Upprörande att kommuner stoppar statens stöd till de fattigaste
Kommunerna missunnar sina fattiga arbetstagare på daglig verksamhet enligt LSS sina extra statliga pengar!
Vår gamla regering avsatte 350 miljoner kronor i 2018 års budget för att höja ”lönen” för arbetstagare på daglig verksamhet (DV) enligt LSS.
Bakgrunden var att ett antal kommuner inte hade infört habiliteringsersättning (hab-ersättning) alls medan de flesta hade en så låg ersättning att det kostade att arbeta på DV. Ersättningen täckte inte ens lunchen och ännu mindre eventuell kostnad för arbetsresor.
De 350 miljonerna fördelades mellan Sveriges 290 kommuner utifrån antalet arbetstagare på DV. Ansökan gjordes hos Socialstyrelsen och då fanns även möjlighet att kryssa i att man även ville ha en andel av eventuellt överblivna pengar. Det visade sig att det blev ett tredubbelt bidrag för dessa 54 kommuner som kryssade för detta.
Det berodde på att 97 kommuner avstod att söka sitt bidrag och elva kommuner, ännu märkligare, endast sökte en mindre del av det avsatta beloppet.
Utslaget per arbetstagare var grundbidraget cirka 10 000 kronor och för de 54 kommunerna blev det således cirka 30 000 kronor.
Det är svårt att förstå varför 108 kommuner inte ville ha sitt avsatta bidrag. De flesta av dessa är små kommuner där jag undrar om de har bevakning av LSS. 18 av dessa kommuner är dock relativt stora. Där måste förklaringen vara något annat, till exempel att LSS-personerna anses vara viktiga? Det har framförts många dåliga ursäkter, men den som är mest trolig är att ”vi hinner inte räkna ut”. Som att det vore svårt att dela beloppet rakt av på sina arbetstagare!
Nu ser det tyvärr ut som några kommuner av samma skäl eller kanske för att det ”är för mycket pengar för dessa personer” väljer att betala tillbaka sina bidrag till staten! Det gäller till exempel Stockholm (25 miljoner), Upplands-Bro (2,8 miljoner) och Nybro 3,2 miljoner. Gemensamt för de två senare är att de ”råkat” kryssa sig till 3-dubbelt belopp. 30 000 kronor per arbetstagare kanske blev ”för mycket”? En sammanställning från Socialstyrelsen kan vi inte få förrän en bit in i 2019 när de gjort klart listan till departementet.
Det finns tyvärr risk att fler kommuner betalar tillbaka! Särskilt de som fått tredubbla belopp. Några återbetalningar har vi i FUB lyckats stoppa och vi har skickat ut ett upprop till våra lokalföreningar att de ska bevaka och försöka stoppa. 30 000 kronor är helt rätt att dela ut om man kan, även om beloppet tillkom av en slump.
Visst är 10 000 kronor alternativt 30 000 kronor mycket pengar för våra fattiga arbetstagare på DV. Jag hör argument mot utbetalningar om att de redan har aktivitets- eller sjukersättning. Men jag tvivlar på att allmänheten vet att de belopp som maximalt kan erhållas som sjukersättning är 7 400 kronor per månad efter skatt. Det täcker, som vi i FUB visat i vår rapport ”Fångad i fattigdom”, inte ens hyra och mat för många i LSS-gruppen.
Det kan gärna jämföras med att medelinkomsten i Sverige nu är 25 400 kronor efter skatt. Om vi plockar bort chefer är den 22 900 kronor efter skatt.
Att i det perspektivet missunna våra fattiga arbetstagare på DV sina 10 000 alternativt 30 000 kronor i ett engångsbelopp gör mig upprörd. Att skicka tillbaka dessa pengar till staten är för mig omvänd Robin Hood!
För att avsluta lite positivt så har 24 kommuner infört hab-ersättning under året så att det nu bara är nio kommuner som saknar sådan ersättning. På SR Klartext kan ni hitta namnen på dessa 33 kommuner.
