Nyheter

Sverige ställs till svars


Denna artikel handlar om


Innehåll från NKA
Att vara anhörig

Nya verktyg för kommunikation 2021
Konferens: Livets möjligheter
Nya webbinarier om anhörigfrågor
Leva Livet – medan det pågår
Föräldrastöd: från kaos till struktur
Fler tips på NKA:s egen temasida




 

FN har omfattande kritik mot Sveriges hantering av funktionshinderfrågor.  Måste lagarna ändras nu?

Sverige behöver ändra sin lagstiftning om tvångsvård.
Insatsen personlig assistans behöver få tillräckliga resurser för att lagens mål ska upp­fyllas.

Detta är två av de punkter Sverige får kritik i FN:s granskning av den svenska funktionshinderpolitiken.

Sedan 2009 är Sverige bundet att leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Var fjärde år får medlemsstaterna rapportera hur landet efterlever konventionen till en särskild övervakningskommitté. Underlag för kommitténs bedömning är dels staternas rapporter, dels alternativrapporter från det civila samhället.

I april fick Sverige FN:s omdöme om svensk funktionshinderpolitik. Det blev både ris och ros.

Mest positivt omdöme fick Sverige för att ha ett inkluderande skolsystem, att svenska teckenspråket är erkänt och att den nya vallagen ställer krav på tillgänglighet i valsystemet.

Men Sverige fick också kritik och rekommendationer på ett 30-tal punkter. Inför rapporten kommittén förhördes Sverige i Genève. Vid detta förhör närvarade även svenska funktionshinderrörelsen.

Att kommittén tagit intryck av svenska funktionshinderrörelsens bild av utvecklingen är tydligt, anser Jan-Peter Strömgren, Lika Unikas representant vid förhören.
– Funktionshinderrörelsen har tagit fram alternativrapporter och träffat kommitténs ledamöter vid flera tillfällen. De har absolut tagit intryck av det vi fört fram.

 

FN kritiserar 1:

Stora undantag för lag

Ett område Sverige får kritik gäller regeringens förslag om att införa bristande tillgänglighet som en form av diskriminering. Regeringen föreslår att företag med färre än tio anställda ska undantas från kraven. Detta har svenska funktionshinderrörelsen protesterat starkt mot och är något som också övervakningskommittén reagerar mot och föreslår att undantaget tas bort.
Rasmus Isaksson, ordförande för DHR, menar att kommitténs ställningstagande kan ha betydelse.

– Vi möter ofta attityden att tillgängligheten och livssituationen generellt skulle vara lysande i Sverige. Med en sådan föreställning är det svårt för funktionshinderrörelsen att få gehör för våra frågor. Jag tror rapporten kommer vara ett bra instrument att få allmänheten att inse vad vi har för utgångsläge och att inse att konventionen vill att vi jämför personer med funktions­nedsättning med andra medborgare utan funktionsnedsättning i Sverige och inte personer med funktionsnedsättning i Sverige och andra länder. Men det hänger mycket på att funktionshinderrörelsen använder sig av rapporten i sitt påverkansarbete.

FN kritiserar 2:

Tvångsvård behöver avskaffas

Kommittén riktade även kritik mot att den svenska lagstiftningen tillåter tvångsvård av personer med psykiska funktionsnedsättningar.

Anna Nilsson, doktorand vid Lunds Universitet, som forskar om konventionen instämmer i kommitténs slutsatser att svensk rätt behöver ses över och reformeras så att den inte diskriminerar personer med psykosociala funktionsnedsättningar.

– Jag är även kritisk till att det är tillåtet att frihetsberöva denna grupp med hänvisning till att de är ”farliga för andra” när inte motsvarande möjlighet finns för grupper som också löper ökad risk för våldsbrottslighet, till exempel personer som tidigare begått upprepade våldsbrott.

FN kritiserar 3:

Oro för personlig assistans

Kommittén utrycker oro för att allt fler förlorar rätten till personlig assistans, sedan en regeringsrättsdom omtolkat behovet av grundläggande behov, och att personer som fortfarande får hjälp har upplevt kraftiga neddragningar utan kända skäl.

Det ansvariga statsrådet Maria Larsson har avvisat kritiken i ett skriftligt svar till Assistansanordnarna:

– Från regeringens sida följer vi kontinuerligt utvecklingen och konstaterar att det finns inte något fog för oron. Rätten till insatser enligt LSS och personlig assistans är rättigheter som inte ska påverkas av ekonomiska överväganden, vare sig för staten eller kommunerna.

