Statlig rapport: Lagstifta om rätt till fritidshjälpmedel

Väldigt få regioner och kommuner skriver ut fritidshjälpmedel. Trots att hälso- och sjukvårdslagen egentligen ger rätt till detta.
På torsdagen fick socialminister Jakob Forssmed ta emot ett slutbetänkande som föreslår att lagen förtydligas vad gäller rätten till fritidshjälpmedel.

LÄS ÄVEN: DHR kräver att rätt till fritidshjälpmedel skrivs in i lag

Avgörande för hälsa och jämlikhet

En av tre med funktionsnedsättning har behov av fritidshjälpmedel för att kunna göra det man vill på fritiden, heter det i slutbetänkandet ”Varje rörelse räknas” (SOU 2023:29) från Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet. Rapporten finns på regeringens webbplats.

Vidare skriver man att ”en bättre tillgång till hjälpmedel och även fritidshjälpmedel är avgörande för att minska ojämlikhet och öka den fysiska och psykiska hälsan hos personer med funktionsnedsättning”.

Problemet idag är att endast några få regioner och kommuner förskriver fritidshjälpmedel. För enskilda personer är det ofta mycket dyrt att skaffa fritidshjälpmedel.

”Det slår särskilt hårt mot barn som växer och kan behöva ny utrustning varje år, samt mot socioekonomiskt utsatta grupper”, heter det i rapporten.

Vill förtydliga ansvaret

Kommittén vill rätta till detta genom att i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) förtydliga att fritidshjälpmedel ingår i regionernas ansvar. Samma förslag las fram redan av 2017 års hjälpmedelsutredning ”På lika villkor” (SOU 2017:43).

Sedan dess har förslaget samlat damm på regeringskansliet – samtidigt som hjälpmedelsförsörjningen generellt försämrats genom att kommuner och regioner infört allt fler avgifter de senaste åren.

Nu uppmanas alltså regeringen på nytt att förtydliga rätten till fritidshjälpmedel.

Så här ska hjälpmedel definieras

Så här vill man att hjälpmedel ska definieras i hälso- och sjukvårdslagen:

Med hjälpmedel avses dels hjälpmedel för vård och behandling, dels hjälpmedel för den dagliga livsföringen, vilka fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan ska kunna 1) tillgodose personliga behov såsom att klä sig, äta, sköta sin hygien, 2) förflytta sig 3) kommunicera med omvärlden, 4) fungera i hemmet och i närmiljön, 5) orientera sig, 6) sköta vardagslivets rutiner i hemmet, 7) gå i skolan, samt 8) delta i sysselsättning och vardagliga fritidssysselsättningar som utförs i hemmet och närmiljön.

Rapporten nämner som exempel rollator för utomhusbruk som möjliggör fysisk aktivitet genom promenader. Vidare pekar man ut hjälpmedel för att regelbundet motionera och utöva träning. Det kan även handla om exempelvis rullstolsbasket eller kälkhockey.

Som det var tänkt från början

Enligt rapporten handlar det inte om att utvidga begreppet hjälpmedel, jämfört med vad som redan gäller. Rapporten föreslår att man lagstiftar om regler som redan gäller enligt förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen. Av förarbetena till kapitel 8 paragraf 7 i HSL (hälso- och sjukvårdslagen) framgår att regionerna är skyldiga att erbjuda de hjälpmedel för den dagliga livsföringen som krävs för att den enskilde, själv eller med hjälp av någon annan, ska kunna tillgodose personliga behov som exempelvis normala fritids- och rekreationsaktiviteter. Hjälpmedel förskrivs av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) men lagen innehåller igen definition av hjälpmedel.

Eftersom många regioner idag struntar i att förskriva fritidshjälpmedel skulle en skärpning innebära ökade kostnader. Enligt rapporten är 2017 års hjälpmedelsutredning uppskattning på 26 miljoner kronor rimlig.

Rapporten betonar att även utlåning av fritidshjälpmedel behöver stärkas, och man vill ha ökade resurser till aktörer som arbetar med detta.

Funktionsrättsrörelsen har krävt lagändring

Krav på lagstiftad rätt till fritidshjälpmedel har alltså framförts många gånger tidigare. Senast i maj 2023 uppmanade DHR, Sveriges Arbetsterapeuter och Fritidsbanken regeringen att lagstifta om detta.

”Det skulle skapa avsevärt mycket bättre förutsättningar för att minska de hälsoklyftor vi ser i dag och bidra till en jämlik hälsa i hela befolkningen”, skrev Ida Kåhlin, Sveriges Arbetsterapeuter, Åsa Strahlemo, DHR, och David Mathiasson, Fritidsbanken, i en debattartikel.

Eftersom det saknas en tydlig definition av hjälpmedel har regionerna idag egna regelverk som styr vilka produkter som förskrivs som hjälpmedel, utan hänsyn till lagens förarbeten.

Myndigheten för delaktighet har gjort en genomgång av regionernas regelverk för hjälpmedelsförskrivning och denna visar att 20 av Sveriges 21 regioner inte tillhandahåller fritidshjälpmedel. Den som behöver fritidshjälpmedel måste alltså köpa dessa på egen hand, men kostnaderna är ofta orimligt höga.

Produkterna är speciellt utformade för personer med funktionsnedsättning och tillverkade i små serier. Hjälpmedlen blir därför avsevärt mycket dyrare än vanliga produkter.

Vad visade MFD:s kartläggning 2020?

Myndigheten för delaktighet kartlade år 2020 vad som görs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ha en aktiv fritid. Resultatet var nedslående. Tillgången till fritidshjälpmedel är inte jämlik, slår MFD fast.

