Tomas stortrivs i serviceboendet

– Underbart!
Tomas Fogelholm, 24 år, beskriver med ett ord känslan av att flytta hem­ifrån till gruppboendet på Ringvägen i Märsta.

Det var för två och ett halvt år sedan flyttlasset gick men Tomas är fortfarande lika entusiastisk.
– Jag hade bott i samma lägenhet i Sollentuna i 20 hela år och kände att jag hade blivit vuxen.

Först flyttade Tomas in i en av de minsta lägenheterna men bytte till den mer rymliga, 34 kvadratmeter stora, ettan med kokvrå och sovdel som han idag huserar i.
– Det bästa med att flytta hemifrån är att man kan bestämma själv. Men det finns krav också – att städa, tvätta kläderna, handla mat och betala räkningar, säger Tomas.

Gruppboendet på Ringvägen är ett så kallat träningsboende. Här finns personal som hjälper Tomas och övriga fem hyresgäster med olika saker.
– I början fick jag hjälp med att lära mig frysa in matvaror och skriva datum på förpackningarna, berättar Tomas, som efter hand blivit allt mer självständig.

Blir bättre
– Den senaste tiden har jag blivit bättre på många saker. Jag har också en gode man som hjälper mig med att betala räkningar på internet, säger Tomas som siktar på att snart kunna hantera betalningarna på egen hand.

Datorn, en ett år gammal stationär Hewlett-Packard, är den självklara inventarien i lägenheten. Däremot har Tomas ingen egen TV, utan utnyttjar det gemensamma TV-rummet.
Han tycker om att använda datorn och att surfa på internet.
– Men det är inget jättestort intresse, jag sitter inte 14 timmar per dygn vid datorn, säger han med ett stort leende.
Förutom att surfa och chatta med kompisar är bildbehandling en av de saker han använder datorn för. Tomas intresse och talang för bilder är enorm.

Flytten har hjälpt Tomas att bli mer social och bättre på att umgås med vänner.
– Jag ägnar mycket av fritiden åt att träffa kompisar som jag har i Sollentuna, Bromma och Järfälla, ibland åker vi in till stan och går på bio.

Var har du lärt känna dina vänner?
– Det är dels skolkamrater från Hägg­viks gymnasium, dels kompisar från sommarkollon jag har varit på.

Som för många andra ungdomar har gymnasievännerna stor betydelse för Tomas.
– Jag trivdes jättebra på gymnasiet, det var nog den allra bästa tiden i mitt liv. Jag gick i en klass för elever som har Asperger. Det var ingen mobbning, inget våld och personalen förstod och var duktiga pedagoger och hade erfarenhet av att arbeta med elever med funktionsnedsättningar, berättar Tomas.

Utveckla konstnärliga talanger
På gymnasiet fick Tomas även möjlighet att utveckla sina konstnärliga talanger. När han plockar fram en tjock bunt med teckningar kan man inte låta bli att tappa hakan över de stilsäkra och färgstarka illustrationerna, i bästa serietecknarstuk.

De många A4-arken med bilder rymmer en stor del av Tomas liv. Här finns skolsköterskorna, kollopersonalen, skolbyggnaderna, klasskamraterna och mycket annat avbildat. Allt utstrålar glädje och kreativitet, även illustrationer som den om ”Änglarna på konstskolan Lin­nea”, som Tomas tecknat till minne av skolkamrater som han lärt känna men som inte längre finns i livet.

Redan på gymnasiet hade Tomas många estetiska ämnen som bild, musik, keramik och drama.
– Där fick jag möjlighet att träna mig på att spela gitarr i fyra år, berättar han.

Efter gymnasiet fick han chansen att fortsätta utbilda sig inom det estetiska området, nu på Konstskolan Linnea i Skär­holmen.
Och idag fortsätter han på den konstnärliga banan inom ”Stora Blå Kultur”, en daglig verksamhet i Solna, där han arbetar heltid, varje dag.
– Jag får hålla på med bild, musik och media och utveckla mina kostnärliga och sociala talanger i en lugn och inspirerande miljö, berättar Tomas sakligt.

20-tal egna låtar
Musik har Tomas ägnat sig åt nästan så länge han kan minnas, och genom åren har han själv skrivit ett 20-tal helt egna låtar.
– Jag har absolut gehör, säger han stolt och visar upp texter med ackord och en cd-skiva som han själv skapat.

Har du fått chansen att framföra dina låtar för publik också?
– Ja faktiskt, på ett korttidsboende i Järfälla förra veckan, det var roligt och underbart! utropar Tomas.
– Jag fick framföra två egna låtar, fortsätter han och ger oss smakprov på ”Vatten behöver vi alla” och ”Hurra för värmen”.

Han beskriver själv sin musikaliska inriktning som ”glada och lugna låtar”.
– Varje dag brukar jag och mina kollegor jamma en stund och gå in i vår egen musikaliska värld, säger han om jobbet på Stora Blå.

Tomas berättar att han har högfungerande autism och även hans arbetskamrater har lindriga funktionsnedsättningar. Sam­tidigt har de gott om estetiska talanger, så möjligheterna till roliga och utvecklande verksamheter är goda.

De tre åren på Konstskolan Linnea gav skjuts åt målandet och tecknandet och lägenheten rymmer flera färgstarka målningar i akryl.
– Konstskolan var härlig och jag fick många bra förkunskaper för att kunna få jobb och mogna. Det var jag inte redo för när jag slutade gymnasiet, då ville jag inte tänka på jobb.

