Sommar + kollo = frihet

Segling, musik eller kanske bara friluftsliv? Nu är det tid att planera sommarens kollo- och lägerresor. Föräldrakraft har tagit en titt på årets utbud och vilka regler som gäller för att få bidrag och stöd.

Att åka på läger blir en milstolpe för många unga och en viktig del av frigörelsen från föräldrarna. Att komma iväg, prova nya aktiviteter och lära känna andra lyfter självkänslan.
– Min dotter Sarah älskar sommarkollot i Småland. Första sommaren ville hon inte åka, men sedan hon hade träffat ledarna under en timme hade hon knappt tid att säga ”hej då”. Nu har hon sökt kolloplats för fjärde året och vi väntar på besked från kommunen, berättar Britt-Marie Lundgren som gläds lika mycket som dottern åt sommarens kollo även om man aldrig säkert vet om det finns någon plats eller inte.
Numera åker Sarah, som är född med ryggmärgsbråck, gärna på kollot hos Leva Plus. Förra sommaren hade hon sällskap av en klasskamrat till lägret och i år hoppas hon få med pojkvännen.

Att kolloledarna själva är ungdomar som ”talar samma språk” som Sarah och hennes kollokamrater uppskattas, samtidigt som mamma Britt-Marie känner sig trygg med ordningen på kollot.
– Vi håller kontakt med den ledare som är Sarahs mentor på kollot. Första gången kom de även hem till oss och hälsade på. Nu ringer de till mig men även till Sarah. Och på kollot har alltid några ledare sovande jour, vilket känns tryggt, berättar Britt-Marie.
Kollot blir en ljuspunkt som räcker hela året.
– Varje år får vi köpa en film från kolloveckan och den tittar vi ofta på. De åker till Astrid Lindgrens värld, badar, tältar och har disco.

Utbudet av kollo och lägerverksamhet är stort, men det finns ingen samlad information. Särskilt om man har behov av extra stöd kan det vara svårt att hitta rätt. På dessa sidor ger vi ett axplock.
Kostnaden för ett läger för barn med funktionsnedsättning är kanske inte större än ”vanliga” fotbollsläger eller seglarläger. Men utlägget kan vara betungande för en familj som redan har många extra kostnader på grund av funktionsnedsättningen. Därför kan kommunens finansiering bli avgörande.
– Den springande punkten är ofta hur man finansierar vistelsen för barnets personliga assistenter, säger Pär Söder­man, ansvarig för lägerarrangören Mät­tinge AB, som ägs av RBU, Riks­föreningen för rörelsehin­drade barn och ungdomar.

Assistansersättningen rymmer medel för omkostnader för assistenter i samband med brukarens aktiviteter, men trots det blir det ofta ett problem. Ofta är det svårare att få pengarna att räcka till när kommunerna är assistansutförare, enligt Pär Söder­man.
– Det är svårt att förstå varför kommunerna klarar det sämre än privata eller kooperativa assistansanordnare. För­ra året fick vi en avbokning från en kommun som ville pruta på assistenternas boendekostnader trots att de får samma rabatterade pris som RBU-medlemmar, 900 kronor per dygn med helpension, berättar Pär Söderman.

Mättinge håller nere priserna på lägerverksamheten och med priser på mellan 4 000 kronor och 4 800 kronor har man en konkurrenskraftig nivå. Lägret subventioneras av RBU med ”ett antal 100 000 kronor” per år och därför lockas många familjer att boka kollo och läger även utan bidrag från hemkommunen.
– Ungefär hälften av deltagarna har själva betalat avgiften. Många föräldrar tycker att det är som vilket läger som helst, säger Pär Söderman.

Ibland känner föräldrar sig utlämnade till myndigheternas ”goda vilja” när det gäller finansieringen av läger, kurser eller rekreation.
– Kommunerna har ansvaret för att ge bidrag till korttidsvistelser men hänvisar ofta till habiliteringen hos landstinget. En del landsting tar kostnaden, andra menar att det är kommunens ansvar och då hamnar den enskilde mellan stolarna, säger Eric Sandström vid Före­ningen Furu­boda i Åhus, en folkhögskola som är en annan av landets större arrangörer av läger och kurser för unga med funktionsnedsättning.
 Enligt Eric Sandström anser många kommuner att de som bor i gruppboende ”redan har tillräckligt med aktiv fritid och rekreation” för att uppfylla lagens krav. Men det skiljer en hel del mellan kommunerna, vad de beviljar och hur de tolkar LSS och socialtjänstlagen.
Föreningen Furuboda har stora egna fonder. Varje år får föreningen in mellan tre och fem miljoner kronor i gåvor och testamenten.
– Större delen av dessa pengar går till forskning och utveckling inom Furu­bodas hjärtefrågor, men en större summa sätts av till att göra det möjligt att vistas här under läsår eller sommar. Men vi tycker att myndigheterna ska ta sitt ansvar. Personer med funktionsnedsättningar ska inte vara beroende av människors goda vilja för att få tillgång till aktiv fritid och rekreation, säger Eric Sand­ström.

