer med kommunal assistans och deras familjer med en ständigt skräck, som ökar i intensitet för varje dag som omprövningsdagen närmar sig, sa Pia Steensland.
Ett sätt att stoppa kommunala omprövingar vore att skriva in i LSS att beslut om personlig assistans som huvudregel inte ska vara tidsbegränsade, sa Pia Steensland.
Motsvarande krav har tidigare i år framförts av Liberalerna.
Vilka andra åtgärder behöver enligt dig vidtas för att återställa LSS?
– När det gäller att återupprätta rätten till assistans så driver vi kristdemokrater att samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande i sin helhet. Dagens uppstyckning av de grundläggande behoven i mindre delar skapar en omänsklig bedömning som varken speglar eller tillgodoser personens behov eller rätt att leva med självbestämmande i sitt eget liv.
– Dessvärre får vi inte stöd för detta i riksdagen då januaripartierna (S, MP, C och L) tillsammans med flera andra partier upprepade gånger under de senaste åren har röstat nej till vårt förslag.
Mot slutet av 2017 meddelade regeringen att Försäkringskassans alla omprövningar av statlig assistans skulle stoppas. Detta tillfälliga nödstopp har varit räddningen för många personer som annars skulle ha förlorat assistanstimmar på grund av Försäkringskassans nya hårda praxis.
Många oroar sig för vad som kommer att hända när omprövningsstoppet en dag upphävs. Funktionsrättsrörelsen anser att reglerna för behovsbedömning måste förbättras, och bli mer generösa, innan omprövningsstoppet hävs. Det är också den linje som Pia Steensland och KD driver. De anser bland annat att samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande i sin helhet.
2022
Utredningen har varit öppen med förslag och idéer
Utredningen har haft en ovanligt öppen dialog kring förslag och idéer under arbetets gång. Ett exempel på det var när Martin Johansson, huvudsekreterare i utredningen, den 28 oktober medverkade på SKR:s och Socialstyrelsens konferens Funktionshinder i tiden 2022. Han presenterade då de viktigaste förslagen i utredningen, flera månader innan utredningen överlämnades till regeringen.
Mera fakta om personlig assistans
LÄS ÄVEN: 15 år av åtstramningar inom personlig assistans
GUIDE: Ansöka om personlig assistans 2023
Hur många har statlig assistansersättning?
År 2020 hade 13 867 personer personlig assistans genom Försäkringskassan (assistansersättning).
Det var 6 279 kvinnor och 7 588 män i åldern 20 år och äldre, samt av 1 107 flickor och 1 485 pojkar i åldern 0–19 år.
Kvinnorna beviljades i genomsnitt 127 timmar per vecka och män 132 timmar.
Den totala kostnaden för assistansersättningen år 2020 var drygt 27 miljarder kronor.
Hur många har kommunalt beslutad personlig assistans?
I oktober 2019 hade 5 210 personer beslut om kommunal personlig assistans.
År 2019 var kostnaden 12 miljarder kronor för kommunal assistans inklusive 4,5 miljarder kronor i medfinansiering till den assistansersättningen.
Enligt logiken är statligt huvudmannaskap inte rätt då vi alla är kommuninvånarna.
Men så illa och olika det fungerar ute i våra kommuner av olika skäl kanske mest kompetensbrist, så är förslaget ok.
Jag oroar mig dock för att Försäkringskassan följer sina direktiv snarare än lagar?