Sluta prata, gör något!
I somras blev många blev besvikna över Föräldrakrafts debatt i Almedalen om Vägen till arbete för personer med funktionsnedsättningar. ”Handlingsförlamning” och ”skrämmande okunnighet” var ett par arga omdömen om politikernas inlägg.
Kritikerna har rätt. Arbetsmarknaden för denna grupp har i princip bara försämrats de senaste 20 åren. Ändå har förslag om bättre, enklare och snabbare stöd kört fast.
Politiker har hyllat förslagen i bland annat Funka-utredningen, men ändå inte genomfört dem!
På vår debatt stod det klart att det fortsätter att dra ut på tiden. Lars Lööw, tidigare Handikappombudsman, var en av de åhörare som blev rejält irriterad på politikerna. Men han nöjer sig inte med att gnälla utan har själv gått till handling genom att grunda företaget Peritos Ungdomsrekrytering som rekryterar unga med funktionsnedsättning. Du möter honom på sidan 69 i detta nummer.
Frånvaron av resoluta åtgärder skyller politikerna oftast på finansdepartementets motstånd till kostnader. Det är ett svagt argument, eftersom alla samtidigt är överens om att en rättvis arbetsmarknad lönar sig.
Situationen blir nu allt sämre i snabb takt. Antalet unga vuxna med aktivitetsersättning närmar sig 35 000.
Handlingsförlamningen blir ännu tydligare om man läser den statliga utredningen ”Brist på brådska” från 2008. Utredaren föreslog bättre stöd till arbete för att kraftigt minska antalet unga med aktivitetsersättning. Men: precis som med Funka-utredningen har förslagen bara samlat damm!
Den som tror sig spara pengar på att inte göra något har fel. Nu ökar kostnaderna bland annat för daglig verksamhet för personer med funktionsnedsättning. Men istället för att satsa på bättre stöd till jobb försöker en del kommuner pressa fram lägre ersättningar i upphandlingar. Och hur bra blir verksamheten då?
