Sprickorna som hotar den personliga assistansen 2023

Nya regler från 2023 räcker inte för att skapa en hållbar och trygg personlig assistans. Gamla och nya hot gör livet tufft för de som behöver personlig assistans. 

Varför känner assistansanvändare så stor oro?

Tillsammans med Sophie Karlsson, ordförande för IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, har HejaOlika gått igenom några av problemen, och hur de påverkar enskilda assistansanvändare.

– Som assistansanvändare vrider man ut och in på sig för att göra rätt, men riskerar ändå att det blir fel. Egentligen vill folk bara kunna leva som vem som helst, säger Sophie Karlsson.

LÄS ÄVEN: Att ansöka om personlig assistans

Satirteckning av Bengt Elmén
Trots löftet om stärkt assistans 2023 hotas många enskilda av nya försämringar. Enskilda personers behov kommer i andra hand när nya kontroller och begränsningar införs. Illustration: Bengt Elmén.

Omprövningar: Väldigt många kan förlora sin assistans

Hösten 2017 tog regeringen initiativ till att stoppa tvåårsomprövningarna från och med 1 april 2018, eftersom förändrad rättspraxis hotade assistansen. Med hänvisning till olika domar hade Försäkringskassan kraftigt skärpt kraven för att få assistans.

Trots nödstoppet har antalet assistansberättigade fortsatt att minska. Försäkringskassan kan fortfarande ändra assistansbeslut vid ”väsentligt ändrade förhållanden”. IfA anser att Försäkringskassan tänjer allt mer på vad som är ett väsentligt ändrat förhållande.

Problemen som utlöste nödstoppet är fortfarande inte helt lösta. Det finns idag inga konkreta planer på gång för att lösa dem. Regeringen har sagt nej till att ge huvudmannaskapsutredningen tilläggsdirektiv om detta.

Om omprövningarna skulle återstartas idag skulle många riskera att förlora sin assistans. Den praxis som gäller idag för rätten till assistans är mycket hårdare än tidigare. Dessutom har bedömningen om vad som ingår i personlig hygien blivit mycket mer restriktiv sedan tvåårsomprövningarna stoppades.

LÄS ÄVEN: 15 år av åtstramningar inom personlig assistans

För kommunala beslut finns inget omprövningsstopp. Kommunernas beslut är dessutom ofta tidsbegränsade, trots att assistansbeslut ska vara varaktiga. Läs även: Kräver nödstopp for kommunala omprövningar.

IfA menar att både Försäkringskassans och kommunernas tillvägagångssätt skapar stor oro för alla assistansberättigade och personliga assistenter och anordnare. IfA vill att alla ska kunna vara trygga med sina beslut, och att ändring endast ska ske när det föreligger drastiskt minskat assistansbehov.

Väsentlig ändrade förhållanden – så funkar det

Även om tvåårsomprövningarna stoppades från april 2018 görs fortfarande omprövningar vid ”väsentligt ändrade förhållanden”. Tabellen nedan visar hur det fungerar idag, och hur IfA anser att det borde fungera.

Så funkar det idag Så vill IfA att det ska funka
Omprövning om det föreligger väsentligt ändrade förhållanden (VÄF). Vad som är VÄF är inte klarlagt. Uppföljning av beslut bör ske med individuellt bestämt tidsintervall. Personer med livslånga funktionsnedsättningar och väldigt omfattande behov bör inte ha uppföljning mer än vart tionde år efter 18 år fyllda. IVO, som tillsynsmyndighet, bör ha möjlighet att kontrollera kvaliteten på den utförda insatsen. Personer vars funktionsnedsättning inte kan bekräftas som livslång eller är mindre omfattande i tid bör erbjudas uppföljning inom intervallet 3-5 år.
VÄF kan vara kopplat till en situation som att personen har flyttat, men inte ändrat behov. Vid en uppföljning ska inte beslutet innebära en möjlig neddragning om inte behoven minskat, då gynnande beslut ska vara beständiga.
VÄF gäller från när situationen ändrades, även retroaktivt, upp till 10 år bakåt i tiden. Vid omprövning (eller ännu hellre uppföljning) av assistansbeslut ska det nya beslutet gälla från det nya beslutsdatumet, inte bakåt i tiden, om det gäller beslut om minskat antal assistanstimmar, polisanmälda bedrägerier undantagna.

