Så tar du tempen på skolan – 12 expertråd

Vi har pratat med några experter. Här är deras goda råd inför val av skola för barn som har funktionsnedsättningar.

Vi har bland annat talat med Thomas Jansson, FUB, Anna Calissendorff, Autism- och aspergerförbundet, Greger Bååth, SPSM, Lars Arrhenius, BEO, Inger Öhlmer, pedagog, och Agnetha Mbuyamba, RBU.

 

1. Besök många skolor och upplev bemötandet.

Skolan måste erbjuda en grundtrygghet för eleven, men om man har funktionsnedsättningar är det också mycket viktigt att det görs individuella anpassningar.
Ofta är det eldsjälar som får skolor att bli extra bra. Enskilda lärare, grupper eller rektorer som brinner för sin uppgift.
– Eldsjälar finns på många skolor men det är inte så lätt att hitta dem och ibland försvinner de och så blir det som en vanlig skola igen, säger Thomas Jansson, FUB.
Även Greger Bååth betonar att det är individuella bedömningar som är viktiga vid skolvalet.
– Det är inte så lätt att upprätta generella checklistor.
Söka information om skolor kan man göra på olika sätt men viktigast är att besöka skolorna och prata med personal och elever för att få en bred bild av hur de fungerar.
– Lås inte upp dig för tidigt för en viss skola utan besök många och försök få ett brett perspektiv. Att välja skola utifrån skriftligt material är svårt, så upplevelsen vid ett besök är viktig, säger Greger Bååth.
Han menar att skolvalet kan vara extra komplicerat för elever som har funktionsnedsättning.
– Det är fler aspekter som man behöver få grepp om för att kunna fatta beslut. Hur ser de faktiska förutsättningarna ut, hur tillgängliga är lokalerna, finns det utbildade specialpedagoger?
– Minst lika viktigt är även bemötandet från personal och skolledning. Föräldrar som har barn med funktionsnedsättning måste vara väldigt uppmärksamma på hur bemötandet är, hur skolan resonerar kring anpassningar, hur nyfikna och angelägna man är att hitta möjligheter för ett bra lärande. Beskriver skolan en massa problem och fokuserar på hinder?
– Bemötandet är något jag skulle värdera högt som förälder och det får man se först när man besöker skolan och träffar personalen, säger Greger Bååth.

 

2. Kontrollera att skolan har en plan mot mobbing och att man har klarat inspektionerna.

Varje skola ska enligt lagen ha en plan mot kränkande behandling och diskriminering.
– Det är skolans viktigaste verktyg i arbetet mot kränkningar, säger Lars Arrhenius, Barn- och elevombud vid Skolinspektionen.
Planen ska visa hur skolan ska förebygga mobbning och hur de ska agera när det sker.
– Som förälder ska man veta att skolan agerar direkt när det kommer signaler om att en elev är utsatt. Be att få titta på skolans plan och ställ frågor om den till rektor och skolans ägare, säger Lars Arrhenius.
Ett annat tips från Barn- och elevombudet är att titta i beslut från Skolinspektionens regelbundna tillsyn av skolor. Där framgår om det finns brister i arbetet mot kränkande behandling.
Du hittar skolornas beslut i databasen SIRIS på webbadressen http://siris.skolverket.se

 

3. Var inte rädd för att bråka för att ditt barn ska få rätt stöd.

Idag kan det vara stor skillnad på vilket stöd ett barn får i skolan.
– Om en förälder kan säga att ”så här ska det vara” får eleven mycket mer hjälp än om föräldrarna är i händerna på lärarna och skolan, säger Inger Öhlmér.
Hon menar till och med att skolor ofta inte är så intresserade av att höja kunskapen hos föräldrarna. Varför? Jo, man befarar ökade krav på skolan!
Ett starkt engagemang från föräldrarna har stor påverkan, menar även Greger Bååth.
– Alla föräldrar bör engagera sig mycket i skolan, men man ska inte behöva vara mer engagerad om man har ett barn som har funktionsnedsättning. Man ska inte behöva vara advokat utan skolledningen har ansvar för att ge alla elever en likvärdig utbildning.

 

4. Välj den inkludering eller särlösning som passar ditt barn bäst.

Inkludering eller särlösningar och specialklasser? Det är en vanlig frågeställning.
Grundsynen inom skolan är att alla barn och unga ska vara fullt delaktiga. Inkludering är ordet som beskriver att skolan ska vara till för alla.
Men ibland får inkludering negativa effekter. Inom Autism- och aspergerförbundet menar man att det ofta innebär att de särskilda undervisningsgrupperna försvinner, till nackdel för de elever som verkligen behöver dem.
– I allt fler kommuner likställs inkludering med att alla ska gå i stor klass och få stöd där. För många elever kan det fungera bra, men för andra kan en mindre grupp vara en förutsättining för att kunna ta till sig undervisningen. Alla klarar inte miljön i en stor grupp. Jag vet att många föräldrar letar efter skolor där det finns mindre grupper, säger Anna Calissendorff, som tror att många kommuner slopar de särskilda grupperna av ekonomiska skäl.
Om det ska vara full inkludering eller särskilda grupper bör vara en individuell fråga och avgöras från fall till fall. Och skolorna hanterar det på olika sätt.
– Som förälder kan man fråga skolan hur de ser på inkludering och särlösningar. Ta reda på vilken ambition skolan har och hur man löser det i vardagen. Därefter kan man ta ställning till vilken lösning som passar bäst för det egna barnet, säger Greger Bååth.

