Så hanterar du stressen

Många föräldrar till barn och unga med funktionsnedsättning lever med en mycket hög stressnivå, och särskilt drabbade är familjer med personlig assistans. Tillsammans med assistanscoachen Marlene Eriksson bjuder Föräldrakraft på 12 frågor och svar om stressen och hur man förhålla sig till den med hjälp av mental träning.

 

1. Vad sker i kroppen vid aktivitet och vila?

Aktiviteten i våra inre organ styrs av nerver som inte påverkas av vår vilja. Dessa tillhör det så kallade autonoma nervsystemet som bland annat styr andning, hjärtslag, blodtryck och matsmältning.

Det autonoma nervsystemet är uppdelat i det sympatiska och det parasympatiska systemet, där det första aktiveras när vi upplever stress och kroppens krafter behöver mobiliseras.

Det parasympatiska systemet är däremot mest aktivt vid vila och i lugna situationer, och dämpar effekterna av det sympatiska, samt bygger upp kroppen. Detta är viktigt för att man ska kunna varva ner, somna och återhämta sig. Båda systemen behövs för att balansen mellan aktivitet och vila ska fungera.

2. Varför är min stressnivå så hög?

Jag har mött många anhöriga i mitt tidigare jobb som kund­ansvarig inom personlig assistans och upplever att många känner orimliga krav både från samhället och från sig själva. Många anhöriga känner oro för barnet, eventuella syskon och för saker som kan hända i assistansen.

Dessutom är arbetsbördan stor, det kan handla om att man ägnar mycket tid åt att strida för barnets rättigheter, leta efter de bästa behandlingsmetoderna eller att försöka skapa en bra assistanssituation i hemmet.

Utöver detta försöker många hinna med ett ”vanligt” yrkes- och familjeliv, där en del strävar efter att uppnå rådande livsstilsideal, samtidigt som de kanske har prioriterat bort intressen eller andra saker som ger dem energi.  

3. Hur reagerar min kropp på stress?

Ett vanligt reaktionsmönster på stress innebär att hjärnan och kroppen ställer in sig på att antingen kämpa emot ett hot eller fly från det. Hjärnan skickar då signaler till det sympatiska nervsystemet som aktiveras, och hormoner som adrenalin, noradrenalin och kortisol pumpas ut i blodet för att göra oss beredda på att strida eller fly.

Nu hushåller inte kroppen på energi, och funktioner som matsmältning eller fortplantning går på sparlåga.

Denna reaktion sätts ofta igång i vardagliga situationer där det inte alls fungerar att fly eller slåss, till exempel om du oroar dig över att inte kunna leverera förväntade resultat på arbetet eller allmän oro av att inte leva upp till andra människors förväntningar. Vår hjärna kan inte skilja på ett verkligt eller ett föreställt hot.

4. Är stress farligt eller nyttigt?

De allra flesta människor kan hantera plötsliga och påfrestande situationer. Kamp/flykt-reaktionen varar upp till några timmar, vilket inte är farligt, men om den pågår alltför länge eller alltför ofta kan man få problem med sin hälsa.

Till exempel kan det leda till högt blodtryck och smärta i kroppen. De olika hormoner som utsöndras i blodet kan med tiden göra att man får minnes- och koncentrationssvårigheter, eller att man blir nedstämd eller deprimerad. Om man inte tar sig tid för återhämtning, kan man drabbas av andra sjukdomar och livshotande tillstånd, till exempel hjärtinfarkt.

5. Vilka signaler ska jag vara upp­märksam på?

Eftersom stress påverkar så många delar av kroppen kan det visa sig på flera sätt. Det kan vara bra att vara uppmärksam på ett eller flera av följande symtom: Sömnproblem, stor trötthet som inte går att vila bort, rastlöshet och ha svårt att koppla av och varva ner, sämre minne och svårt att koncentrera sig.

Man kan också drabbas av hjärtklappning, högt blodtryck eller känna att det är svårt att andas ordentligt. Man kan också få problem med magen, till exempel magkatarr eller förstoppning, huvudvärk eller känna sig stel, spänd och få ont i kroppen. Man kan också känna sig irriterad, rädd, nedstämd eller få ångest.

Personer som värderar sig själva utifrån prestation kan också börja ifrågasätta sitt eget värde, vilket kan leda till att man känner att man inte har kontroll att påverka i sitt liv.

6. Hur kan jag ta hjälp av mental träning?

Förutom god sömn, näring och återhämtning kan mental träning hjälpa till att stärka en människas skydd mot stress. Träningen handlar om att förändra vårt sätt att se på problem, så att vi istället ser dem som lockande utmaningar.

Vi ”matar” hjärnan med bilder av vilka positiva resultat vi vill se och fokuserar på det som tar oss närmare våra mål. Vi handlar ofta efter våra ”sanningar” och saker som vi ser som självklara sitter hårt i oss och kan vara svåra att utmana.

Om du är van att prata om, tänka på eller oroa dig över dina problem så säger  du till din hjärna att fokusera på just dem.

