Svensk lag gäller!

Om du känner dig lurad av rubriken så förstår jag dig.
Men sluta inte att läsa.
Det handlar nämligen om en liten grupp som ofta hamnar i ofrivilligt utanförskap. Allt mer på senare tid, och ofta för att kommuner rundar lagen.

LSS – för personer med svåra funktionsnedsättningar

Det är personer med svåra funktionsnedsättningar. Jag menar inte personer med funktionsvariationer, eftersom den termen i princip inbegriper oss alla. Inga individer är helt lika, inte ens enäggstvillingar. (Läs gärna Martin Klepkes ledare i Arbetet).

Jag menar gruppen som har en egen svensk lag, LSS, lag om stöd och service för vissa funktionshindrade. En alldeles utmärkt lag från 1994, som med några få uppdateringar gäller än idag.

Vägrar rätta sig efter lagen

Problemet är likartat fallet med Christian Sonesson i Staffanstorp som helt öppet obstruerar mot bosättningslagen för att han inte gillar denna och beslutat att inte följa lagen.

Man kan tro att det är ovanligt att vägra följa lagar man inte gillar. Jag vill dock påstå att Staffanstorp har alltför många kollegor ute i landet som på likartat sätt inte vill följa LSS-lagen.

Naturligtvis är det problem för rättssäkerheten när lagar rundas av politiker och kommuner. Att man i sitt myndighetsutövande inte vill följa svensk lag. Det riktigt stora problemet är inte att kommuner kan strunta i svensk lag, utan att det saknas sanktioner som biter.

Jag ser även en parallell i parkeringskaoset i min stad. När risken för böter är för liten, och när boten för de som drabbas ryms i deras budget för ”oförutsedda kostnader”, är det bara att parkera, även om man inte hittar en laglig plats eller bara inte vill betala p-avgiften.

Just detta är en funktion av att ojämlikheten i levnadsstandard har ökat mest i Sverige, och främst i Stockholm, under 2000-talet. Väldigt många har blivit rika under perioden. Lönerna har, för de flesta, ökat mer än inflationen. Börsen har gått bra. Fastigheter och annat eget ägande har rusat i höjden. Att spendera pengar har inte varit ett problem för denna grupp.

Gruppen som är fångad i fattigdom

Dock finns mindre grupper som har det svårt med sin ekonomi. Exempel är ensamstående med barn, personer med blygsam pension, nyanlända och andra som saknar anställning eller har osäkra jobb. Och så den grupp jag arbetar för, LSS-gruppen, för vilken vi i Riksförbundet FUB har gett ut skriften ”Fångad i fattigdom” nästan varje år sedan 2014.

Förhoppningen med rapporten Fångad i fattigdom har varit att politiker och media ska vakna upp från det vilseledande budskapet att ”LSS kostar för mycket”, och att de i stället skulle leva upp till de fina orden i LSS och andra lagar om mänskliga rättigheter där allas lika värde tydligt framgår.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har tydligt beskrivit, i artikel 28 om levnadsstandard, att personer som omfattas har rätt till samma positiva utveckling som andra medborgare. Konventionen är också tydlig med att uppnådda rättigheter inte får försämras, utan istället ska förbättras.

Röstfiske och ointresse

Tyvärr har effekten på politiker och andra makthavare blivit att, istället för att vakna upp och vara solidariska, allt oftare strunta i LSS och Funktionsrättskonventionen. Man koncentrerar sig på frågor som är mer populistiska. Ibland kallas det röstfiske, men jag tror även att rent ointresse för berörd grupp spelar in.

Resultatet ser vi i en ökad relativ försämring av levnadsstandarden, och även i minskad vilja att ge beslut om LSS-insatser efter behov som lagen föreskriver.

LSS mål om ett liv som andra med goda levnadsvillkor blir en paradox!