Unga fick jobb när handledarna utbildats

Det går trögt med att få fram arbete för unga med funktionsnedsättningar med statliga satsningar. Istället är det eldsjälar ute i landet som punktmarkerar frågan med hjälp av olika projekt. Harald Petersson i Alvesta är en av dem.
- Över 60 procent av våra deltagare har fått fortsatt anställning efter projekttidens slut, säger han.

Harald Petersson har jobbat inom särskolan sedan 1979 och genom åren känt att det ”glappat” en aning mellan studier och arbete för de personer som har en  funktionsnedsättning.

För två år sedan startade han därför ett EU-projekt, ”Funktionshindrades rätt till arbete”, för att introducera elever i åldrarna 21-37 år med lindrig utvecklingsstörning eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, på arbetsmarknaden. Handledarna på arbetsplatser i Älmhult, Ljungby, Alvesta och Växjö är viktiga kuggar i projektet och har fått en särskilt upplagd utbildning två dagar per termin. Det två-åriga projektet är helt frikopplat från särvux och ligger istället inom den ordinarie vuxenutbildningen.

–  75 procent handlar om att utbilda arbetsplatserna och handledarna i att se möjligheterna och att bygga upp en förtroendefull relation, 25 procent handlar om att utbilda eleverna, säger Harald Petersson.
- Arbetsuppgifterna finns men det handlar om att upptäcka dem och att förändra attityder och förhållningssätt på arbetsplatserna.

Han berättar att det svåraste var att hitta praktikplatserna. När det var klart, löpte allt på väl. Men han är förvånad över att så få kommuner har nappat på erbjudandet.

- Paradoxalt nog fick enbart två av de åtta eleverna i Växjö praktik inom kommunen trots att de sedan tidigare hade sin sysselsättning där. Överlag har det varit lättare att hitta praktikplatser hos privata företag. Där har man närmare till beslut. Inom kommunal verksamhet måste man gå flera steg upp. Då är det enklare att säga nej.

Reneé Dahlin är handledare för Robin Nilsson på äldreboendet Evelid vårdbostäder som drivs av Carema Care i Växjö. Hon uttrycker sig enbart i positiva ordalag när det gäller projektet.

- Det ger så mycket tillbaka att få vara handledare åt Robin. Hans arbete uppskattas av alla. Vi skulle inte klara oss utan honom nu, säger Reneé Dahlin.

Arbetsuppgifterna för Robin Nilsson består bland annat i att köra ut förbrukningsmaterial till olika enheter, tömma soporna, mala pappersdokument, skura golven med maskin, med mera. De hjälps också åt att plantera blommor.

- Det är skönt att ha ett jobb, säger Robin Nilsson.
Han framhåller också att arbetskamraterna är väldigt trevliga.

Att hitta lämpliga arbetsuppgifter tycker Reneé Dahlin inte heller har varit något problem.
- Jag har alltid haft uppfattningen att alla är olika och att alla behövs. Det finns något som alla kan göra, det gäller bara att se det, säger Reneé Dahlin.
Det är förutsättningarna på arbetsplatsen i kombination med projektdeltagarens egna förmågor som avgör vilka arbetsuppgifterna blir.
- Det är väldigt individuellt anpassat, säger Harald Petersson.

Projektet har två olika inriktningar. Redan från början kunde man välja mellan att arbeta på äldreboendet eller inom barnomsorgen. Av de 16 deltagarna valde merparten av dem att jobba inom äldreomsorgen. Nu har 60 procent fått antingen en utvecklings- eller trygghetsanställning, som serviceassistenter.

- Det finns många vinnare i det här. För det första projektdeltagarna och deras familjer, men alla andra är också vinnare ur en samhällsekonomisk aspekt. Försäkringskassan sparar på aktivitetsstödet och bostadsbidraget som inte behöver betalas ut i samma omfattning och arbetsförmedlingen sparar tid på vägledning.

- I ett socioekonomiskt perspektiv vet man att samhället över tid sparar miljonbelopp på varje person som lämnar ett bidragsberoende och istället blir löntagare, säger Harald Petersson.

Det skapas nya kontaktgrupper också.
- Två av projektdeltagarna har till exempel blivit ett par under projekt­perioden och nu har de förlovat sig och är på väg att flytta ihop, säger Harald Petersson.

Han berättar att samarbetet med Försäkringskassan och Arbetsför­medlingen har varit mycket bra och att alla ansträngt sig för att få det att fungera.

Härnäst ska Harald Petersson samla alla inblandade för att se om konceptet kan finansieras utan EU:s projektpengar.

- Det borde kunna funka på samma sätt som när de köper platser på exempelvis en svetsutbildning. Man kan också se det som en variant på lärlingsutbildningen. Vi skulle kunna köra igång med en ny kull redan i augusti om bara någon är beredd att betala, säger Harald Petersson.