Små barn ska få hjälp att uttrycka sig

Syskongrupperna för små syskon är en del av ett större syskonprojekt som pågår under tre år. Det är första gången i Sveri­ge som habiliteringen erbjuder syskongrupper för de allra minsta barnen med parallell föräldragrupp. Tanken är att små barn ska få hjälp att uttrycka sig om sin syskonsituation och att föräldrarna finns med och kan förbereda sig på vad barnet tänker och gör.

– Många av barnen pratar sedan hemma och tar upp frågor och undringar om syskonsituationen och då gäller det att föräldrarna är på spåret. Vi upplevde en mycket positiv växelverkan i att föräldrarna var med. Vi kunde fånga upp och bygga på det som hände i barngruppen, säger Anna Eskner, psykolog och en av kursledarna i föräldragruppen på habiliteringscenter Södermalm i Stockholm.

I gruppen hade alla barn en syster eller bror med utvecklingsstörning, vilket gjorde att man kunde fokusera på frågor kring just den funktionsnedsättningen. Att lära sig använda tecken för att kunna prata med sitt syskon var också gemensamt.

– Att jobba med så små barn kräver att det bygger på lek. Det blev snabbt en grupp och man saknade varandra mellan gångerna. Även den yngsta deltagaren kunde tillföra gruppen mycket, berättar Lena Sorcini, psykolog i barngruppen.

Kofamiljen
Teamet gjorde en temalek kring en kofamilj. Familjen bestod av fyra helt vanliga leksakskor av plast – mamma, pappa, lillasyster Stina och storebror Kalle som hade en utvecklingsstörning. Sedan använde de dem för att göra små rollspel kring vardagssituationer som de trodde barnen kände igen.

– Vi spelade upp ett par sådana scener per träff, och lät sedan barnen prata om dem. I början tog vi scener som vi utifrån vår erfarenhet vet är vanliga i familjer där ett barn har en utvecklingsstörning. Mot slutet kunde vi även fånga upp frågor som väckts hos barnen under gruppens gång, och göra rollspel av dem. Sista gången fick barnen tillsammans själva hitta på en saga med korna, berättar Marina af Schultén, psykolog i barngruppen.

Utvärderingen är inte klar men spontana reaktioner från många föräldrar är att det känts väldigt bra att ägna tid och fokusera bara på syskonet för en gångs skull, och många har önskat att gruppen ska kunna fortsätta träffas regelbundet.

– Syskon är viktigt, och vi har alltid haft med dem i våra tankar och i vårt arbete, dels har vi ju haft äldre syskongrupper länge, dels händer det att vi träffar syskon enskilt. Att träffa så här små syskon och att göra det på ett strukturerat sätt och parallellt med föräldrar har varit mycket givande, säger Monica En­backen Engstedt som är kurator i föräld­ragruppen.

Kristina Gustafs­son Bonnier är konsulent på informationsenheten inom Habilitering & Hälsa och har under hösten varit koordinator för projektet ”Syskongrupp för små syskon med parallell föräldragrupp”.
 
Samlar in erfarenheter
– Just nu samlar vi in erfarenheter från de första fyra grupperna för att kunna använda dem i nästa omgång, bland annat genom en föräldraenkät för att se om syskonets kunskap ökat och om hon eller han pratar mer om detta hemma, samt om familjen hittat fler redskap, säger Kristina.

Vill inspirera andra
Projektet kommer att dokumenteras på flera sätt. Under våren kommer Kristina och några av gruppledarna att färdigställa en idéskrift där man beskriver erfarenheter från höstens arbete, ger tips på aktiviteter och beskriver metoden. 

– De olika teman som tagits upp i grup­perna kommer att dokumenteras i mera litterär form och presenteras både på projektets webbplats och i en tryckt version. Jag hoppas att vi bland annat på det sättet kan inspirera andra habiliteringar i Sverige att starta grupper för små syskon, säger Kristina Gustafsson Bonnier.