Guide

Saknad på daglig verksamhet. Hur kan vi hjälpa hemmasittaren?

Publicerat av
Annelie Karlsson
Dela

De senaste åren har jag fått allt fler frågor från både personal och anhöriga som varit oroliga för någon som inte kommer iväg till sin dagliga verksamhet enligt LSS. Nu med pandemins många nedstängningar kan det bli extra svårt att återvända.

I skolans värld pratar vi om ”hemmasittare” eller ”problematisk skolfrånvaro”. Hemmasittare är ett tråkigt ord med negativa vibbar, så låt oss istället prata om problematisk närvaro. För högst troligt är det något i verksamheten som gör att frånvaron uppstår.

Här kommer de vanligaste frågorna jag får på ämnet och mina svar.

Varför kommer inte personen till sin dagliga verksamhet?

Här finns många svar. Det är alltid individuellt. För att finna svaret måste man göra en ordentlig kartläggning.

Oftast räcker det inte att bara fråga personen. Svaret kan bli allt från att personalen inte hittat ett bra sätt att kommunicera, att det är en konflikt med en annan brukare, att det finns en lukt som upplevs stark till att det faktiskt är oklart även för personen själv varför ångest uppstår i samband med daglig verksamhet. Kanske behöver hen anstränga sig så mycket, för att dölja något som hen tycker är svårt, så att en utmattning har uppstått.

I enstaka fall kan man också komma fram till att det är bättre att byta verksamhet, det kan bero på personens intresse eller på att en nystart behövs. Det är dock sällsynt.

Hur hög ska frånvaron vara för att vi ska börja agera?

Generellt kan man säga att frånvaro föder mer frånvaro, så se till att reagera snabbt. När någon är hemma, även om ni vet att det beror på snuva, så hör av er efter 2–3 dagar och tala om att ni saknar personen. Det är en bra förebyggande åtgärd att ha tät kontakt vid frånvaro. Har frånvaron ingen känd orsak så bör ni agera genast.

Vad kan vi göra för att hjälpa till?

Som vanligt måste vi samarbeta, mellan verksamheter, boendepersonal och anhöriga. Ibland finns en missuppfattning att anhöriga gör det så trevligt hemma så att personen hellre stannar hemma och myser. Detta är en myt.

Anhöriga vill självklart att deras familjemedlem med stödbehov ska få känna sig behövd på sitt arbete, och få en samhörighetskänsla med sina arbetskamrater. Arbetstagaren själv vill dessutom vara vuxen, och känna att hen utför något meningsfullt.

4 exempel på hur man kan underlätta återgång!

Att stärka relationerna är ett bra sätt att underlätta. Här är några förslag på hur man kan göra:

1. Träffa arbetstagaren hemma eller på en annan plats hen tycker om. Ofta är själva lokalen eller platsen för arbetet förknippat med olustkänslor, då behöver vi göra det tillräckligt lockande att träffa personal och kollegor, för att på sikt kunna övervinna detta. Ta med en annan arbetstagare, om det finns någon som gör den frånvarande glad.

2. Ha videosamtal med den som är hemma. Berätta vad som händer i verksamheten. Visa något nytt, eller något gammalt och vant, som kan tilltala personen som är hemma.

3. Ge aldrig upp. Att komma tillbaka kan gå på två dagar, eller ta två år med ihållande arbete.

4. Under tiden som personen är hemma, försök kartlägga vad som gör det svårt att återvända till verksamheten, så att ni kan anpassa efter det.

Samarbeta!

Det finns mycket att göra, samarbetet är jätteviktigt. ”Håll i och håll ut” har vi lärt oss i pandemitider, det gäller även med detta arbete.

Annelie Karlsson
Specialpedagog i egna företaget Funkkonsulten.
Annelie handleder och föreläser bland annat om problematisk frånvaro inom daglig verksamhet.

Artikeln publicerades 2021-02-02