Sing me another song – Robert Wells och Jakob Samuels insats för prematura barn

Den 17 november i år firade organisationer för prematura barn världen över för första gången en ”Prematurity Awareness Day”. Tanken är att öka uppmärksamheten kring för tidigt födda barn som den största barnpatientgruppen.
Starkt stöd för detta får man av Robert Wells och The Poodles-sångaren Jakob Samuel.
Föräldrakrafts Linda Karlsson träffade de båda musikerna på en presskonferens i München.

I organisationen EFCNI:s regi presenterade Robert Wells och Jakob Samuel i München Sången ”Sing me another song”, skriven inför den 17 november och tillägnad prematura barn och deras föräldrar världen över.

Både Robert och Jakob hoppas att genom musiken kunna öka medvetenheten för de allra minsta barnen och förbättra vården av dem.

Jakob Samuel är övertygad om att det är viktigt med en ”Prematurity Awareness Day”.
– Allt som man sätter på dagordningen får en helt annan dignitet. För det första blir det något man kan återknyta till hela tiden. Det kommer att hända igen, det är något som man bygger fram emot highlightar. Det är mycket lättare att få folk att lyssna om man har en agenda. Känslan är att vi gör det här och vill du vara med på tåget så häng på. Vi skulle göra det även utan dig, men vi skulle behöva din hjälp.

I samband med ”Prematurity Awareness Day” reste Robert Wells med sitt band till München för en stor välgörenhetsgala.
– Det är oerhört viktigt att galan blir ett statement. Det här är för att uppmärksamma EFCNI och arbetet med så kallade preemies.

Silke Mader, ordförande i EFCNI, berättar att tio procent av alla barn föds för tidigt. Prematura barn är därmed den största barnpatientgruppen. En vanlig fördom är att för tidiga förlossningar beror på faktorer som exempelvis alkohol och cigaretter. I verkligheten utgör detta orsak i bara en bråkdel av fallen. Den största orsaken är infektioner (50 procent). En annan viktig faktor är att dagens mammor blir äldre och äldre, vilket medför en ökad risk för prematur.

Grundpelarna i EFCNI:s arbete är att skapa medvetenhet om för tidigt födda barn i samhället, stödja föräldrar och föräldraorganisationer samt stödja forskning och utbildning för att sänka antalet för tidiga förlossningar och förbättra vården av prematura barn. Man pekar på brister vad gäller utrustning och kunskap på sjukhusens neonatalavdelningar.

Robert Wells säger att han var medveten om problemen prematura barn möter ute på sjukhuset, men att han inte trodde att de var så allvarliga, tills han stötte på dem själv då han i ilfart körde sin fästmö med blödningar till Karolinska sjukhuset. Hans son Teddy föddes 10 veckor för tidigt och det höll på att gå illa både för mor och barn.
Det ligger en irritation i Roberts röst när han beskriver det kaos som uppstod på sjukhuset.

– Vi hade kuvöshjälp i två dygn, men redan andra dygnet blev vi tvångsflyttade. Folk sprang omkring och det var stress. Det kändes nästan som att vi själva inte fick plats.

– Fast han låg i kuvös så tyckte de att han var tillräckligt bra för att kunna flytta på. På den avdelningen ansågs han rätt stor. Han vägde 1900 gram. Han hade hunnit växa rätt så mycket ändå.
Ändå menar Robert att han och hans familj haft tur. Han pekar på den enorma belastningen som ligger på föräldrar till de allra minsta prematura spädbarnen. De bor på sjukhuset i flera månader, en situation leder ibland till skilmässor.

– Det är jättetufft. Det är svårt att vara förälder i den miljön och vara där dygnet runt.
I Sverige tycks acceptansen av prematura barn vara högre än i andra europeiska länder som Tyskland. Robert skakar på huvudet.

– Jag hörde att det i Tyskland inte anses fint, att celebriteter gömmer undan sina för tidigt födda barn. Det passar inte in i systemet. Det är som att det går att prata om AIDS, men inte om för tidigt födda barn. I Sverige finns det väldigt mycket prematur, men där pratar man om det.

Ett halvår efter Teddys förlossning ringde läkaren Ann Edner från Karolinska sjukhuset. Hon beklagade det som hänt, men menade att det inte fanns mycket de kunde göra. Hon bad istället Robert Wells att hjälpa dem. Han bestämde sig för att engagera sig för prematura barn i stiftelsen Tummeliten.

– Jag är normalt rätt allergisk mot välgörenhet. Jag har varit med om det så mycket under 90-talet då det har ringt folk och så försvinner det pengar på vägen. Det är mycket bluffande i välgörenhet. Vi bestämde att pengarna till stiftelsen Tummeliten ska gå direkt till ett konto, utan att mellanhänder ska ska kunna ta ett öre.

Bland annat har man fått ihop en halv miljon kronor till vad Robert kallar ”rolls-royce-kuvösen”, en speciell transportkuvös. Dessutom samlas pengar till utbildningar av personal, stöd till föräldrarna, dagrum – en typ av omsorg för hela spektrumet av neonatalvård.

Robert berättar att han tackar nej till all annan välgörenhet utöver arbetet för prematura barn.
– Det har inträffat i mitt liv. Det är mycket lättare för mig att dedikera kraft till det här.

Jakob Samuel är fyrabarnspappa. Inget av hans barn har gått igenom det Teddy fick göra. Ändå känner han sig berörd av de här frågorna.
– När man blir förälder själv har man otroligt mycket lättare att leva sig in i den här problematiken. Det här är en typ av problem som är så otroligt dramatisk. För mig är det en stor bonus att hålla på med musik och konst överhuvudtaget och att också kunna göra den här typen av grejer. Man får så väldigt mycket frågor om välgörenhet och man blir mer selektiv. Jag brinner även för miljöpolitik, men det här är något som för mig är väldigt lätt att ta till sig.

Lyssna på ”Sing me another song” här:
http://www.efcni.org/en/about-efcni/charity-song.html

Hemsidan för EFCNI (European Foundation for the Care of Newborn Infants) finns på www.efcni.org
Tummelitens hemsida finns på www.tummeliten.se