Så här kan det väl inte gå till, i Sverige, år 2021?
Kan det vara god politik att tiotusentals personer utan arbetsförmåga tvingas leva på ersättningar som ligger långt under normala hushållskostnader*?
Är det klokt att sparande omöjliggörs, och att gåvor och arv beslagtas av samhället, genom minskat stöd?
Är det rimligt att äldre föräldrar, med små pensioner, måste skjuta till tusentals kronor varje månad för att deras vuxna barn ska överleva?
Finns det något bra skäl att låta personer utan arbetsförmåga att leva i ekonomisk misär och med allt större ohälsa?
Frågorna ovan besvaras nog av de allra flesta med ett upprört ”nej, verkligen inte, så här kan det ju inte gå till”.
En ovärdig politik
Men i praktiken är det så här politiken i Sverige har fungerat de senaste 20 åren. Sverige har blivit allt rikare, men personer med funktionsnedsättningar har missat det växande välståndet, och i stället sett revorna i skyddsnäten bli större, och stöd och ersättningar snålare.
– Varför ska Sverige utsätta människor för detta? Det är inte värdigt. Någonstans måste samhället ändå gå in när människor saknar arbetsförmåga. Kan man inte göra rätt från början? säger Maria Ennefors, en mamma som vi intervjuat, en av de tusentals föräldrar som varje månad hjälper vuxna barn utan försörjningsmöjligheter att klara vardagsekonomin.
Ny serie intervjuer
HejaOlika kommer den närmaste tiden att publicera intervjuer med personer som har egen erfarenhet av hur politikernas beslut om ersättningar och stöd, avgifter och skatter slår mot personer med funktionsnedsättningar och deras närmaste.
Vill du också medverka i en intervju? Hör av dig med ett mejl till valter.bengtsson@faktapress.se eller ring 0709-560852.
* Konsumentverket beräknar att det behövs 15 310 kronor per månad för den som flyttar hemifrån till egen bostad. Aktivitets- och sjukersättning uppgår till 7112–8 037 kronor efter skatt.
