Samarbetet som ska gynna Sofia

Att skolpersonal har förståelse för föräldrarnas situation och att man som förälder ibland försöker ta ett steg tillbaka och lita på personalens kompetens, gynnar samarbetet mellan hem och skola, menar Sofias föräldrar som har bestämt sig för att inte lägga sig i detaljerna i sin dotters skoldag.

Malteholmsskolan, Hässelby. Sofia Andersson, 10 år, går med lätta kliv in i klassrummet och går rakt fram till sin tryckkontakt med förinspelad sång. Hon tar upp kontakten i handen och trycker lätt.

”Hjulen i bussen snurrar runt, runt, runt.”

Paus.

Sofia går fram till sin lärare Lena och tar hennes hand och lägger den på kontakten, för att Lena ska trycka.

”Runt runt runt”.

Paus.

Sofia gör samma sak om och om igen tills hela versen är spelad. Sen börjar hon om igen.

Musik är ett av hennes största intressen.

Sofia föddes med en grav ospecifik utvecklingsstörning och går fjärde året i grundsärskoleklass. Här har hon gått sedan hon var sex år. Hennes föräldrar valde just den här skolan av flera olika skäl. Dels för att den låg närmast, vilket de tyckte var praktiskt och skulle underlätta kontakten mellan dem och skolan. Men också för att skolan ligger nära vattnet och i en lummig miljö.

Dessutom fick de ett mycket bra intryck av personalen redan från första början, dels när det gällde bemötandet, men också att de gjorde det möjligt för Sofia att börja tidigare än tänkt, eftersom familjen behövde avlastning.

Samarbetet med skolan fungerade bra från början.

– Vi var tydliga med vad Sofia tycker om och vad hon inte tycker om, och försöker hela tiden ge så mycket information som möjligt, så att personalen kan använda sin kompetens och erfarenhet till att göra Sofias dag så bra som möjligt, säger mamma Anna-Karin, och fortsätter:

– Personalen visade att de lyssnade på oss och Sofias behov och anpassade verksamheten efter det. Det fick oss att känna en trygghet och tillit och har gjort att vi har kunnat ta ett steg tillbaka och lita på att de vill Sofias bästa. När det gäller innehållet i Sofias skoldag är de måna om att inte lägga sig i några detaljer.

Hon tar ett exempel:

– Vi har berättat att Sofia älskar musik och att vara ute mycket, men vi säger inte att hon måste få vara ute eller spela musik en viss stund varje dag. Som förälder bör man nog försöka släppa detaljstyrning i de frågor som inte är akuta. Hon tänker att samarbetet utsätts för fler utmaningar om man har ett barn med medicinska behov, vilket Sofia inte har. Samtidigt säger hon, av egen erfarenhet, att det gäller att välja sina strider och bara ta de som verkligen är viktiga, för att inte bränna ut sig själv och riskera de viktiga relationer man har kring sitt barn.

– Som förälder måste man kanske tagga ned ibland, och lita på personalen och deras kompetens. Såklart ska man påpeka om något är fel. Det viktigaste för oss är att Sofia är i en miljö där hon trivs, med människor som bryr sig om henne, och där hon kan utvecklas.

Föräldrarna är övertygade om att människor är mer benägna att göra sitt bästa och gå varandra till mötes om de har en god relation där båda parter är inställda på samarbete.

– Vi har tur som har så bra personal i skolan, säger pappa Mikael. Det blir ju svårare om personalen inte är inriktad på samarbete, precis som det blir svårare för skolan när föräldrarna inte är det. Det handlar om inställning och välvilja och att båda parterna måste vara inriktade på samarbete. Jag och Sofias mamma är måna om att ha en bra relation till skolan, och försöker vara lösningsorienterade.