Skolministern: Tuffare tag mot skolor som inte sköter sig

Först en varning – sedan böter.
Det är vad som väntar kommuner som bryter mot reglerna, till exempel när det gäller att hjälpa elever i behov av särskilt stöd.
– Vi utgår från att de flesta kommuner skärper sig om de får en varning, men om man inte gör det blir det
tuffa bandage, säger skolminister Jan Björklund i en intervju om den nya skollagen.

Jan Björklund vill täppa till de kryphål som ger skolor möjlighet att neka plats för elever som har funktionsnedsättningar, om anpassningarna innebär stora merkostnader.

Men det är oklart om skolministern lyckas genomdriva denna ambition. Motståndet är starkt.

– Jag törs inte prognosticera, så vi får se när skollagen går på remiss före sommaren, säger Jan Björklund när Föräldra­kraft träffar honom för en intervju i mitten av april.

Dagens regler säger att kommunerna kan hänvisa till ”betydande ekonomiska svårigheter” för att slippa erbjuda den skolplats som eleven och föräldrarna önskar.

Undantaget har utnyttjats så flitigt av både kommuner och friskolor att Jan Björklund tidigare uttalat sig om tuffare regler. Men något löfte om detta går ej att få, nu i april, när förslaget till ny skollag ännu är under beredning.

– Jag vill personligen ha skärpta skrivningar, men vi är inte färdiga med lagförslaget än. Det är klart att det finns motkrafter och ett motstånd från de som måste betala, men jag vill sträva mot att det ska vara så lika rättigheter som möjligt, oavsett om man har funktionshinder eller inte.

Friskolor tackar ofta nej till elever som har funktionsnedsättningar. Hur ser du på det?

– Det går inte att förneka att en elev som har omfattande funktionshinder kostar mer för skolan. Ska det råda lika möjligheter att välja vilken skola som helst måste även en friskola få någon slags ekonomisk ersättning, på samma villkor som en kommunal skola kan få det. Ska man införa skyldighet för en friskola att ta emot en elev med betydande merkostnad måste det följas av en skyldighet för kommunerna att ersätta den kostnaden. Det går hand i hand. Jag vill gå den vägen, men vi är inte där än.

Tidigare kunde skolor söka pengar hos staten för att anpassa en skola. Är det tänkbart att återinföra ett system med öronmärka pengar?

– Inte så länge skolan är kommunal, men för min del vill jag återförstatliga skolan. Kommunaliseringen har inte varit bra. Men så länge skolan är kommunal är det kommunens ansvar och om man skulle skicka räkningen till staten skulle ansvarsförhållandet suddas ut. Om en sådan möjlighet införs skulle de flesta kommuner vägra göra något utan bidrag från staten.

Det är ingen självklarhet att en elev med funktionsnedsättning får de hjälpmedel som behövs för att klara skolarbetet. Ett stort problem är den oklara gränsen mellan kommunernas och landstingens ansvar.

– Om det är läromedel är det alltid kommunen som är ansvarig.

Men om det exempelvis gäller en dator kanske kommunen tycker det är landstingets ansvar…

– Om det är avsett för skolundervisning är det ingen tvekan om att det är kommunens ansvar. Sedan kan det ju vara så att någon ändå försöker skylla på någon annan, men kommunen är ansvarig.

Kommer frågan upp i skollagen eller är du beredd att vidta andra åtgärder?

– Jag är inte beredd att svara på vad som kommer att stå i skollagen, det är vi inte klara med ännu.

Bedömer du att det finns behov av åtgärder?

– Ja, det kan det finnas. Specialpeda­gogiska Skolmyndigheten (SPSM) har ett ansvar för att följa upp undervisningen för alla elever som behöver särskilt stöd av olika slag.

– Jag har ju hört synpunkterna kring hjälpmedel, bland annat för synskadade elever hade vi nyligen uppe en fråga om detta. Men jag vet inte om det är en fråga för skollagen eller om SPSM ska tag i det på ett mer aktivt sätt.

– Men jag får så pass ofta frågor och larmsignaler att det absolut finns anledning att titta på det. Mitt intryck är att det fungerar olika bra för olika funktionshinder. Både för hörselskadade och synskadade elever har jag rätt ofta fått synpunkter.

SKL har i en rapport kommit fram till att kommuner och landsting måste bli bättre på att samarbeta för att elever ska få de hjälpmedel de har rätt till. En del kommuner har bättrat sig, andra inte.

SKL kan inte mer än uppmana kommunerna och landstingen att samarbeta om ansvaret.