Så kan kritiken göra det enklare att få rätt

1. Viktigt att EU står bakom konventionen

Det som kan ha betydelse för framtiden är att EU har undertecknat och ratificerat konventionen. Det får konsekvenser både för EU:s rättsakter och för EU-domstolens rättspraxis, enligt Annika
Jyrwall-Åkerberg, jurist inom mänskliga rättigheter som för närvarande skriver en bok om diskriminering på grund av funktionsnedsättning:

– Ratificeringen innebär att alla institutioner inom den Europeiska Unionen ska följa konventionens bestämmelser och principer. Det innebär också att EU ska arbeta för att konventionen förverkligas. De förordningar och direktiv som utarbetas ska följa konventionen och syfta till att rättigheterna förverkligas. EU:s rättsakter har haft jättestor betydelse för exempelvis den svenska diskrimineringslagens förbud mot olika former av diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

2. Kommentarer gör det enklare att tolka konventionen

Övervakningskommittéerna lämnar rådgivande kommentarer (general comments) om hur konventionens olika artiklar ska tolkas. Dessa kommentarer är inte juridiskt bindande för konventionsstaterna men är ändå en viktig källa för förståelse och enhetlig tolkning av konventionen. På detta sätt fyller de allmänna kommentarerna från kommittén en viktig roll. Hittills har två kommentarer publicerats, dels för artikel 9 (tillgänglighet), dels för artikel 12 (likhet inför lagen).

Kommentarerna är dock omtvistade och bland annat Anna Nilsson är kritisk på vissa punkter:
– Kommittén menar att CRPD kräver att alla konventionsstater avskaffar möjligheten till psykiatrisk tvångsvård. Det håller inte jag med om. Men sådana tvångsåtgärder måste rättfärdigas och ha legitima mål, vara effektiva medel att nå målen, vara nöd­vändiga och proportionella.

3. Rekommendationerna måste spridas till alla myndigheter

Kommitténs slutsatser är rekommendationer och inget som medlemsstaterna är formellt tvingade att följa. De är tänkta som en form av dialog mellan FN och medlemsstaterna för hur efterlevnaden kan förbättras. Anna Nilsson tror inte den kommer ha så stor betydelse vad gäller till exempel tvångsvård.

– Kommittén har lämnat liknande rekommendationer till många andra stater som, så vitt jag vet, inte gjort några större förändringar av tvångsvården i den riktning som kommittén föreslagit, det vill säga avskaffande av tvångsvården.

Annika Jyrwall-Åkerberg menar att rekommendationerna inte har uppmärksammats ännu och att de behöver spridas till de som bär det yttersta ansvaret: stat, landsting och kommuner.
– Nästa gång Sverige ska lämna rapport ska den även innehålla beskrivning vad Sverige gjort med de rekommendationer som vi redan fått.

4. Konventionen gäller inte som lag

I Sverige har funktionshinderkonventionen, liksom övriga konventioner om mänskliga rättigheter, arbetats in i svensk lagstiftningen, men konventionen gäller inte som lag. Det betyder att enskilda inte kan åberopa konventionen i domstol.

Detta har Sverige fått kritik för tidigare från FN när det gäller barnkonventionen och nu även för funktionshinderkonventionen. Istället får enskilda använda sig av befintliga lagar och åberopa konventionen först när dessa möjligheter är uttömda.

Funktionshinderrörelsen menar att det finns luckor i regelverket och det försvårar för enskilda att hävda sina rättigheter i Sverige.

En annan kritik är det på flera områden saknas effektiva rättsmedel. Sanktioner är viktiga delar för att konventionen ska kunna få genomslag.

Annika Jyrwall-Åkerberg menar att det är viktigt att enskilda utnyttjar de möjligheter som konventionen ändå ger:
Enskilda som anser att deras rättigheter i konventionen blir kränkta bör absolut överklaga till FN:s övervakningskommitté, och om det är möjligt, än hellre till Europadomstolen för mänskliga rättigheter som har starkare verktyg än FN.

Fakta om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

1. Konventionen syftar till att säkerställa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning.

2. Den antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006 och öppnades för undertecknande den 30 mars 2007. 82 länder skrev då under, däribland Sverige. Konventionen trädde i kraft den 3 maj 2008 och började gälla för Sverige den 14 januari 2009.

3. I dag har 158 länder undertecknat konventionen.

4. FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av 18 oberoende experter från olika länder. Deras uppgift är att övervaka hur konventionen implementeras i länderna.

5. Kommittén har som underlag dels medlemsstaternas rapporter, dels alternativrapporter från civila samhällets organisationer. Medlems­staterna kallas även till förhör av kommittén.

Läs mer: www.ohchr.org/en/hrbodies/crpd/pages/crpdindex.aspx

 

ANNONSER
  • Annons för Valjevikens folkhögskola
  • Annons för Humanas föreläsningar om LSS
  • Annons för Mo Gård
ANNONSER
  • Annons för Tobii Dynavox
  • Annons för Mini Crosser X
  • Annons för HEA Medical
  • Etac R82 Caribou tippbräda
  • Annons för Tidvis
  • Annons för Made for Movement
  • Annons för Fremia
  • Annons för Unik Försäkring
  • Annons för Särnmark
  • Annons för Primass
  • Annons för JAG
  • Annons för STIL
  • Annons för CJ Advokatbyrå
  • Annons för HD Motion