Så här sammanfattar MFD-rapporten de viktigaste slutsatser:

Många hinder

Personer med funktionsnedsättning har inte samma möjligheter att ha en aktiv och meningsfull fritid jämfört med befolkningen i övrigt. Bland annat på grund av dålig ekonomi, otillgängliga transporter och bristande tillgänglighet.

Stora skillnader

Det finns många lokala fritidsaktiviteter där personer med funktionsnedsättning kan delta. Men skillnaderna är stora över landet. Det gäller både tillgängliga generella aktiviteter och riktade aktiviteter till personer med funktionsnedsättning. Skillnader finns även mellan olika grupper av personer med funktionsnedsättning.

Enkelt att förbättra

Med små ansträngningar går det att öka förutsättningar för personer med funktionsnedsättning att ha en aktiv fritid.

Måste köpa själv

Den som behöver fritidshjälpmedel behöver nästan alltid köpa dessa på egen hand. Det kräver både god ekonomi, kunskap och ett driv vilket inte alla har och därför blir tillgången till fritidshjälpmedel inte jämlik.

Rapporten heter Aktiv fritid – Redovisning av ett regeringsuppdrag om att kartlägga lokala och regionala satsningar samt tillgången till fritidshjälpmedel. Den finns att läsa på MFD:s hemsida. Läs även om rätten till fritid enligt FN:s funktionsrättskonvention.

Tips som kan ge dig rätt till fritidshjälpmedel

2012 publicerade vi med hjälp av Gunilla Hammarskiöld på dåvarande Hjälpmedelsinstitutet ett antal tips om hur man – trots allt – kan få fritidshjälpmedel förskrivna:

• Det är regionerna och kommunerna som ansvarar för hjälpmedel som ska användas i hemmet, närmiljön och skolan för att underlätta det dagliga livet eller för vård och behandling. Fritidshjälpmedel får man oftast köpa själv. Den närmaste vårdcentralen eller hjälpmedelscentralen kan ge information om vad som gäller i det egna landstinget.
• Ett fritidshjälpmedel möjliggör för en person med funktionsnedsättning att utöva olika fritidsaktiviteter som till exempel innebandy, skidåkning eller paddling. Fritidshjälpmedel kan vara enkla produkter, men även specialbyggda, som till exempel kälke för ishockey, sit-ski för utförsåkning, särskilda stolar och styranordningar för segling, med mera.
• Landstinget och kommunen kan informera och ge råd om vilka möjligheter som finns att få bidrag till fritidshjälpmedel och var man kan hyra, köpa eller låna sådana.
• Vad som förskrivs som fritidshjälpmedel varierar stort i landet. Många landsting förskriver cyklar, exempelvis trehjuliga cyklar och tandemcyklar i träningssyfte. Vissa landsting lånar ut fritidshjälpmedel. Olika avgifter och åldersgränser förekommer.
• Om inte hjälpmedlet finns i det sortiment som regionen förskriver tycker Gunilla Hammarskiöld att man ändå ska ta kontakt med sin förskrivare eller hjälpmedelscentralen och beskriva behovet: ”Var inte rädd för att köpslå, föreslå att du kan avstå från en elrullstol för att hellre använda exempelvis en terränggående elrullstol, eller betala en del själv. Sedan kan man ju skriva till hjälpmedelschefen och påpeka ens önskemål. Beskriv din dag och motivera varför, det är väldigt viktigt. De flesta hjälpmedelsverksamheter kan ju fatta beslut i enskilda ärenden och det går via förskrivaren som gör ansökan och motiverar behovet. Om man inte är nöjd med hur behovsbedömningen är gjord kan man gå vidare till patientnämnden.”
• Det är det medicinska behovet som är avgörande men enligt hälso- och sjukvårdslagen ska också kostnad sättas i relation till mervärdet. Om en stor merkostnad skulle ge en liten effekt måste sjukvårdshuvudmannen tänka till. Det kan hända att hjälpmedelscentralen har ett budgetansvar men det ska ej gå ut över brukarens behov.
• Ytterst få landsting förskriver hjälpmedel för fritiden vilket innebär att man får bekosta sitt eget hjälpmedel själv.
• På flera håll, exempelvis i Örebro, Blekinge och Stockholm, förskrivs cyklar till barn under 18 år, men inte som fritidshjälpmedel utan som förflyttningshjälpmedel. ”Men en cykel borde alla kunna få låna. Att kunna cykla som alla andra är viktigt. Att cykla ger så mycket mervärde, det är träning, förflyttning  och en möjlighet att ta sig fram tillsammans med familjen  eller kompisar”, säger Gunilla Hammarskiöld
• I Halland förskrivs hjälp­medel för lek och fritid som gungsits och sandlådestol. De lånar även ut fritidshjälpmedel som exempelvis tandem­cyklar, parcykel, rullstolscykel samt Hippocampe-vagnen som är lämplig för bad och terräng. Kronoberg lånar också ut fritidshjälpmedel.
• Gunilla Hammarskiöld menar att det är viktigt att hälsoekonomi används som ett argument av den som behöver hjälpmedel. Det handlar om att kostnader och hälsoeffekter ställs mot varandra och att det högre priset för ett hjälpmedel motiveras av förbättrade hälsoeffekter och minskade sjukvårdskostnader.

Hur funkar lån av fritidshjälpmedel?

Myndigheten för delaktighet anordnade 2021 ett seminarium om lån av fritidshjälpmedel. Fritidsbanken och Region Värmland berättade om hur möjligheterna till en aktiv fritid kan öka med hjälp av fritidshjälpmedel och hur det bidrar till folkhälsan.