– Det kan inte jag heller! Jag tycker att kommunaliseringen var ett misstag. I de fall där kommuner inte sköter sig fungerar det sämre. Det går inte att lagstifta om varje enskild detalj, utan kommunaliseringen bygger på att kommunerna sköter skolan och att vi reglerar vissa centrala saker.

Kommer tuffare påföljder för kommuner som inte sköter sig?

– Absolut! Och det har vi redan bestämt oss för att ha med i skollagen. Idag finns inga påföljder alls.

– Vi har startat Statens skolinspektion, som har till uppgift att granska att lagar och regler följs. De kommer att få sanktionsmöjligheter i nya skollagen. Det börjar med en varning, för vi utgår från att de flesta kommuner skärper till sig om de får en varning. Men gör man inte det kan det bli tuffa bandage.

Vilka påföljder kan det då bli?

– Det går inte sätta kommun i fängelse, så det blir något slags ekonomisk sanktion.

Vill du förbättra familjernas möjligheter att påverka skolsituationen för barn med funktionsnedsättningar?

– Vår uppfattning är att det är föräldrarna som ska välja skola. Grunden för att välja särskola istället för grundskola är att det finns en medi­cinsk diagnos om utvecklingsstörning. Om det finns det är det föräldrarna som ska avgöra om eleven ska gå i särskola eller grundskola. Min bedömning är att det trots allt behövs en paragraf om att samhället fattar det beslutet om det är helt uppenbart att barnet behöver gå i särskola. Då talar vi om mycket grava utvecklingstörningar, i annat fall ska föräldrarna välja.

– I den äldre skollagen bestämde samhället, men under ett antal år har vi haft ett försök med sådan valfrihet för föräldrarna. Nu permanentar vi det som har gällt under försöken.

Vilken betydelse tror du det får?

– Möjligheten är viktig. Det lägger ett stort ansvar på föräldrarna, något de tidigare inte hade när samhället tog beslutet.

– Jag tycker det är bra att föräldrarna får ansvaret att välja. För alla föräldrar, som har barn som har utvecklingsstörning, är det en mognadsprocess att komma fram till att barnet behöver gå på särskola. Det är inget man tänker på när barnet är nyfött, utan något man inser efter hand, att det är för barnets bästa. Den nya skollagen gör att föräldrarna måsta tänka igenom och ta ett ansvar för det här.

Räknar du med att det nu blir mindre vanligt med så kallad överinskrivning, att kommuner placerar barn på särskolan fastän de skulle må bättre i vanliga skolan?

– Om det nu har förekommit! En förutsättning för att gå i särskolan är att barnet har en utvecklingsstörning.  Barn som inte uppfyller det kriteriet ska inte gå i särskolan. Det påstås ofta att det finns många barn i särskolan i Sverige fastän de inte är utvecklingsstörda, men det är väldigt svårt att verkligen belägga det.

– Det har skett en ökning av barn i särskolan om man jämför med 20 år tillbaka i tiden. En del förklarar det med att kommuner skickar in barn som inte borde gå där, men jag är inte säker på att det stämmer. Jag tror det finns en annan förklaring som är vanligare. Särskolan är mycket mindre stigmatiserande idag än den var förr. Nu är den en del av skolväsendet, den sorterar under kommunen, ligger ofta i samma lokaler som vanliga skolan och så vidare.

– Tidigare betraktades särskolan som en del av landstingets vårdverksamhet och då var det ett mycket större steg att acceptera än det är idag. Det är det som är den stora skillnaden som gör att många fler går i särskola idag.

Många efterlyser bättre stöd för den grupp elever som mår bra av att gå i vanlig skola, men som behöver mer pedagogiskt stöd än de får idag. Kan de få bättre stöd?

– Ja, om föräldrarna väljer att barnet ska gå i den vanliga skolan har man rätt till pedagogiskt stöd. Fördelen med särskolan är att man verkligen kan koncentrera resurser och specialpedagogisk kompetens. Att få samma stöd överallt i den vanliga skolan är inte möjligt.

Blir det bättre möjligheter för föräldrar och elever att överklaga beslut, om man inte kan få rättelse hos rektorn eller kommunen?

– Det kan tänkas. Vi får se när skollagen kommer.

Du medverkade inte på Särskolans rikskonferens i april, och bryter därmed den mångåriga traditionen att skolministern invigningstalar.

– Jag har varit där ett par år i rad, men i år var det inte möjligt att få ihop planeringen. En av mina statsekreterare var där i år. Särskolan är en väldigt viktig skolform. Under lång tid har den haft dåligt självförtroende och pekats ut som något som stigmatiserar barn. Jag menar att det är dags att stryka ett streck över det. Vi ska ha en modern särskola med hög kvalitet. Alla tankar på att lägga ned särskolan är helt bortsopade, säger Jan Björk­lund.