Tjuvtitt i ”Alla rätt i skolan!”
Varför en handbok för elever med funktionsnedsättningar?
Enligt lag har alla barn i Sverige rätt att gå i skolan. Utbildningen ska ge eleverna kunskaper och färdigheter och bidra till att de utvecklas till ansvarskännande samhällsmedlemmar.
Det står också i skollagen att man i undervisningen ska ta hänsyn till elever i behov av särskilt stöd.
Barns rätt till utbildning framhålls även i FN:s konvention om barnets rättigheter. Sverige har skrivit under konventionen som bland annat understryker att barnets bästa ska gälla och att inget barn får diskrimineras med anledning av funktionsnedsättning eller på andra grunder.
Vi har samlat de viktigaste lagarna och konventionerna som gäller för elever med funktionsnedsättningar i skolan, i en skrift som blir klar under sommaren.
Här kan du som är elev, förälder, lärare eller yrkesverksam slå upp vilka lagar och rättigheter som gäller i särskilda situationer och få tips på hur du kan göra om du inte är nöjd eller om du vill veta mer.
1
FN:s konvention om barnets rättigheter – Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) har funnits sedan 1989 och har antagits av Sveriges riksdag. I Barnkonventionen beskrivs barnets särskilda rättigheter i 54 artiklar.
Fyra av artiklarna kallas för portalparagrafer. De är särskilt viktiga och utgör utgångspunkt för hela konventionen och alla övriga artiklar ska läsas tillsammans med dem:
• Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras (art 2).
• Barnets bästa ska alltid komma i första rummet. Staten ska se till att barnets bästa kommer främst i alla beslut där barnet är berört (art 3).
• Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas (art 6).
• Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. I alla beslut där barnet påverkas ska staten se till att hänsyn tas till barnets åsikter utifrån dess ålder och mognad (art 12).
Det finns flera andra rättigheter i Barnkonventionen som också har relevans i den här handboken. I konventionen står det att barnet har rätt till en kostnadsfri, tillgänglig och likvärdig utbildning som ska vara stimulerande och utvecklande (art 28, art 29). Barnet har också rätt till lek, fritid och rekreation (art 31).
Barn med funktionsnedsättningar nämns i en särskild artikel där det bland annat står att barnet har rätt till ett bra liv som främjar dess självförtroende och aktiva deltagande i samhället (art 23).
Bra att veta!
I skolan är de nationella lagarna och författningarna – till exempel skollagen, skolformsförordningarna och läroplanerna – styrande. Barnkonventionen är inte juridiskt bindande men det finns en nationell strategi i Sverige som säger att alla offentliga verksamheter som rör barn ska ha ett barnrättsperspektiv.
Att hänvisa till Barnkonventionen kan ge extra tyngd om du som elev eller förälder behöver argument för att få igenom elevens rättigheter.
2
Elevers rätt till utbildning
• Alla elever har – oberoende av kön, bostadsort eller sociala och ekonomiska förhållanden – rätt till utbildning i det offentliga skolväsendet. Utbildningen ska inom varje skolform vara likvärdig i hela landet (Skollagen 1 kap. 2 §).
• Undervisningen i förskoleklassen ska stimulera varje barns utveckling och lärande och ska ligga till grund för fortsatt skolgång. Särskilt stöd ska ges till de barn som är i behov av det (SL 2 b kap. 1 §).
• Grundskoleelever ska ges de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som de behöver för att delta i samhällslivet. Utbildningen ska kunna ligga till grund för fortsatt utbildning inom gymnasieskolan. Särskilt stöd ska ges till elever som har svårigheter i skolarbetet (SL 4 kap. 1§)
• Särskolan är till för barn och ungdomar med utvecklingsstörning. En elev i särskolan ska få utbildning som är anpassad utifrån hans eller hennes förutsättningar och som så långt möjligt motsvarar den utbildning som ges i grund- och gymnasieskolan. (SL 6 kap 1 §).
• Barn som på grund av funktionsnedsättning eller andra särskilda skäl inte kan gå i grundskolan eller särskolan ska tas emot i specialskolan. Barn tas emot i specialskola om de är synskadade och har ytterligare funktionshinder, är döva eller hörselskadade, eller har en grav språkstörning (SL 3 kap 3§). Utbildningen i specialskolan ska ge eleverna en i förhållande till deras förutsättningar anpassad utbildning som så lång det är möjligt motsvarar grundskolan (SL 7 kap 1§).
• Läroplanen (Lpo 94) gäller för alla skolformer inom det obligatoriska skolväsendet och för förskoleklassen och fritidshemmet. Här sägs att skolans uppdrag är att främja lärande och stimulera individer att inhämta kunskap. Undervisningen ska anpassas efter varje elevs förutsättningar och behov. Detta innebär att undervisningen ska vara likvärdig, men inte likadan eftersom barn har olika förutsättningar (Lpo 94). För varje obligatoriskt ämne i skolan finns en kursplan.
