Stanna upp eller fly – barn kan lära sig hantera rädslan

Barn med funktionshinder kan vara mer mottagliga för rädslor och att bli skrämda än andra barn.

Att vara rädd för saker och ting tillhör barns naturliga utveckling. I takt med att de växer upp upptäcker de nya saker i sin omgivning som bidrar till nya rädslor.

Knepet med att bli av med rädslorna är att låta barnen själva hantera sina rädslor, med stöd från föräldrar och personal. Det barn som inte lär sig att på egen hand hantera sina rädslor kan utveckla fobier som kan bli riktigt svåra bli av med.
Det finns olika faser i barnens utveckling som kan sammankopplas med nya rädslor. Dessa faser räknas komma vid två-, fyra-, sex- och nioårsåldern.

Maare Tamm är filosofie doktor i psykologi och har forskat kring barn och deras rädslor. Hon konstaterar att det inte finns någon forskning som handlar speciellt om barn med funktionshinder och deras rädslor, men att de antagligen ser ungefär likadana ut som alla barns rädslor.

– Det är synd att det inte gjorts någon forskning kring barn med funktionshinder och deras rädslor. Men eftersom jag tidigare också forskat kring barn med funktionshinder och integration i skolan tror jag att ett stort problem är att föräldrar och assistenter överbeskyddar sina barn, säger hon.

Enligt Barnombuds­mannens rapport ”Klara, färdiga, gå!” är små barn med funktionshinder i regel mer rädda för olika saker än barn utan funktionshinder. 16 procent av alla barn som medverkade i undersökningen var rädda för andra barn.

– När barn med funktionshinder integreras kan det vara enklare att utveckla en social rädsla. Skolorna måste bli bättre på att få in barnen i den sociala gemenskapen. Det vi såg när vi forskade om integrering var att barn med funktionshinder ofta satt själva med sin assistent, fick speciella läxor och hamnade utanför gemenskapen, säger Maare Tamm.

Hon menar att det är farligt när föräldrar och assistenter överbeskyddar barnet. Det viktigaste när man hanterar rädslor är att man inte flyr från dem utan accepterar dem och hanterar dem. Om ett barn ständigt blir skyddat av en assistent finns risken att barnet aldrig behöver hantera sina rädslor själv.

– Sen är det viktigt att också komma ihåg att barn med funktionshinder generellt kan vara mer mottagliga för skrämmande ting. När man hanterar rädslor har man två val. Antingen kan man springa ifrån det som man är rädd för, eller så kan man stanna kvar och hantera rädslan. Barn utan funktionshinder väljer ofta att springa ifrån den läskiga hunden eller gå in till mamma om natten när mörkret blir för läskigt. Om man till exempel har ett rörelsehinder kan man inte fly från det läskiga, utan måste lära sig hantera det, säger Maare Tamm.

Hon kunde också se tendenser till att barn med funktionshinder ofta känner sig mer rädda för mobbning än andra barn. Att vara rädd för att bli utfryst och mobbad är en vanlig rädsla som uppkommer i skolåldern. Men för barn som upptäckt att de är annorlunda kan denna rädslan bli ännu starkare.

– Många barn med funktionshinder har en sämre självkänsla och blir därför mer mottagliga för rädslor. Men om barnen inte blir överbeskyddade stärker det dem oerhört mycket. Vissa barn utsätts för ett kärvare liv, men lär sig också hantera svåra situationer på ett fantastiskt sätt, menar Maare Tamm.

Vilka de vanliga rädslorna är och vilka rädslor som kan förstärkas om man har ett funktionshinder har vi samlat ihop i artikeln De vanligaste rädslorna – så stödjer du barnet. Sammanställningen bygger på samtal med Maare Tamm och kapitlet om rädslor i boken ”Doktorn kunde inte riktigt laga mig” av Christina Renlund.