Den som inte själv har råd och inte får bidrag från kommunen kan söka bidrag hos fonder. Det finns speciella böcker med tips på fonder och även företag som är specialiserade på att leta upp lämpliga fonder.
– Där finns mycket att hämta men var noga med att hitta rätt fond och rätt grund för att söka, säger Pär Söderman.
Det är också viktigt att vara ute i god tid. Det kan vara lite knåp med att skriva ansökan och sedan ska den handläggas och fondens styrelse kanske måste ha ett sammanträde innan allt är klart.
Företaget Fond och Stiftelse­informa­tion i Ö-vik AB erbjuder aktuella utdrag ur ett register som innehåller alla typer av fonder och stiftelser.
På bibliotek finns ibland också en pärm med information om både lokala och rikstäckande fonder, men då får man själv lista ut vilka fonder som kan vara relevanta. Kolla även med församlingen har fonder som passar.

Om man har personlig assistent på lägret är det extra viktigt att vara ute i god tid för att pussla ihop arbetsscheman. De nya EU-direktiven innebär att assisterna inte får jobba lika långa pass som tidigare.
– Om två assistenter förr delade på ett uppdrag så måste de nu vara tre, säger Pär Söderman. Därför har all sådan verk­samhet blivit mer kostsam. Även om man har personal som gillar att jobba mycket och vill vara tillsammans hela tiden så måste man tänka till noga inför hajkövningar och annat. Om man skulle fuska med detta sitter man pyrt till.

Många läger och kollon för barn med funktionsnedsättningar har likartade upplägg, samtidigt som det finns en stor bredd och påhittighet. På Mättinge har man gått från diagnos till teman. Istället för att ha läger för en viss diagnos försöker man blanda unga med olika diagnoser i samma läger och lockar istället med olika teman som musik, skärgård, friluftsliv och lite tuffare aktiviteter för de som är över 25 år.
– Jag tycker det är ungdomarnas intressen och temat för lägret som är det viktiga, annars bidrar vi inte till att inkludera ungdomarna i samhället, säger Pär Söderman, som dock också fått kritik för den nya inriktningen.
– Det har blivit ifrågasatt av en del föräldrar som vill att barnen ska träffa andra med samma funktionshinder. Vi har stått på oss för vi vill komma bort från diagnostänkandet. Om vi har ett musikläger så är musiken den gemensamma nämnaren. Oavsett om man är tre eller 100 år, klassiskt skolad musiker eller lyssnare, kan man tycka att musik är kul.

Hos många andra arrangörer finns dock läger som är inriktade på speciella diagnosgrupper. Föreningen Furu­boda arrangerar i sommar läger i samarbete med bland annat Dövblinda Unga, Afa­siföreningen i Stock­holm och Epilepsifö­reningen i Skåne. I Stockholm har på senare år allt fler kollon anordnats för unga med exempelvis Asperger syndrom. Ett kollo för barn med grav autism har blivit särskilt populärt.

Stockholms stads socialtjänst har varje sommar 600 platser på LSS-kollon som är mellan 10 och 18 dygn långa. Ett ordentligt miljöombyte för barnen och en rejäl avlastning för föräldrarna med andra ord.
För förstagångsbarnen kan det bli dramatiskt att vara hemifrån i 18 dagar. Kanske är det första gången någonsin som barnet och föräldrarna skiljs åt en längre tid. För att minska dramatiken bjuder kolloverksamheten in till möte med både personal och andra barn.
– Första gången man söker och ska lämna bort sitt barn i 18 dagar är man självklart nervös som förälder, säger Bengt Lund­gren, verksamhetsledare för Stockholms LSS-kollon.

 src=

Stockholms kollon prioriterar de egna invånarna men cirka en tredjedel av platserna går till kranskommunerna och ytterligare några till barn från andra delar av landet. Budgeten är cirka 30 miljoner kronor och den rymmer många olika kollogårdar. Bland de mest efterfrågade finns kollon för barn med extra stort omvårdnadsbehov, där det finns 24 anställda på åtta barn.
– Dessa kollon är så populära för att föräldrarna kan känna sig trygga och vågar lämna sina barn, säger Bengt Lundgren. Men varje kollogård är populär, ingen är svår att fylla, tillägger han.
Det är ändå viktigt att puffa för verksamheten, tycker Bengt Lund­gren. Inte minst stadens drygt 100 LSS-handläggare och politikerna behöver ha aktuell information om vilka kollon som finns och vilken nytta de gör. Varje sommar bjuds handläggare och politiker in till en rundtur.
– De får en bra bild av vad våra kollon handlar om och kan sedan tipsa de familjer som de möter i sitt arbete.
Bussresan, som förra året lockade 25 handläggare och politiker, gör sitt för att förhindra besparingar på kolloområdet.
– Vi har inte behövt göra några neddragningar. Vi fyller ett stort behov. Många föräldrar behöver en längre avlastning för att orka med resten av året, säger Bengt Lundgren.

Stockholms kollon är både uppskattade och välkända över landet.
– Flera kommuner ute i landet ringer till oss och vill köpa plats. De kanske inte har några liknande kollon i sin kommun. Man kan komma till våra kollon i mån av plats, och det löser sig ofta, säger Bengt Lundgren.
Utbudet av läger förändras hela tiden. Sol och bad är klassiska kollonöjen som aldrig försvinner. Men musik och sång, datakurser och andra teman har lockat allt fler på senare år.
– Det kommer nya saker varje år. Ingen­ting är omöjligt, säger Eric Sand­ström på Furuboda som nämner golfkurserna som man till sommaren anordnar för fjärde året i rad. Med en ”paragolfer” kan vem som helst ta sig fram på golfbanan.