”Unga får en konstant misstro mot social omsorg”
Många upprörs av rapporterna om tvångsvård av unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
En av dem är Ingrid Sindahl-Norelius, ledare för Freja Musikteater i Jönköping, och med många års erfarenhet av unga med Asperger och autism.
Du arbetar med många unga som har autism, Asperger och adhd inom Freja Musikteater. Hur reagerar du på rapporten om tvångsvård?
– Fruktansvärt. Det finns inte ord för hur illa man gör dessa unga personer som redan mår dåligt och känner sig utanför och marginaliserade. Att tvångsvårda dem tillsammans med kriminella och missbrukare är oehört olämpligt. Förutom psykiska skador av själva tvångsvården hamnar de under påverkan att börja självmedicinera med droger eller begå kriminella handlingar för att få en grupptilllhörighet. Det gör dem till lättmanipulerade offer för andra, beräknande viljor.
Kan du berätta om personer som du själv känner och som har drabbats?
– Ja. I Freja har vi stött på några unga personer som farit väldigt illa på grund av tvångsomhändertagande. Det har satt fruktansvärda spår i deras psyke, framförallt har de en konstant misstro mot all hjälp från sociala omsorgen, även LSS-åtgärder som skulle kunna vara en positiv hjälp för dem. De har blivit så brända av sina erfarenheter från tvångsvård att de avvisar all hjälp. De vill inte ens ha kontaktpersoner och bostadsstöd eftersom de misstror all hjälp om den kommer från sociala myndigheter.
Vilken betydelse har det att ungdomar utsätts för tvång, tror du?
– Tvång förstärker deras negativa självbild: att de står utanför samhället, inte är behövda, inte är önskade, att de aldrig kommer att tillhöra samhället på riktigt, att de alltid kommer att vara i utkanten, marginaliserade, knäpp-förklarade, oönskade, en börda för samhället, att de bara är problem för alla andra och helst inte borde finnas.
– Tänk om samhället istället satsade på att förstärka deras goda egenskaper, ge dem positiv feedback på det som de är BRA på, gav dem tillit och hopp om ett värdigt liv i gemenskap med andra där deras kapacitet kan användas i meningsfullt sammanhang, där de blir sedda och respekterade.
Hur går det för verksamheten inom Freja Musikteater?
– Det går jättebra för vår senaste produktion Den Tjocka Olyckan, vi har spelat för fulla hus i Stockholm i samband med The World Mental Health Day och hade nypremiär i Jönköping förra veckan. Vi spelar fyra föreställningar denna vecka för utsålda hus och därefter turné till bland annat Falkenberg på Psykiatrins dag 16 november.
– Vi har även startat en nybörjargrupp inom Studieförbundet Vuxenskolan: I Frejas Anda, med åtta unga vuxna i åldrarna 17–35 år, alla med diagnoser inom autismspektrat. En spännande grupp, som vi hoppas kunna integrera i Freja Musikteater på sikt.
Bidragen till teatern har urholkats, hur påverkar det?
– Då bidraget från landstinget i första hand slukas av de fasta lönekostnaderna har vi fått dra ner alla pedagogiska ambitioner. Tar man bort den grundbulten börjar det halta och knaka i fogarna, några av ungdomarna får tillbaka sina gamla problem. Det märks inte än i föreställningarna, som fortfarande håller en toppenkvalitet, eftersom de har så mycket i bagaget efter sex år av Freja-pedagogiskt bemötande, men det märks inåt i gruppdynamiken att flera av ungdomarna inte mår så bra längre.
– Vi är fruktansvärt besvikna på Statens Kulturråd som inte gav Smålands Musik och Teater ett öre mer i verksamhetsbidrag när Freja Musikteater permanentades, trots tidigare löften. Landstinget hade räknat med att staten skulle bidra med lika mycket som landstinget gick in med, 600 000 kr.
Hur skulle du vilja utveckla musikteatern?
– Mer resurser till både pedagoger och konstnärliga ledare, så att ungdomarna kan fortsätta få möjligheter att under trygga och tillitsfulla former träna samspel och kommunikation, röst och rörelse, sång, musik, dans, drama och rollspel. Och få utveckla sina skrivartalanger då det är deras egna berättelser som blivit så framgångsrikt signum för Freja Musikteaters föreställningar.
– Vi vill även få ett samarbete med psykiatrin, NPT-teamet och habiliteringen. I många län har man ju börjat med Kultur på Recept med stor framgång. Precis som man kan ge musikterapi på recept till patienter som fått stroke, eller dans på recept till unga flickor med suicidala tendenser och adhd så bör man kunna ha drama och teater på recept.
– Arbetsterapeuterna på NPT-teamet och habiliteringen skulle kunna ge ”Freja Musikteater på recept” till de ungdomar som de märker är konstnärligt begåvade och vi i vår tur skulle kunna konsultera dem när det krisar för våra ungdomar.
– I framtiden hoppas vi på ett hus där vi kan ta in flera grupper i olika aktiviteter som sångkör, dansgrupp, musikgrupp, teatergrupp, skrivargrupp i ett hus som de unga vuxna själva sköter enligt Fontänhusmodellen, säger Ingrid Sindahl-Norelius.