 

5. Undersök om särskolan samverkar med den vanliga skolan.

En stor grupp barn ligger på gränsen mellan vanlig skola och särskola. Sedan förra året har reglerna för att placeras i särskola skärpts så att endast barn med utvecklingsstörning får tas emot där.
Men det är en ganska stor gråzon.
Valet blir något enklare om det finns ett bra samarbete mellan särskola och grundskola.
– Skolformerna kan dra nytta av varandra och ha temadagar med mera gemensamt. Ju oftare elever med och utan funktionsnedsättningar träffas desto bättre. Att de lär känna varandra är en vinst för alla, säger Thomas Jansson, FUB.
Många föräldrar har upplevt att de pressats av skolan att placera sitt barn i särskola, för att barnet ska få tillräckligt med stöd. Med nya skollagen har det blivit tydligare att föräldarna avgör om barnet ska gå i särskola eller inte. Men rektorn kan fortfarande gå emot föräldrarna om det finns ”synnerliga skäl”. En kontroversiell bestämmelse som många handikapporganisationer vill riva upp.

 

6. Provgå skolan!

Hur får man veta vilka skolor som finns att välja på? Och hur gör man för att bedöma deras kvalitet och lämplighet?
Många tycker att kommunernas information är bristfällig. Därför måste man vara aktiv som förälder för att hitta den lämpligaste skolan.
För att få en överblick över alternativen är det ofta nödvändigt att prata med flera olika instanser, till exempel habiliteringen, specialpedagoger och elev­hälsan. Det kan vara klokt att börja sökandet genom att kontakta en handikapporganisation som FUB, RBU eller Attention. Då kan man få goda råd både av andra föräldrar och av de rådgivare som vissa organisationer har anställda.
Men hur mycket man än frågar och undersöker finns alltid en risk att man väljer ”fel”.
– Fråga skolan om barnet kan provgå en tid, för att se om skolan passar, föreslår Thomas Jansson, andre vice ordförande för FUB.
– Gör studiebesök på många skolor. Prata med eleverna, som ofta har det bästa omdömet. Prata med föräldranätverk för att höra vilka skolor de valt. Ta reda på vilka mål skolorna har med sin undervisning.

 

7. Välj en annan kommun.

Vad gör jag om det inte finns några lämpliga skolor i min kommun?
I princip kan man välja en skola som ligger i en annan kommun, men det kan bli praktiska problem med själva skolresan.
Kommunen kan neka skolskjuts om man inte väljer den skola som kommunen anvisat.
Det finns ett antal specialskolor som är nationella eller regionala. SPSM har tre nationella specialskolor och fem regionala.
Vidare finns fyra olika RH-gymnasier för elever med svåra rörelsehinder samt riksgymnasier i Örebro för döva respektive hörselskadade elever.

 

8. Granska vilken kompetens skolan har om funktionsnedsättningen.

Det är svårt att hitta skolor som har kompetens om funktionsnedsättningar. I olika utredningar har bland annat Skolverket konstaterat att skolorna ofta famlar i mörker när det gäller att veta hur de ska möta elever med funktionsnedsättningar.
– Det är otroliga brister i kompetensen hos grundskolorna, säger Anna Calissen­dorff på Autism- och aspergerförbundet.
Samtidigt kan denna kompetens vara helt avgörande för att eleven ska klara undervisningen med hjälp av rätt anpassningar och hjälpmedel.
Bristerna kan leda till att eleven blir kvar hemma.
– Då ska kommunen erbjuda hemundervisning och det brukar fungera ”så där”, säger Anna Calissen­dorff.
Förbundet har gjort en enkät som visade att sex av tio elever med Aspergers syndrom stannade hemma från skolan en kortare eller längre tid på grund av situationen i skolan. Ofta måste föräldrarna träda in och försöka klara undervisningen.
– Risken är att ungdomarna kommer helt utanför. Föräldrarna får jobba stenhårt med att få ihop samarbetet med skolan. Ofta har de haft en jättekämpig situation länge och sedan får de kritik för att deras barn inte kommer till skolan, säger Calissendorff.
Det finns ljuspunkter. Norrtälje och Sundbyberg är två kommuner som får beröm av Autism- och aspergerförbundet för att man har jobbat med att identifiera och stödja elever i riskzonen.
Sedan förbundet gjorde sin medlemsenkät har Skolinspektionen också uppmärksammat frågan. Nya granskningar av skolkvaliteten för elever med autismspektrumtillstånd har utlovats. Samtidigt som Autism- och aspergerförbundet jobbar på med att öka kompetensen hos lärarna.
– Alla lärare måste få en översiktlig utbildning om svårigheter som eleverna har och som de kommer att möta. Alla kommuner bör också ha specialpedagoger med särskild kunskap inom exempelvis autismspektrumtillstånd, säger Calissendorff.
Men vägen dit är lång.