3
Vem ansvarar för att alla elever får utbildning?
• Barnets hemkommun ska se till att det finns en utbildningsplats för varje skolpliktig elev i grund- eller särskolan samt att eleven är i skolan. Det betyder att det är hemkommunen som har det yttersta ansvaret för att en elev verkligen går i skolan, oavsett om eleven går i den egna kommunens skola, en fristående skola eller i en skola i en annan kommun (SL 3 kap. 13 §).
Kommunen ska även se till att undervisningen blir likvärdig mellan de skolor och de skolformer för vilka kommunen är huvudman. Rektorn i varje skola ansvarar för att de författningar som gäller för skolan (bland annat skollagen, skolformsförordningar, läroplan, kursplan samt betygskriterier) följs och därmed också för att varje elev får en stimulerande undervisning med hög kvalitet (SL 2 kap § 2).
• För specialskolorna är staten huvudman. Staten har därigenom även ansvaret för att eleverna får en god, kvalitativ och stimulerande utbildning. (SL 1 kap. 6 §).
4
Har alla elever rätt att välja vilken skolform de vill gå i?
• Det är styrelsen för särskolan i hemkommunen som prövar om eleven ska få gå i särskolan (SL 3 kap 4 §). Det är elever med utvecklingsstörning, begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada som orsakats av yttre våld eller sjukdom och barn med autism eller autismliknande tillstånd som tas emot i särskolan. Elevernas vårdnadshavare kan emellertid motsätta sig en särskoleplacering.
Eleven har då rätt att gå i grundskolan(2, 3 § lagen om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång).
• Elever som har svåra hörselskador eller är döva ska tas emot i specialskolan (SL 3 kap. 3 §). Huvudmannen (det vill säga staten) för specialskolan prövar om en elev ska gå i där(SL 3 kap 4 §).
5
Har alla elever rätt att byta skolform om de vill?
• Det finns ganska stora möjligheter för elever och föräldrar att vara med och påverka i beslut som gäller byte av skolform, men det är sist och slutligen upp till styrelsen för skolan att ta det formella beslutet. Om föräldrarna tar upp med skolstyrelsen att man skulle vilja byta skolform ska skolan göra en utredning omgående, utan dröjsmål.
6
Hur går man till väga för att byta skolform?
Vill en elev byta från grundskola till särskola ska eleven och föräldrarna ta kontakt med styrelsen för den skola som de vill byta till. Beslutar styrelsen för särskolan att det är möjligt att ta emot eleven får elevens föräldrar bestämma om eleven ska börja där.
Därefter bestämmer styrelsen för särskolan om eleven ska tas emot i grundsärskola eller träningsskola. Till slut bestämmer rektorn om vilken undervisningsgrupp eleven ska gå i (Skolverkets Allmänna råd för mottagande i särskola, sid 5).
• Om man bedömer att en elev som går i särskolan kan gå över till grundskolan kan vårdnadhavarna ta upp detta med skolans styrelse. Sedan är det styrelsen som bestämmer. (SL 3 kap 4 §).
Samma förhållanden gäller för specialskolan.
Om en elev som går i specialskola vill byta till grundskola eller särskola får specialskolans huvudman (staten) besluta om det (SL 3 kap 4 §). Elevens vårdnadshavare kan överklaga specialskolans eller särskolans beslut hos Skolväsendets överklagandenämnd (SL 4 kap 5 §).
• Det finns även möjlighet för en elev i grund-, sär- eller specialskola att på försök tas emot i någon av de andra skolformerna. Det krävs dock att både den mottagande skolan och den gamla skolan är överens och även att vårdnadshavarna ger sitt godkännande (SL 3 kap 6 §).
7
Har alla elever rätt att välja vilken skola de vill gå i?
• Det finns inga regler som säger att eleven är garanterad att få gå i just den skola som han eller hon vill gå i. Alla barn har dock rätt att få en plats i en skola i den kommun där man bor (SL 4 kap
5 §). Vid starten i förskoleklass ska kommunen ta ”skälig” hänsyn till föräldrarnas önskemål om vilken skola barnen ska börja (SL kap 2b §3). Vad som är skäligt står inte i lagen. Förskoleklassen är dock till skillnad från grundskolan frivillig.
• Reglerna för placering i grundskolan är väldigt otydliga i lagtexterna. Enligt huvudregeln har elever i grund- och särskolan rätt att gå i den skola som den vill inom kommunen, men det finns vissa förbehåll (se vidare under ”inskränkningar i lagarna”). Elever i specialskola har inte någon rätt enligt skollagen att välja vilken skola de vill gå i.
• Om eleven vill gå i en skola i en annan kommun kan elevens hemkommun och kommunen där den önskade skolan ligger komma överens om detta. En sådan överenskommelse kan göras om det finns ”personliga förhållanden” eller ”särskilda skäl” till att eleven vill gå i en skola utanför hemkommunen (SL kap 4 § 8).
