Utan rätt till verklig fritid
Du vill bestämma själv vilka vänner och släktingar du ska träffa på din fritid. En självklar medborgerlig rättighet? Svar: nej. Föräldrakrafts genomgång av aktuella rättsfall visar att verkligheten ser helt annorlunda ut för personer i gruppboende.
Juristerna Olle Fellenius och Ulf Sjöberg har för Föräldrakraft sammanställt rättsfall som visar att domstolarna kraftigt begränsar möjligheten att själva styra över sin fritid för personer som bor på gruppboende.
Rättsfallen och analysen publiceras i senaste numret av Föräldrakraft, nr 4 som utkom 27 augusti.
De aktuella rättsfallen är representativa för hur domstolarna dömer och inte några olyckliga undantagsfall. Grunden för domstolarnas hårda inställning är en dom från Regeringsrätten i juli 2007.
Domstolarna hårddrar regeringsrättens beslut, med följd att den berörda personen inte har rätt till något annat än det som kommuner erbjuder, menar Olle Fellenius. Konsekvensen blir att gruppboenden blir alltmer lika institutioner, vilket nog inte var vad Regeringsrätten tänkte sig i sitt beslut från 2007. Och sannolikt är det inte heller något som politikerna har tänkt sig.
– Om politikerna får konsekvenserna klara för sig tror jag att de hajar till, säger Olle Fellenius.
”Rättspraxis skapar slutna
institutioner fjärran från målet om ett självständigt liv.”
Olle Fellenius och Ulf Sjöberg – De flesta människor skiljer på arbetstid och fritid. Daglig verksamhet är en form av arbete. Domstolarna kan ändå hänvisa till den enskildes dagliga verksamhet när de ska bedöma om han eller hon har goda levnadsvillkor under fritiden. Rättspraxis medför att gruppbostäderna blir slutna institutioner långt från de ursprungliga målen att insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov och öka den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv, säger Olle Fellenius.
– Vid upphandling av LSS-insatser förekommer det att samma företag erbjuds att driva både gruppbostad och daglig verksamhet. Är vi inte därmed tillbaka till tiden då handikappade skulle hållas gömda av släkt och vänner och vara helt beroende av institutionen, dygnet runt, året runt? frågar sig Olle Fellenius.
Följande rättsfall redovisas av Olle Fellenius och Ulf Sjöberg i Föräldrakraft nr 4:
Rättsfall 1: Kammarrätten avslog cykelläger
En 22-åring som bodde i sitt föräldrahem ansökte om korttidsvistelse för att kunna delta i bland annat ett cykelläger. 22-åringen framhöll att han hade flera kompisar som han skulle umgås med på lägren. Han fick också tillfälle att då träffa andra ungdomar som inte hade funktionshinder. Han hade inte utbyte av verksamheten som den av socialnämnden erbjudna verksamheten hade, till exempel ”gå på sagostig”.
Socialnämnden avslog ansökan med hänvisning till verksamhet som bedrevs av kommunen eller av ett privat företag på uppdrag av kommunen. Länsrätten ansåg att socialnämnden vid beslutet att förlägga korttidsvistelsen inom kommunens egen verksamhet eller det privata företagets verksamhet inte hade utgått från mannens individuella behov och önskemål. Lägervistelserna framstod däremot, enligt länsrätten, som väl ägnade att uppfylla de syften som lagen anger. Kammarrätten fann att 22-åringen var tillförsäkrad goda levnadsvillkor genom korttidsvistelser i de av nämnden erbjudna formerna.
Rättsfall 2: Aktiviteter i gruppbostaden fick räcka
En kvinna, som bodde i en gruppbostad, ansökte om insatsen kontaktperson. Hon var den enda i gruppbostaden som var rullstolsburen. Socialnämnden avslog ansökan. Nämnden ansåg att kvinnan var tillförsäkrad goda levnadsvillkor genom att hon bodde i gruppbostad och deltog i daglig verksamhet.