Behovsbedömningar: Fortsatt uppstyckning och nya neddragningar

Enligt IfA:s uppfattning decimeras de grundläggande behoven allt mer, samtidigt som de delas upp i små beståndsdelar. IfA vill att behov ska ses i sin helhet.

”Detta skiljer den personliga assistansen från hemtjänst, och skapar möjlighet till ett självbestämt liv som andra medborgare,” säger Sophie Karlsson.

IfA anser att ”personlig assistans inte ska bestå av korta punktinsatser, utan vara en sammanhållen insats”.

Även efter de ändringar som genomförs den 1 januari 2023 kommer många inte att beviljas den personliga assistans som de behöver. IfA kräver exempelvis att toalettbesök ska bedömas i sin helhet och inte delas upp på förflyttning till/från toalettstolen, dra ner/upp byxor och underbyxor, torka sig, tvätta sig med mera, där varje litet moment bedöms för sig, och om det är grundläggande eller inte.

Den typen av närgångna utredningar, med uppstyckning av olika behov och minuträkning, gör det svårt att få rätt till assistans.

LÄS ÄVEN: Fortsatt närgångna assistansutredningar trots nytt kunskapsstöd

Uppfattningen att assistansbehov ska ses i sin helhet, inte som punktinsatser, delas av hela funktionsrättsrörelsen och av en majoritet av riksdagens ledamöter, som riksdagen uttalat att samtliga grundläggande behov ska vara assistansgrundande i sin helhet.

Politiker som Pia Steensland (KD) och Bengt Eliasson (L) har stridit för att grundläggande behov ska beräknas i sin helhet, och därmed ge fler möjlighet till assistans. Regeringen har sagt nej till att utreda detta, men huvudmannaskapsutredningen (som ska vara klar 1 mars 2023) har ändå uppmärksammat frågan.

”Beroende på vilka förslag som huvudmannaskapsutredningen lägger fram 2023 så kommer grundläggande behov ha mer eller mindre betydelse. Utredaren har talat om att man funderar över vad ’kvalifikationen’ till assistansen ska vara. Om minuträkning för alla behov skulle kvarstå, inte bara för grundläggande behov, så har vi kvarvarande problem, eftersom ingen kan leva efter korta punktinsatser och det skulle fortsatt vara svårt för en del att kvalificera sig till assistansen”, säger Sophie Karlsson.

Vad säger partierna om grundläggande behov?

I Assistanskolls valbarometer säger alla partier utom S och M att de vill ändra lagen så att alla grundläggande behov blir assistansgrundande i sin helhet. Trots den starka opinonen för en sådan ändring har S hittills avvisat alla sådana krav.

LÄS ÄVEN: Ny modell för behovsbedömning kan bli mycket dyrare

Försäkringskassans ökade krav på assistansanordnare att kontrollera hur assistansen utförs innebär nya hot mot enskildas personliga integritet. Illustration: Bengt Elmén.

Självbestämmandet minskar: Allt mer kräver Försäkringskassans godkännande

Oavsett vad huvudmannaskapsutredningen föreslår kommer frågorna om hur assistans får användas fortsätta att vara ett orosmoln. Möjligheten för den enskilde assistansanvändare att själv bestämma över hur assistanstiden ska användas har blivit allt mer begränsad. Det har gått så långt att till och med byte av hobby kan kräva en anmälan till Försäkringskassan och därmed risk för minskad assistans.

Vilken frihet har man att ändra i sin vardag utan att först få Försäkringskassans godkännande? Hur ska det rent praktiskt gå till om Försäkringskassans godkännande skulle behövas?

”Det är förstås helt absurt, men utvecklingen går mer och mer åt att det krävs godkännande från Försäkringskassan”, säger Sophie Karlsson.

”Assistansen kommer längre och längre bort från att leva upp till rättigheter och möjligheter, och blir allt mer en styrd och begränsad insats. Det går stick i stäv med Funktionsrättskonventionen. Folk vrider ut och in på sig för att göra rätt, men riskerar att göra fel ändå. Och egentligen vill folk bara kunna leva och göra sådant som vem som helst kan. Situationen är inte hållbar.”

Sophie Karlsson menar att den tidigare ordningen, där den enskilde får använda den beviljade tiden som hen själv önskar, måste råda. Det bör vara så att endast ändrade behov (behov av färre timmar hänförligt till exempelvis förbättrad hälsa, alternativt att behoven tillgodoses av annan insats) ska rapporteras till Försäkringskassan.

