I ett rättvist samhälle kan alla välja sysselsättning
Kunskapen är begränsad om övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning.
– Varken välfärdssamhället eller forskare har kunskap om vilken typ av sysselsättning som före detta elever i den svenska gymnasieskolan har efter skoltiden.
Det konstaterar Jessica Arvidsson, Akademin för hälsa och välfärd vid Halmstads högskola, i doktorsavhandlingen ”Sysselsättning och social rättvisa” som blivit verklighet med ekonomiskt stöd av Misa.
Flest inom daglig verksamhet
De analyser som finns visar denna bild av vad som väntar efter gymnasiesärskolan:
47 procent av de unga har sin sysselsättning inom daglig verksamhet,
22,4 procent har ett förvärvsarbete, de flesta med någon form av lönesubvention,
6,6 procent studerar och
24 procent betecknas vara ”någon annanstans” – inte i någon av de andra tre sysselsättningstyperna.
Många är ”någon annanstans”
Andelen unga vuxna i daglig verksamhet är lägre än förväntat och andelen som har ett förvärvsarbete är högre än förväntat. En oväntat stor andel tillhör kategorin ”någon annanstans” och har inte daglig verksamhet, inte ett förvärvsarbete och studerar inte, skriver Jessica Arvidsson i avhandlingen.
”Sysselsättning och social rättvisa” är en nationell registerstudie med 12 269 unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Huvudresultat diskuteras i förhållande till ett teoretiskt ramverk om social rättvisa.
Möjligheter för alla
Studien betonar samhällets ansvar att främja alla medborgares möjligheter.
”Ett samhälle som främjar social rättvisa måste stödja människors möjligheter att oavsett funktionsförmåga kunna välja sysselsättning. Såväl den offentliga som den privata sektorn behöver tydligare betrakta personer med intellektuell funktionsnedsättning som en viktig resurs i samhället och på arbetsmarknaden; se dem som personer med förmågor som riskerar att döljas bakom kategorier, fördomar och föråldrade strukturer”, skriver Jessica Arvidsson.