Vad personliga förhållanden och särskilda skäl är står det ingenting om i lagarna, utan det är den kommun som tar emot eleven som gör en bedömning av detta. Särskilda skäl kan exempelvis vara att eleven är utsatt för mobbning eller att det finns en allvarlig konfliktsituation i skolan i hemkommunen.
En anledning för den mottagande kommunen att säga nej till att ta emot en elev från en annan kommun kan vara om det belopp som hemkommunen ersätter den mottagande kommunen med är lägre än vad den mottagande kommunens genomsnittliga kostnad per elev är.
8
Inskränkningar i lagarna
• Det finns en del undantag i lagarna som gör att skolor kan neka att ta emot elever. Fristående skolor ska enligt lagen stå öppna för alla barnmen har inte en skyldighet att ta emot en viss elev om det innebär att ”betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan”. Blir kostnaderna för stora för skolan så kan skolan alltså neka att ta emot en elev med en funktionsnedsättning (SL 9 kap 2 §).
• För kommunala skolor gäller ungefär samma sak som för friskolorna. Även de kan neka att ta emot en särskilt kostsam elev i en viss skola. Detta gäller dock bara om det blir för dyrt för kommunen, inte för den enskilda skolan.
Eftersom friskolorna har en mindre ekonomi än en hel kommun så kan en liten ökad kostnad för friskolan innebära att en elev blir nekad om denna exempelvis behöver extra stöd eller hjälpmedel som innebär betydande kostnader för den enskilda skolan.
Därför är det också vanligare att friskolor nekar att ta emot elever med funktionsnedsättning än att kommunala skolor gör det.
9
Har alla elever rätt att gå i den närmaste skolan från hemmet?
• De enda som har laglig rätt att få gå i en skola så nära hemmet som möjligt är elever i förskoleklassen (SL 2b kap 3 §).
• För elever i grund- eller särskolan gäller att kommunen ska ta hänsyn till önskemål från elevens vårdnadshavares när det bestäms vilken skola som eleven ska gå på. När en skola tar emot intresseanmälningar från elever görs placeringarna utifrån en helhetsbedömning av alla elevers färdvägar till skolan (SL 4 kap 4 §).
• Rätten att välja skola får inte ske på bekostnad av andra elevers rätt till placering i en skola nära hemmet eller om placeringen innebär betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter för kommunen.
• Kravet på närhet till särskolan är inte lika strikt som kravet på närhet till grundskolan. Kommunen är skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet. Överhuvudtaget skall särskoleverksamheten utformas med hänsyn till vad som är praktiskt för eleverna ur kommunikationssynpunkt (SL 6 kap 6 §).
• Elever i specialskola har ingen rätt att gå i en skola nära hemmet.
Bra att veta!
Det finns en paragraf i skollagen som säger att kommunen inte behöver respektera elevens och vårdnadshavarnas önskemål om vilken skola som eleven ska gå på, om en sådan placering skulle påverka de andra elevernas trygghet och studiero (SL 4 kap 6§).
Den här paragrafen i skollagen är tänkt att användas ifall en skola vill flytta på en ”mobbare”. Den ska alltså inte användas som ett argument om en elev på grund av sin funktionsnedsättning syns och hörs extra mycket i klassrummet (tex elever med autism, DAMP/ ADHD, cp-skada/spasticitet).
10
Har alla elever rätt att börja skolan ett år senare eller gå om ett år i skolan?
• Alla elever oavsett om de går i grundskolan, särskolan eller specialskola har rätt att gå i skolan och har rätt till utbildning. Denna rättighet motsvaras av en skyldighet hos elever att gå i skolan som kallas skolplikt.
Rättigheten till utbildning och skolplikten börjar gälla från det kalenderår eleven fyller sju år. Man kan börja skolan ett år senare men det krävs särskilda skäl för att skolan ska gå med på det (SL 3 kap 7 §). Skälen kan till exempel vara försenad utveckling hos eleven eller en långvarig sjukdom.
• Om en elev i grund- eller särskola behöver gå om ett år beslutas detta av rektorn tillsammans med elevens vårdnadshavare. Det som ska vara avgörande är vad som är bäst för eleven med hänsyn till elevens allmänna utveckling (Grundskoleförordningen (GrF) 6 kap 4 §, särskoleförordningen (SärF) kap 7 § 5).
För elever inom specialskolan räcker det med att elevens vårdnadshavare begär att eleven ska gå om (Specialskoleförordningen, SpecF 7 kap 7 §).
Bra att veta!
Det är mycket enklare att tidigarelägga än att senarelägga en elevs skolstart. Att börja tidigare kan föräldrarna själva bestämma om, medan det är skolan som beslutar om en elev får börja senare eller ska gå om en årskurs. Det går att överklaga skolans beslut till Skolverkets överklagandenämnd (SL 3 kap 7 §).