”Den enskilde måste själv kunna omstrukturera sin tid som hen önskar. Att en enskild aktivitet byts ut mot annan aktivitet ska inte spela någon roll så länge hen håller sig inom beslutat antal timmar.”

Inte heller här finns några konkreta initiativ för att lösa problemen. Snarare är det så att kontroller och begränsningar fortsätter att öka, bland annat för att assistansanordnare känner stor press att anmäla alla förändringar för att inte drabbas av återbetalningskrav.

LÄS ÄVEN: Detta måste alla assistansanordnare kontrollera

Återkrav: Växande oro för att beslut ska ändras i efterhand

Assistansberättigade måste kunna förlita sig på att Försäkringskassans beslut består, betonar Sophie Karlsson.

”Om Försäkringskassan fattat felaktiga beslut måste myndigheten stå för det, om den enskilde lämnat korrekta uppgifter.”

Så fungerar det inte idag. Tvärtom är det så att Försäkringskassan ibland ändrar sina beslut i efterhand. Det finns exempel på att man har dragit in assistansersättning flera år retroaktivt, med återbetalningskrav på miljoner. Återkrav kan ställas både till den enskilde assistansanvändaren och till assistansbolaget/anordnaren. Branschorganisationen Fremia har beskrivit återkraven som ”total rättslöshet”.

Osäkerheten leder till att assistansanordnare ökar kontrollen av vad som händer hemma hos den assistansberättigade, och därmed ökade integritetsintrång för den assistansberättigade.

LÄS ÄVEN: Kammarrättens dom om återkrav begränsar personlig assistans

Kan privatlivet skyddas för de som behöver assistans, utan risk för ökat fusk? Sophie Karlsson menar att det visst är möjligt.

”Genom att öka anslagen till IVO kan tillsynen utvecklas till att pröva individuella ärenden och i större utsträckning finna brister i kvalitet och eventuella oegentligheter genom den löpande lämplighetsprövningen. Även genom bättre samverkan mellan olika myndigheter kan kriminell verksamhet upptäckas”, säger Sophie Karlsson.

Hon menar även att Försäkringskassan genom tidsredovisningen har koll på när assistansen utförs, och kan genom uppföljning av beslut samt samarbete med andra myndigheter, ha möjlighet att ha kontroll i tillräcklig utsträckning för att skapa ett hållbart och säkert system, utan att det går ut över den enskildes integritet i alltför hög grad.

Vad säger partierna om Försäkringskassans återkrav?

Alla riksdagspartier vill se åtgärder mot hur Försäkringskassans driver in återkrav av assistansersättning. Partierna menar att bedömningar och beslut om återkrav behöver bli mer rättssäkra. S uttrycker det mer försiktigt än övriga partier och säger, i Assistanskolls valutfrågning, att ”vi ser ett behov av att se över regelverket för omprövning av personlig assistans och därmed också Försäkringskassans regler för återkrav”.

Assistansersättningen har utholkats under senare år, och risken är stor att den försämras ytterligare under 2023. Illustration: Bengt Elmén.

Timersättningen: Kvaliteten försämras när ekonomin urholkas

Förutsättningarna för personlig assistans har försämrats genom en successiv urholkning av timersättningen (schablonersättningen). År 2022 är beloppet 319,70 kronor per timme. Det anser branschen och IfA vara alltför lågt för att ge rimliga löner och bra kvalitet. Flera organisationer har gått samman i en kampanj för rimliga villkor, med krav på att assistansersättningen höjs till 350 kronor per timme, och därefter höjas regelbundet i nivå med löneökningarna.

Fredagen den 23 september 2022 genomfördes en aktion för att uppmärksamma den nya riksdagen och de blivande regeringspartierna på det akuta behovet av en höjning på drygt 30 kronor per timme inför 2023.

Vad anser partierna om assistansersättningens timbelopp?

Bland riksdagspartierna har Liberalerna mest aktivt förespråkat en större höjning av timersättningen. L vill höja med 3,5 procent per år under tre år, och därefter knyta höjningen till index för löner och kostnader i liknande branscher. Kristdemokraterna har föreslagit en årlig höjning på 2,2 procent, eller i nivå med avtalsenliga löneökningar.

Även Socialdemokraterna, som tidigare uttalat att en årlig höjning på 1,5 procent är ”normal”, säger nu i Assistanskolls valutfrågning att ersättningen behöver räknas upp i takt med pris- och löneökningar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.