Snålblåst eller vårvindar för 1,2 miljoner anhöriga?

DEBATTARTIKEL. Man är förälder hela livet, från det att man får barn. Detta låter som ett konstaterande av ett självklart faktum som gäller alla föräldrar.

Och visst är det så. Men om barnen växer upp och mognar långsamt, kroppen drar iväg men barnet fortsätter vara barn, på många plan, med allt vad det innebär av tillsyn, nattvak och försörjningsbehov – då får meningen en annan innebörd.

Idag bor många unga vuxna och äldre vuxna kvar i sitt föräldrahem, de kommer inte därifrån och de beskär livet för sina åldrande föräldrar. Man kan delvis skylla detta på bostadsbrist.

Vi politiker måste lära oss att se bortom bostadsbristen, inte använda denna för att befria oss från det gemensamma ansvaret att se hur verkligheten ser ut. Om vi tycker att ett vuxet barn, efter avslutade studier, har sin bostadssituation löst med samboskap med föräldrar, då är vi ute på mycket tunn is.

Att vara förälder till ett vuxet barn, med olika typer av funktionsnedsättningar, innebär en konstant och malande oro för ”vad händer om jag inte orkar längre, vad händer om jag dör?”.

Även om man ständigt försöker se framsteg och se ljust på framtiden, blir bakslagen ändå överraskande svåra att hantera. Förutom oron, anser omgivningen ofta att det ”curlas” i onödan. De ser en vuxen som inte tillåts frigöra sig och ”med lite hårdare tag, ett bättre föräldraskap” skulle mognaden komma som ett mejl i inkorgen.

Omgivningens krav på ”släng ut ungen ur boet” blir en uppmaning till föräldrarna att medvetet peta vinglös fågelunge från tallträdets topp.

Om det vuxna barnet inte själv förmår eller förstår att söka hjälp av samhället, tandläkare, sjukvård, socialhjälp, blir också den föräldern vingklippt; hur man än flaxar frågar ingen hur det fungerar, inga hembesök görs och föräldrarnas situation beaktas inte.

Somliga vuxna barn flyttar så småningom hemifrån, men om boendestöd och andra insatser havererar landar ”barnet” åter hos föräldern inom kort. När den egna bostaden är fylld av skräp och samlarobjekt, travar av papper, gammal mat, räkningar mm, då är det fräschare hos mor och far, där städas det och mat serveras.

Nu tänker ni att ”det finns ju vuxna barn som flyttar hem en tid, när relationer spruckit och bostadsbristen är stor”, men märk väl – då är det oftast för en begränsad tid.

Om det däremot drar ut på tiden kan man dock börja misstänka att det finns odokumenterade svårigheter, depression, oföretagsamhet, lättja som skvalpar runt. Att frigöra sig, med eller utan stöd, är viktigt, att vara beroende av varandra genom hela livet är dock helt naturligt – vi vill ju inte förlora varandra helt – men ingen sorg är så svår som att det vuxna barnet inte förmår, inte klarar sig utan föräldrastöd i det vardagliga livet. Ömsesidigt stöd är en sak, men föräldraansvar som aldrig tar slut är orimligt.

Så vad kan vi, rent politiskt göra?

1. Skapa en möjlighet att anmäla ”oro för förälder och syskon” till socialtjänsten.
2. Inför skyldighet att göra hembesök när socialtjänsten får kännedom om vuxna hemmaboende barn.
3. Ordna fler sorters boende där hög grad av boendestöd finns.
4. Lyssna separat på vad föräldrar till vuxna funktionsnedsatta barn önskar, hur kan vi skapa trygghet i att släppa föräldraansvaret och låta andra ta över?
5. Skapa en god samarbetssituation runt det funktionsnedsatta barnet, föräldrarna har stor kunskap om svårigheter som kan pareras och omognad som kan kompenseras. Ett gott samarbete tidigt skapar trygghet, för den funktionsnedsatta unga till ett så självständigt liv som bara är möjligt.
6. Inrätta specialkunniga läkarsekreterartjänster som vet hur olika funktionsnedsättningar fungerar och har vana att formulera intyg gällande olika diagnoser.

Det finns säkert många fler åtgärder som kan underlätta i denna liberaliseringsvår som MÅSTE komma. Det är hög tid att lyssna på våra ovärderliga anhörigvårdare, det är så in i vassen viktigt och bråttom

Mia Franzén
Gruppledare (fp) Salem, fd riksdagsledamot

Bengt Eliasson
Riksdagsledamot (fp)

  

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *