Tyst, tyst, tyst

Vad händer egentligen med alla larmrapporter? Som läsare av Föräldrakraft har du kanske för länge sedan tröttnat på larm om ohälsa, övergrepp, mobbning och brott mot LSS.

De senaste månaderna har vi läst chockerande rapporter från Socialstyrelsen, Folkhälso­insti­tutet och Skolinspektionen, förutom rapporter från forskare och organisationer. Och nu fackförbundet Vision, som meddelar att var tredje socialchef bryter mot LSS.

Skrämmande nog är rapporterna slående lika varandra. Bevisen radas upp, vi vet det mesta om var bristerna finns och vad som behöver göras. Men väldigt lite händer. Tvärtom lyser starka politiska ledare med sin frånvaro.

När ansvariga politiker uttalar sig sker det ofta på ett till intet förpliktigande sätt. På nästan alla nivåer gäller att problem är någon annans ansvar. Ibland kanske det stämmer. Men har man verkligen gjort sitt bästa att förändra?

När en tågkonduktör kastade av ett barn från ett SJ-tåg tidigare i år brast nästan hela Sverige ut i en upprörd protest.
Men inte heller då tog ledningen något ansvar, skulden lades på en enskild medarbetare. 

Innerst inne är vi nog inte så förvånade över att barn kan kastas av ett svenskt tåg. Så länge den politiska ledningen inte tar större ansvar för de mest utsatta kan man inte förvänta sig att någon annan ska göra det. +

Text av Valter Bengtsson

Chefredaktör och ansvarig utgivare för webbtidningen HejaOlika och papperstidningen Föräldrakraft, sedan starten 2006.