Skaffa sig ett jobb

I många år är skolan den plats där våra barn vistas nästan lika ofta som i sina hem. Om skolan fungerar bra så är den inte bara platsen där barnen får lära sig saker som de behöver kunna i sitt framtida liv. Det är också en trygg plats där barnen och vi föräldrar vet att saker och ting hanteras rättvist och demokratiskt.

Många unga människor kan därför nästan få en chock när de plötsligt slängs ut i den så kallade ”verkligheten” och ska skapa sina egna förutsättningar för ett bra framtida liv.

Många upptäcker att tillvaron som tidigare varit så inrutad och disciplinerad nu är en plats med inte bara oändliga möjligheter, utan även platsen där den egna förmågan att skapa sätts på prov.

Nu är det upp till dem själva att sätta fokus och planera för sitt eget liv. Det existerar inte längre ett schema och en ordning som tidigare skapats av skolorna.

För människor med särskilda behov så förändras också tillvaron radikalt när skolan slutar.
Plötsligt ska de slussas in i det som kallas för ”daglig verksamhet”. Skolan ersätts av arbete.
Och för min son blev livet plötsligt mer allvarligt. Skolan ersattes med arbetsplats. Det var inte längre fråga om korta perioder av praktik, utan en plats att där han ska tillbringa många år framöver med sitt arbete för att tjäna pengar.

Att välja daglig verksamhet kan tyckas vara ett smörgåsbord av många spännande möjligheter. Men så är det naturligtvis inte.
En del verksamheter passar vissa bättre än andra. Valmöjligheterna beror på den variation som kommunen klarar av att tillgodose.

Jag upptäckte att sonen hade helt andra förväntningar på sin framtid än de som erbjöds honom via den dagliga verksamheten.
Han hade själv ganska många idéer på vad han skulle kunna börja jobba med.
Bland annat hade han tänkt sig en längre praktik som Amerikas president.
Tyvärr var den platsen inte tillgänglig för daglig verksamhet.

Efter detta nederlag tyckte sonen att han åtminstone borde kunna få bli polischef på Örebro polisstation.
Tanken på att få ha en likadan polisbricka som Kurt Wallander kändes mycket mer lockande än att tvätta bilar och prismärka varor, ansåg han.
Utan att behöva kontrollera med polisväsendet i hemstaden fick jag avböja även denna önskan om daglig verksamhet.
Det är svårt att erbjuda människor med downs syndrom ett jobb som polischef. Inte bara i Örebro utan troligen i hela landet.

När sonen fick ta emot detta dystra besked tyckte han att det ändå borde gå att få en plats i ett framgångsrikt hårdrocksband. Med tanke på att han själv tyckte sig vara ganska tuff och cool, så borde ett sådant arbete inte vara så svårt att frambringa.

Tyvärr fick jag även denna gång komma med avslag. Det finns inga hårdrocksband som tar emot musiker från den dagliga verksamheten. Även om jag kan tycka att det skulle vara ett mycket smart drag från deras sida.

Sonen skakade på huvudet och förslog att jag kunde fixa så att han och hans kompisar kunde vara med och bära saker till och från turnébussarna åtminstone. Någon måste ju hjälpa till att bära på alla sladdar och trummor och plektrum och sånt. Visst borde det väl finnas något sånt uppdrag som han kunde utföra?

Och visst lät det både kul och spännande med en verksamhet med så kallade ”humpers” som var anställda via den dagliga verksamheten. Men eftersom den typen av jobb inte existerar, så kunde jag inte heller nu tillfredsställa hans önskemål.

När drömmarna lever så känns de oändliga. Mycket snabbt kan drömmar och önskningar förvandlas till aska när de bränns upp av förlorade förhoppningar.

Det är hemskt att behöva avfärda drömmar som omöjliga att uppnå.
Även om det är en del av att växa upp, känns det sorgligt i en förälders hjärta att grusa sitt barns ivriga förhoppningar.
Så det är en ständig balansgång mellan att uppmuntra drömmar, och samtidigt vara den förnuftiga som påpekar svårigheten att utföra vissa sysslor.

Att vara Amerikas president eller polischef kanske inte är så roligt som man först föreställer sig. Det kan vara lika trist som en bal på slottet.