S och M måste gå från ord till handling
De allra flesta förstår att det är orimligt att som idag bryta ned behovet av personlig assistans i sekunder. Ja, alla utom Socialdemokraterna och Moderaterna, skriver Åsa Strahlemo och Lise Lidbäck.
Tom retorik från största partierna
DEBATTARTIKEL. Våra två största partier talar mycket, stort och länge om rättigheter för individen. Att kunna leva sitt liv oberoende, aktivt och med delaktighet i samhället. Detta gäller även retoriken vad gäller politiken för personer med funktionsnedsättning.
Men praktiken? Tomma tunnor skramlar mest. Övriga partierna stämmer som regel av med funktionsrättsrörelsen för att hitta de politiska förslag som fungerar bäst för oss. Socialdemokraterna och Moderaternas svar på motioner och förslag är oftast nej. Om det ens kommer en motivering så handlar det ofta om pengar.
Inom andra områden så förstår även Socialdemokraterna och Moderaterna att investeringar kostar nu, för att ge återbäring senare. I arbetstillfällen, i folkhälsa, i individers frihet och möjlighet att kunna leva sina liv självständigt och med full delaktighet i samhället. Följa intentionerna med de lagar som finns, helt enkelt, och den strategi för funktionshinderpolitiken som regeringen basunerade med pompa och ståt.
Nej till sanningskommission om institutionsvård
Men nu ser vi det igen. Igår tog Miljöpartiet upp i riksdagen ett förslag på att skapa en sanningskommission, för att gå till botten med Sveriges gräsliga historia av att spärra in personer med funktionsnedsättning på institution och ofta behandla dem väldigt illa.
Avsikten med sanningskommission är också att i ett senare skede kunna be alla dessa personer officiellt om ursäkt. Ett förslag som både Liberalerna och Kristdemokraterna stödjer. Socialdemokraterna och Moderaterna vill inte ens diskutera frågan. De säger ännu nej.
Riksdagen röstar om grundläggande behov
Idag (17 mars 2022) voterar riksdagen om huvudmannaskapsutredningen inom den personliga assistansen, ifall den ska få ett tilläggsdirektiv eller inte. Tilläggsdirektivet går ut på att när en persons behov av personlig assistans räknas ut så ska hela behovet ses i ett block. Så är det inte idag. Behoven räknas efter grundläggande behov och övriga behov. Där grundläggande behov är det som är avgörande för att en person ska beviljas assistans.
För att få ersättning för personlig assistans från Försäkringskassan så behöver de grundläggande behoven uppgå till minst 20 timmar per vecka. Något som är nästan omöjligt att uppnå på grund av det sätt som tiden beräknas.
En vardagshändelse där individen behöver assistans bryts ned i sekunder som klockas. Till exempel på toaletten så räknas enbart den tid då assistentens hand berör naken hud. Övrig tid som toalettbesöket tar räknas inte som ett grundläggande behov, men kan i vissa fall räknas som ett övrigt behov. Vid ett toalettbesök som kanske i praktiken tar tio minuter, räknas enbart en minut som assistansgrundande.
Samma sak med dusch. Enbart tiden för att tvåla in kroppen och schamponera håret och därefter skölja räknas. Inget annat. Inte att använda hårbalsam eller hudkräm. Inte deodorant. Inte att reda ut håret. Ingen hudvård. Så här beräknas idag behovet av assistans. Det gör också att assistansen blir så upphackad tidsmässigt, att vissa inte ens går att bemanna i praktiken.
Alla utom S och M anser att det är orimligt
De allra flesta förstår att det är orimligt. Ja, utom Socialdemokraterna och Moderaterna som har reserverat sig. De tycker alltså att den här ordningen är rimlig.
Men både Socialdemokraterna och Moderaterna behöver minnas en sak. Många av oss fick visserligen rösträtt sent, inte förrän 1989. Men även vi får numera rösta. Ungefär en miljon människor i Sverige har en funktionsnedsättning och de flesta av dem har även anhöriga. Att räkna bort så många människor kan visa sig ödesdigert.
Åsa Strahlemo
Förbundsordförande
DHR Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
Lise Lidbäck
Förbundsordförande
Neuro
LÄS ÄVEN:
Riksdagen: Alla hjälpmoment ska ge rätt till personlig assistans
