Så blir du chef över din assistans
Johanna Andersson väljer ut några av de bästa råden från olika användare webbsajten PA-tips, patips.se.
Hur kan man förebygga osäkerhet i yrkesrollen?
De flesta konflikter jag har med mina assistenter handlar om att man är otrygg, säger Veronica. Man är osäker som assistent för man inte vet vad som gäller. Att man får dubbla budskap eller man får göra på olika sätt eller man vet inte vad personen som har assistans vill. Då skapar det en osäkerhet i yrkesrollen som blir en osäkerhet hos en själv.
Genom att vara tydlig med hur man vill ha det och hela tiden prata om det så kan man förebygga detta. Den assistent som har jobbat längst hos Veronica, använder hon som bollplank innan hon tar upp saken med de övriga assistenterna. ”Den personen är klok och vågar vara väldigt rak mot mig”. De kan diskutera och assistenten har en förmåga att påtala om Veronica ger oklara budskap ibland.
Det är bådas ansvar att se till att det blir bra. Men det ligger kanske lite mer ansvar hos assistenten, tycker Veronica, för när den här assistenten går hem, då har jag nästa assistent att förklara för. Veronica är aldrig ”ledig”. Där tycker hon att det är en väsentlig skillnad, så därför menar Veronica att hon kan ställa lite högre krav på assistenterna än på sig själv.
Våga vara rak
I mötet mellan assistenten och den assistansberättigade är det viktigt att vara rak, tydlig och sann. När man är det kan man få mer integritet och respekt. Båda parter tjänar på att vara tydliga. Assistanssitutionen är ett givande och tagande mellan två personer. Det går dock inte att undvika konflikter även om man är rak och tydlig.
Till exempel kanske assistenten plockar in disk i skåpen trots att Mika vill sitta i fred och läsa tidningen. När han ställer frågan ”Hur tänkte du nu?” får Mika många intressanta svar.
Exempelvis att assistentens behov att vara effektiv kolliderar med den lugna stunden med kaffe och tidningen. Assistenten vill vara duktig och göra rätt för sig, men Mika vill få en lugn stund.
Konflikter generar utveckling och ska leda till ett fördjupat samförstånd. Assistans är levande och kan aldrig tvingas in i regler och system.
”Det jag ville ha igår gäller inte idag.” När konflikt uppstår ställer Mika alltid frågan: ”Hur blev det såhär? Hur kan vi göra nästa gång?” Men oftast inleder man med ett ”varför” som bara låser in konflikten i en onödig bubbla. Börjar man frågan med ett ”hur” istället för ”varför” öppnar man för en dialog.
Avspänd men professionell relation
Erik säger att han vill ha en viss professionell distans till sina assistenter. Han tror inte att det är bra att bli för personlig med assistenterna. Samtidigt menar han att ”vi är ju människor allihop så det är ju omöjligt att det alltid funkar felfritt”.
Erik säger att det gäller att hitta en balans: att det å ena sidan finns en risk att komma varandra för nära så att rollerna assistansanvändare och assistent suddas ut. Assistenten ska inte ersätta en vän, resonerar han, ”i så fall blir det som att man köper sina vänner”.
Han säger även att risken finns att man ”lägger sig i varandras liv och de egna besluten försvinner utan att man märker det”. Men samtidigt måste man kunna skämta och vara öppen, det får inte vara stelt, med bara regler och strama strukturer.
Kommunikation
Ninnie beskriver sin kommunikation med sina assistenter som ”väldigt öppen och tydlig, åt båda hållen”. Hon kommunicerar både i tal och skrift med sina assistenter, beroende på vad man är bekvämast med. När Ninnie har en ny assistent då har hon efter ett eller två arbetspass sammanställt vad hon tycker assistenten gör bra och vad hon tycker assistenten behöver jobba mera på. Hon skriver också alltid konkreta exempel från de passen som har varit.
Ninnie tycker att mail är ett bra komplement till samtal öga mot öga då det inte alltid finns tid och tillfälle till det. Ninnie talar alltid om för assistenten innan hon mailar så att denne är beredd på att få ett mail som handlar om arbetet.
Handledning som ventil och bollplank
Att som arbetsledare ha extern handledning kan vara bra för att kunna, eller orka, arbetsleda sina assistenter. Ibland kan man, menar Anna, behöva ha en ”ventil” och då är det bra att inte behöva prata personligt om sina assistenter med exempelvis vänner.
Kanske tycker man att en assistent gör något som inte alls känns bra och man är osäker på om man ska ta upp det eller inte. Kanske är det något som användaren själv reagerar starkt på och som inte har med själva assistansen att göra utan handlar mer om assistentens personlighet eller användarens egna tidigare erfarenheter i livet.
Anna kan ibland även behöva fundera över om personen ska jobba hos henne, om det är något som går att förändra eller något som hon kan acceptera.
Självklart finns det många andra saker man också kan behöva diskutera med någon professionell person.
OM PROJEKTET
PA-tips är ett projekt som drivs av Independent Living Institute med medel från Arvsfonden. På hemsidan patips.se och på Facebook delar assistansanvändare med sig av sina egna idéer och lösningar på olika situationer i assistansen.
Har du också tips att dela med dig av? Maila då: johanna@patips.se
SE ÄVEN
Artikeln ”Jag och min assistans”