7. Vilka problem kan uppstå vid assistans i hemmet?

När jag jobbade som kundansvarig kom jag i kontakt med föräldrar som mådde dåligt, till exempel var det många som kände sig socialt isolerade eller jagade mellan jobb, habilitering, läkare, specialister, att vara assistent, vara förälder och att göra allt annat rätt. Att få personliga assistenter i hemmet är en ny situation för hela familjen.

Många föräldrar befinner sig i kris men tar ändå på sig arbetsledaransvar, och det är en stor uppgift att leda en assistentgrupp. Det kan vara svårt att skilja på rollerna som förälder och arbetsledare.

Om assistansanordnare erbjöd föräldrar hjälp med att hantera sin stress i ett tidigt skede skulle hälsovinsterna vara stora, men det skulle också innebära goda förutsättningar att planera och utveckla en bra assistans utifrån barnets bästa.

8. Vilka praktiska åtgärder kan jag göra själv?

Börja med att fundera på vad du vill, genom att till exempel göra övningen ”livshjulet” som visar hur nöjd du är med olika delar i ditt liv. Börja sedan identifiera vilka saker du gör idag som du kan delegera till andra.

Är det till exempel självklart att assistenter ska kunna kontakta dig dygnet runt för att byta pass eller sjukanmäla sig?

Det gäller att vara uppfinningsrik och se utanför boxen. För att hela familjen skall kunna återhämta sig ordentligt måste alla känna att det finns utrymme och plats för lugn och ro hemma.

Går det att anpassa assistansen till en viss del av huset, kan man ha eventuella frågor som inte är akuta i ett frågeblock eller via mejl, kan man ha anhöriga assistenter vissa kvällar i veckan? Beroende på vilken utmaningen är, kan ni hitta lösningen tillsammans med den övriga familjen, assistenterna eller assistansanordnaren?  

9. Hur kan jag förebygga ohälsa?

Om jag nu skall ge något tips eller råd på detta vilket jag brukar akta mig för, så skulle jag säga, ta hjälp! Det börjar bli mindre tabubelagt att ta hjälp av professionella, och hos de olika assistansanordnarna finns ofta mycket kunskap och erfarenhet, många är utbildade socionomer eller personalvetare.

Låt dem hjälpa er, genom att ta ansvar för vissa bitar. Tänk på att du är bäst som assistent, förälder, vän eller kollega om du mår bra. Se till att strukturera upp ditt liv genom att göra saker du blir glad av och som ger dig energi.

Kanske kan du schemalägga tid för dig själv för att träna, promenera, vara själv och ostörd, slå av din telefon, inte läsa mejl på kvällar och helger. Men också fika med en gammal kompis, gå på bio eller vara barnfri ibland.

10. Varför är det så svårt?

Det är lätt att blanda ihop saker man inte kan påverka med dem man kan påverka. Att många saker kring barnet kräver mycket tid och energi är ett faktum. Att det inte går att leva ett lika aktivt liv som andra familjer är förmodligen också ett faktum.

Det handlar om att sänka sina krav på sig själv och sin omgivning, att nöja sig och lära sig att vara nöjd med ”good enough”. Alla människor bär ansvar för sitt eget resultat. Det kan låta hårt, men om man går omkring och känner sig drabbad av något blir man också lite handlingsförlamad. Det är du och ingen annan som kan förändra din situation. Det finns däremot ofta människor runt om som mer än gärna vill hjälpa till om du tillåter dem.

11. Hur kommer jag igång?

Ta reda på vad du kan påverka och låt andra problem stanna hos dem som äger dem. Fokusera på vad du kan göra. Du är specialisten i ditt liv! Du vet vilka utmaningar du har och att det ibland är lätt att fastna i att fokusera på problemen.

Om du ofta oroar dig för saker som du spelar upp i huvudet så kan du istället använda denna förmåga genom att spela upp scenarier av hur du lyckas med något du verkligen vill uppnå.

Sättet vi ser på oss själva och hur vår inre dialog ser ut har en stor inverkan på huruvida vi tror att vi kan uppnå de mål vi önskar. Gör listor om det hjälper dig. Vad är viktigast: Vad har du omkring dig just nu och vad kan du påverka? Skriv av dig innan du somnar.

12. Kan du ge några viktiga ord på vägen?

Varje individ har unika utmaningar och resurser. Jag utgår alltid ifrån att den jag ska hjälpa är specialist i sitt liv med drömmar och mål med hur man vill ha det samt vad man vill uppnå.

Ibland kan det vara svårt att själv komma fram till vad man vill och då kan det vara bra att ställa sig själv frågor som ”När trivs jag som allra bäst, vilka personer finns kring mig då och vad är det i den situationen som jag tycker så mycket om? Vad kan jag göra för att uppleva det oftare?”.

Om du är en person som ofta pratar kritiskt till dig själv: Sluta omedelbart! Det du säger till dig själv högt eller tänker om dig själv är också det din hjärna lyssnar på och handlar efter. Genom att repetera negativa saker för dig själv kan det bli en övertygelse.

Vad skulle det innebära för dig och dina resultat om du istället programmerar in dina bra egenskaper? Bestäm dig för att ta kontrollen i ditt liv och våga prova att göra små förändringar. Du kan börja redan i kväll.