 

9. Förbered skolan i god tid.

Förbered den nya skolan i god tid genom att informera om vilket stöd som eleven kan behöva.
– Det är viktigt att den mottagande skolan är nyfiken och aktivt arbetar för att skapa en bra lärandesituation, säger Greger Bååth.
– Det är också värdefullt att det finns ett bra samspel med den tidigare verksamheten.
Han menar att man som förälder egentligen inte ska behöva ta ansvar för den här processen, utan den bör skötas av de professionella på skolorna, men det kan vara klokt att ligga på och se till att informationen lämnas i god tid och är tydlig och klar.

 

10. Var alltid två.

Det finns många fördelar med att vara två när man har möten med professionella inom skolan eller habiliteringen.
– Om jag blir känslomässigt berörd och tappar orken att strida, så kan den andra dra. Och så är vi två som hör, två som tänker och två som tar ansvar för att driva frågan. Ofta kan vi också i förväg dela upp de saker vi vill få igenom på mötet, säger föräldern Sofia Leffler Moberg.
Hon tror att hon och hennes make har uppfattats som jobbiga föräldrar, men det är inget hon ångrar.
– Vi har frågat och frågat, krävt och krävt. Vi har fått igenom det mesta av det som vi är övertygade är bäst för våra barn och vår familj, men vi är helt slut. Och hur går det för föräldrar som inte är duktiga på svenska, inte orkar ligga på, som tror att ett nej betyder ett nej? Det kan väl inte vara så orättvist, att vissa barn får hjälp, för att de har föräldrar som orkar? Det är inga föräldrar som kräver saker för sakens skull, de gör det ju för sitt barns bästa. Det skulle tjänstemännen behöva bära med sig, säger Sofia.
Hon tycker att man ska våga berätta för berörda tjänstemän vilka konsekvenser ett beslut medför för familjen, hur vardagen påverkas. Ett annat tips är att läsa på och noga förbereda sig innan man går på möten.

 

11. Anmäl skolan om eleven inte får rätt stöd.

Det är skolans ansvar att se till att alla elever får så bra utbildning som möjligt.
– Om föräldrarna anser att skolan inte gör det kan de kontakta Skolinspektionen som är den granskande myndigheten, säger Greger Bååth.
– Men först ska man ta upp klagomålet med skolans personal och den som är ansvarig för skolan.
Sedan 2011 finns en anmälningsskyldighet som innebär att skolans personal måste anmäla till rektor om en elev riskerar att inte klara kunskapsmålen. Även föräldrarna eller eleven själv kan göra en sådan anmälan.
Det är rektorn som har ansvaret för att elevers behov av stöd utreds och beslutas.
Måste barnet ha en dokumenterad diagnos för att få särskilt stöd? Nej, lagen säger inget om att det ska finnas en diagnos, bara att de elever som behöver stöd ska få det.
– Särskilt stöd ges inte bara för barn med funktionsnedsättningar utan även om det finns andra skäl. Många föräldrar kanske upplever att en dignos underlättar lite i förhandlingen med skolan, men diagosen är inte avgörande utan de pedagogiska behoven, säger Greger Bååth.

 

12. Nöj dig inte med att eleven får godkänt.

Så här står det i kapitel 3 i skollagen: Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.
Visst låter det fint? Men se upp så att det särskilda stödet inte tas bort om eleven uppnår godkänt. Enligt skollagen garanteras stöd bara till nivån godkänt. Regeringens representanter har i olika sammanhang betonat att stödet inte ska tas bort om eleven klarar godkänt. Många fruktar ändå att kommuner sparar in på stödet och därför är det viktigt att bevaka frågan.
– Vi håller ögonen på hur den nya skollagen fungerar, säger Thomas Jansson, FUB.
– Våra barn behöver stöd till mer än godkänt eftersom de redan ligger i underläge i samhället i stort. Godkänt räcker inte för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
– Vår uppfattning är att eleverna ska få så mycket stöd de har behov av, oavsett prestation. En elev som vill ha MVG ska få stöd hela vägen. Även barn som har funktionsnedsättningar ska ha rätt att plugga mycket, annars kan man inte säga att de har samma valmöjligheter som alla andra, säger Thomas Jansson.

Valter Bengtsson
Foto: Linnea Bengtsson.

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.