Flyttade till Ringvägen
Det var under åren på Konstskolan Lin­nea som Tomas flyttade in på Ring­vägen. Då blev det långa dagliga resor, ända från Märsta till Skärholmen i södra Stockholm och hem igen. Pendel, buss och t-bana.
– Det var ansträngande men jag klarade det, säger Tomas glatt.
Idag är resorna inte lika krävande, till Stora Blå i Solna är vägen betydligt kortare.

Hur var då själva flytten?
– Min familj hjälpte till med allt, berättar Tomas. En månad innan jag skulle flytta åkte vi till Ikea och köpte det viktigaste.
Han pekar ut de nya Ikeamöblerna; stolarna, köksbordet, kontorsstolen och skrivbordet. Även sängen köptes ny på Ikea, den gamla står kvar hos mamma och pappa, som gästsäng.

Har en dröm
Och hur trivs du i lägenheten idag?
– Väldigt bra, men min dröm är att få en permanent lägenhet. Det här är som övergång och träning.

När hoppas du kunna flytta vidare till en helt egen lägenhet?
– Jag har redan ställt mig i några bostadsköer. Jag börjar känna mig redo, nu är det väldigt lite hjälp jag behöver av personalen här. Innan jag flyttade hit hade jag tränat en del på att städa, laga mat och tvätta tillsammans med mamma.

Jag frågar Tomas vilken mat han tycker bäst om att göra och får en lång lista som svar: spagetti och köttfärssås, rysk köttfärspanna, renskav med potatis, köttbullar och potatis…
– Hemmagjorda köttbullar, förtydligar Tomas. Mamma har lärt mig hur man gör.
– Jag gillar att laga mat, fortsätter han. Och jag försöker vara hälsosam. När jag var 18 år blev det mycket skräpmat på korvmojen eller från pizzerian. Men jag märkte att det inte var så bra och så blev det många utgifter också.

Deltar i matlagning
Även i den gemensamma matsalen på gruppboendet deltar Tomas ofta i matlagningen.
– Vi är sex personer som bor här och har ett schema för matlagning. Vi lär oss recept och planering. Målet är att vi ska lära oss laga mat helt självständigt.

Varje tisdag har gruppen veckomöte för att planera måltider och diskutera andra aktuella frågor.
– Ibland åker vi på utflykter, går på museum, bio, bowling eller simmar. På torsdagar har vi aktivitetskväll.

Hur blir det att klara sig utan personalen, när du i framtiden flyttar till eget boende?
– Jo det kommer att gå bra, jag har möjlighet att få en coach, säger Tomas glatt. En kontaktperson som jag kan träffa en gång i veckan eller i månaden. Någon som tittar till saker och ser att man mår bra eller om något behövs.

Autismen har inneburit att Tomas har varit begränsad i sociala sammanhang, men nu lyckas han hantera de allra flesta problemen.
– Ja, men förut hade jag jättemycket problem, minns han.

På gruppboendet har Tomas regelbundet enskilda samtal med en kontaktperson och han har även en personlig genomförandeplan.
– Men snart klarar jag mig med coachning och min gode man, säger han.

Jobb med lönebidrag
I framtidsplanen finns även ett riktigt jobb med lönebidrag. Tomas kan tänka sig ett servicejobb på ett varuhus. Han har tidigare praktiserat på Ikea, så han är ganska säker på att ett sådant jobb skulle passa.
– Tyvärr är det svårt att försörja sig på musik, säger han apropå sitt stora musikaliska intresse.

En annan dröm är att jobba med skötsel och underhåll på en kyrkogård. Även det har han erfarenhet av efter en lyckad prao.
– Jag vill också lära mig mer engelska, kommer Tomas på. Jag kan ganska lite nu, eftersom jag inte var så intresserad när jag gick i grundskolan.

Vill åka utomlands
Det ökade intresset för engelska beror på att han vill åka utomlands i framtiden, helst tillsammans med några kompisar. Att resa iväg utan anhöriga är utvecklande, menar Tomas.
– Vi är sex personer som brukar åka till olika städer med tåg, en gång på hösten och en gång på våren. Några veckor före resan träffas vi på Centralen i Stock­holm och planerar, kollar priser och så vidare. Senast åkte vi till Gävle.

Vad gör ni på resorna?
– Vi utforskar staden och äter god mat. I Gävle besökte vi ett järnvägsmuseum.

Och när du har blivit bättre på engelska åker ni utomlands?
– Ja det vore kul att kunna åka på charter till Mallorca eller Kreta, säger Tomas förhoppningsfullt.

Och tillägger:
– Det är bra att det finns utbildningar för vuxna, allt hinner man inte lära sig i grundskolan. Nu lär jag mig lite engelska själv när jag bearbetar bilder på datorn!

En sak Tomas gärna vill berätta om är att han spelar bowling en gång per vecka hos Upplands Väsby handikappbowling.
– Vi brukar åka och tävla i olika bowlinghallar i olika städer. För att få spela där måste man ha giltig licens med ett visst handikapp, berättar han.

Det blev en innehållsrik intervju, och mycket som vi inte hunnit prata om, men Tomas är på språng för att träffa några kamrater, så vi måste avrunda samtalet.
Innan vi skiljs åt frågar jag honom hur han tror att livet skulle ha sett ut om han bott kvar hemma.
– Jag hade känt mig alldeles för gammal, jag vill ha mitt eget liv, säger Tomas Fogelholm.