Stora orättvisor kring fritidshjälpmedel – här är tipsen som kan ge dig rätt

Publicerat av
Stina Johansson
Dela

En aktiv och meningsfull fritid ska alla kunna ha. Men har man en funktionsnedsättning är det vanligaste att man själv får bekosta de extra hjälpmedel och anpassningar som behövs för fritid och motion. Föräldrakraft har pratat med Gunilla Hammarskiöld för Hjälpmedelsinstitutet som ger många tips om hur du kan övertyga ditt eget landsting om att få hjälp.

Det är landstingen och kommunerna som ansvarar för hjälpmedel som ska användas i hemmet, närmiljön och skolan för att underlätta det dagliga livet eller för vård och behandling. Fritidshjälpmedel får man oftast köpa själv.
Den närmaste vårdcentralen eller hjälpmedelscentralen kan ge information om vad som gäller i det egna landstinget. Svenska Handikappidrottsförbundet kan upplysa om vilka hjälpmedel för idrott som går att hyra.

Ett fritidshjälpmedel möjliggör för en person med funktionsnedsättning att utöva olika fritidsaktiviteter som till exempel innebandy, skidåkning eller paddling. Fritidshjälpmedel kan vara enkla produkter, men även specialbyggda, som till exempel kälke för ishockey, sit-ski för utförsåkning, särskilda stolar och styranordningar för segling, med mera.

Annons

Landstinget och kommunen kan informera och ge råd om vilka möjligheter som finns att få bidrag till fritidshjälpmedel och var man kan hyra, köpa eller låna sådana.
– Vad som förskrivs som fritidshjälpmedel varierar stort i landet. Många landsting förskriver cyklar, exempelvis trehjuliga cyklar och tandemcyklar i träningssyfte. Vissa landsting lånar ut fritidshjälpmedel. Olika avgifter och åldersgränser förekommer, säger Gunilla Hammarskiöld.

Daniel Nygårdh Johnsson går på RH-gymnasiet i Stockholm och han tycker att det vore bra om förskrivarna kunde tipsa mer om hjälpmedel som inte finns i sortiment.
– Allt ska ju vara så himla praktiskt hela tiden, det ska vara kul också, fritidshjälpmedel är jätteviktigt. Segway ser häftigt ut, en sån skulle jag vilja testa, det skulle kunna vara något att använda om något år. Men den finns ju inte i vanliga sortimentet, säger Daniel Nygårdh Johnsson.

Om inte hjälpmedlet finns i sortimentet tycker Gunilla Hammarskiöld att man ändå ska ta kontakt med sin förskrivare eller hjälpmedelscentralen och beskriva behovet.
– Var inte rädd för att köpslå, föreslå att du kan avstå från en elrullstol för att hellre använda exempelvis en terränggående elrullstol, eller betala en del själv. Sedan kan man ju skriva till hjälpmedelschefen och påpeka ens önskemål. Beskriv din dag och motivera varför, det är väldigt viktigt. De flesta hjälpmedelverksamheter kan ju fatta beslut i enskilda ärenden och det går via förskrivaren som gör ansökan och motiverar behovet. Om man inte är nöjd med hur behovsbedömningen är gjord kan man gå vidare till patientnämnden.

Annons

Gunilla Hammarskiöld säger att man inte kan värdera ett behov i pengar.
– Det är det medicinska behovet som är avgörande men enligt Hälso- och Sjukvårdslagen ska också kostnad sättas i relation till mervärdet. Om en stor merkostnad skulle ge en liten effekt måste sjukvårdshuvudmannen tänka till. Det kan hända att hjälpmedelscentralen har ett budgetansvar men det ska ej gå ut över brukarens behov. Det är barnen man måste satsa på.

Ytterst få landsting förskriver hjälpmedel för fritiden vilket innebär att man får bekosta sitt eget hjälpmedel själv. Produkterna är speciellt utformade för personer med funktionsnedsättning och tillverkade i små serier. Hjälpmedlen blir därför avsevärt mycket dyrare än vanliga produkter.

– Men en cykel borde alla kunna få låna. Att kunna cykla som alla andra är viktigt. Att cykla ger så mycket mervärde, det är träning, förflyttning  och en möjlighet att ta sig fram tillsammans med familjen  eller kompisar, säger Gunilla Hammarskiöld.

Annons

Flera landsting som exempelvis Örebro, Blekinge och Stockholm förskriver cyklar till barn under 18 år, men inte som fritidshjälpmedel utan som förflyttningshjälpmedel.

Hallands landsting förskriver hjälp­medel för lek och fritid som gungsits och sandlådestol. De lånar även ut fritidshjälpmedel som exempelvis tandem­cyklar, parcykel, Duet rullstolscykel samt Hippocampe-vagnen som är lämplig för bad och terräng. Kronobergs landsting lånar också ut fritidshjälpmedel.

Landstinget har det sjukvårdande och rehabiliterande ansvaret, vad som är friskt och vad som är sjukt är svårt att dra gränsen vid när det gäller fritidshjälpmedel. Gunilla Hammarskiöld menar att det finns en rädsla för att skapa prejudikat, det vill säga att om man gör ett undantag för en person kan det bli vägledande för en annan.

Annons

– Det är inte bra att det är så olika. Det skulle underlätta om det var mer enhetligt oavsett var i landet man bor. Föräldrar har så mycket att fixa med, de borde ha medalj, jag önskar att man kunde tillgodose föräldrarnas behov mer.

I Dalarna planerar man att införa fritt val av hjälpmedel och där kan man även som vuxen få en cykel förskriven med hänvisning till att det är ”hälsoekonomiskt”.

Gunilla Hammarskiöld menar att det är viktigt att hälsoekonomi används som ett argument för att få låna ett hjälpmedel. Det handlar om att kostnader och hälsoeffekter ställs mot varandra och att det högre priset för ett hjälpmedel motiveras av förbättrade hälsoeffekter och minskade sjukvårdskostnader.

Annons

– Det är ett bra argument som jag tycker att man som hjälpmedelsanvändare eller anhörig kan använda, säger Gunilla Hammarskiöld. +

Annons

Artikeln publicerades 2012-08-20

Publicerat av
Stina Johansson

Denna webbplats använder cookies.

Läs mer