Länsrätten anförde att det framgått att kvinnan inte har kontakt med anhöriga eller har vänner. Hon umgås med de andra på gruppbostaden och brukar vistas i de gemensamma utrymmena, för övrigt har hon få kontakter utanför gruppbostaden. Hon tycker om att vara ute bland människor, promenera på stan, fika, besöka muséer med mera. Enligt personalen är hon en person som lätt hamnar i bakgrunden i det vardagliga livet. Hon har svårt att ta för sig. Länsrätten biföll ansökan om kontaktperson.
Kammarrätten konstaterade att kvinnan hade enskilda aktiviteter tillsammans med personal en dag i veckan och tillsammans med daglig verksamhet gjorde hon utflykter två dagar i veckan. Därutöver förekom planerade aktiviteter under helgerna i gruppbostadens regi. Kammarrätten fann därför att kvinnan inte var isolerad i den mening som avses i lagens förarbeten till LSS och att hon därför inte hade rätt till kontaktperson.
Rättsfall 3: Det är okej att aldrig få bestämma fritidsaktivitet själv
Samma utgång blev det för en man som också bodde i en gruppbostad och ansökte om kontaktperson. Socialnämnden ansåg att hans behov tillgodosågs på annat sätt. Han framhöll följande i sitt överklagande: Man har från boendets sida inte haft möjlighet att få till stånd någon fritidsaktivitet på egen hand med honom. Inte heller har boendet tillgodosett hans önskan att få gå på bio. Boendet har under sommaren erbjudit en gemensam utflykt till Liseberg som han deltog i. När han umgås med de övriga på boendet har han ingen möjlighet att bestämma själv vad han vill göra. Behovet av att träffa andra än sina föräldrar samt boende och personal i bostaden är stort. Det är inte heller någon frihet för honom att göra aktiviteter med personal som han inte själv har valt. Han måste dessutom, när han gör aktiviteter med andra i boendet, ta hänsyn till personalens arbetstid och övriga boende vilket inskränker hans självbestämmande.
Länsrätten biföll hans ansökan och anförde bland annat att det endast förekommer gruppaktiviteter på det särskilda boendet där mannen bor och att hans önskemål inte kan tillgodoses genom det särskilda boendet. Kammarrätten ansåg att mannen inte var så isolerad att han kunde anses vara i behov av en kontaktperson för att vara tillförsäkrad goda levnadsvillkor och fastställde socialnämndens avslag.
Rättsfall 4: Avslag på tvådagars skidläger
En man som bodde i gruppbostad fick avslag på ansökan om ledsagarservice för att delta i ett tvådagars skidläger. Han framhöll att det endast var på skidlägret som han bodde i en annan miljö och tillsammans med andra personer än de han träffar i sitt vanliga boende.
Kammarrätten bedömde att mannen var tillförsäkrad goda levnadsvillkor utan att delta i skidlägret. Kammarrätten vägde i sin bedömning in att mannen hade återkommande aktiviteter som boule, bio, spel, filmvisning och dans tillsammans med medboende och personal och att han tillsammans med de övriga medboende regelbundet vistats på skidläger och även gjort andra resor inom landet.
Rättsfall 5: Rörelsehindrad tonåring hänvisad till läger för personer med utvecklingsstörning
En rörelsehindrad tonåring gick i skola på ett riksgymnasium och bodde i skolans elevhem. Under skolloven bodde han hemma hos sina föräldrar. Han ansökte om korttidsvistelse under sommarlovet på ett läger som var anpassat för ungdomar med fysiska funktionshinder.
Kommunen avslog ansökan, men erbjöd honom fyra dagars vistelse på ett av kommunen anordnat läger. Tonåringen överklagade och framhöll att nästan alla deltagarna i det erbjudna lägret hade utvecklingsstörning.
Han fick bifall i länsrätten, men kammarrätten fann att de av kommunen beviljade insatserna var tillräckliga för att ge honom goda levnadsvillkor.