Skolfrånvaron belastar familjerna hårt

Ur Tema NPF i Föräldrakraft nr 4, 2014.

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Humana

En rapport från Skolverket år 2010 bedömer att fyra barn av 1 000 har en omfattande olovlig frånvaro. Men siffrorna är osäkra. Man vet inte heller hur frånvaron har förändrats över åren.

En rapport från Skolverket år 2010 bedömer att fyra barn av 1 000 har en omfattande olovlig frånvaro. Men siffrorna är osäkra. Man vet inte heller hur frånvaron har förändrats över åren.

Men funktionshinderförbunden tycker sig se en tydlig trend:

– Vi märker att hemmasittande barn ökar i antal. Ökningen går hand i hand med en allt mer sargad skola där personalen känner stor stress, säger Cecilia Brusewitz, projektledare i Riksförbundet Attentions föräldrastödsprojekt Egen styrka.

I mars kom projektets rapport ”Till slut tar man slut”, som handlar om hur föräldrar till bland annat hemmasittande barn med Asperger mår. Tidigare i februari släppte förbundet även rapporten ”Svår skolgång för elever i behov av särskilt stöd”.

– Undersökningen visar att skolan inte möter dessa elevers behov och att många elever far mycket illa, säger Attentions ordförande Anki Sandberg.

Mer än hälften av alla flickor i grundskolan med autismspektrumtillstånd (AST) är frånvarande från skolan i längre perioder eller regelbundet från vissa ämnen på grund av situationen i skolan. Det visade Autism- och Aspergerförbundets skolenkät från våren 2013.

Vad beror då hemmasittandet på?

Det vanligaste är bristande kunskap om funktionsnedsättningen, och för lite anpassning av skolmiljö och stöd, enligt Nicklas Mårtensson, som är förbundssekreterare på Autism- och Aspergerförbundet.

– Ofta tvingas eleverna gå i för stora elevgrupper med en för rörig lärmiljö, med till exempel många ljud- och synintryck, som gör skolsituationen övermäktig. Då upplever många att den enda möjlighet de har är att inte gå dit, säger han.

Cecilia Brusewitz instämmer:

– I många fall kan jag se hemmasittande som en sund reaktion från barnets sida eftersom vissa skolmiljöer kan vara direkt skadliga för dem.

Frånvaron kan tyckas plötslig. I själva verket har det ofta funnits en lång period av varningstecken, och kanske år av ströfrånvaro.

Specialpedagogen Elisabeth von Ziepel har arbetat med elever som inte förmår gå till skolan i mer än tjugo år. Hon menar att personer med NPF är mer känsliga för stress än andra, och att många av hemmasittarna helt enkelt har försökt för mycket och för länge. Till slut går de in i väggen och reagerar med symtom som ångest, ilska, depression eller utmattning.

Det här är vanliga stressreaktioner, som vi normalt inte ser förrän efter långvarig stress längre fram i livet – utom i den här gruppen av barn och ungdomar. Och det kan krävas en lång och kravfri period av återhämtning om barnet hunnit bli väldigt utmattat.

Skolverket skriver i sin rapport ”Skolfrånvaro och vägen tillbaka” att det finns en risk att skolor visserligen kallar till möten när frånvaron blir för stor, men att det varken görs någon ordentlig utredning av orsakerna eller några konkreta förändringar.

Och det går knappast att förvänta sig att en elev som varit omfattande frånvarande ska komma tillbaka till exakt samma arbetsmiljö som tidigare.

– Mitt främsta råd till skolorna är att lära sig mer om NPF, vad det innebär, säger Cecilia Brusewitz. Och sedan  lära sig om de verktyg och metoder som faktiskt finns.

De strategier som funkar för ett barn med exempelvis ADHD funkar ofta för alla elever.

– Skolan måste ändra skolsituationen hellre än att försöka förändra eleven, säger Nicklas Mårtensson. Det gäller inte bara särskilt stöd i undervisningen, utan minst lika viktigt är anpassningar kring elevernas kognitiva och perceptuella funktionsnedsättningar.

Under hösten 2014 arrangerar vi inom Autism- och Aspergerförbundet tre konferenser om just detta, för att ge bättre förståelse och verktyg.

Både Attention och Autism- och Asperger­förbundet är överens om att familjerna belastas hårt och att det uppstår ett ekonomiskt tomrum med nuvarande regler.

– Många föräldrar upplever en oerhörd stress. Det är inte ovanligt att man som förälder får gå ner i arbetstid eller själv blir sjukskriven eftersom situationen är ohållbar. Något som i längden blir kostsamt för såväl samhället som för individen, säger Cecilia Brusewitz.

– Eftersom detta att föräldrar går ner i arbetstid eller säger upp sig i grunden orsakas av att skolan brister i stöd och anpassningar, bör kommunen vara ansvarig för att skapa en ekonomisk ersättningsmöjlighet till familjerna, säger Nicklas Mårtenson. Fast bäst är det förstås om de gör omfattande anpassningar så att de slipper betala ut en sådan ersättning.

Det är också vanligt att barnen och ungdomarna mår dåligt, inte bara av sin egen stress eller utmattning, utan av hela situationen. Men den är inte barnets ansvar att lösa, menar Cecilia Brusewitz.

– Till ett hemmasittande barn vill jag säga: Det finns en plats även för dig. Det är aldrig dig det är fel på.

   

Publicerad:
2014-08-11

Av: Tina Wiman

Nyckelord:
NPF neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, hemmasittare


ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Etac