Vad är en Besserwisser?

Publicerat av
Harald Strand
Dela

Ordet kommer från tyskan och betyder direkt översatt ”bättre vetare”. Men det är knappast det vi menar idag utan snarare någon som vill framställa sig själv som allvetare. En som vet bättre än alla andra i olika ämnen, oftast många.

Som det står i Wikipedia är det ett pejorativ term där avsikten är att vara nedsättande eller förolämpande, att förminska andra med avvikande mening.

Det finns ingen bra svensk översättning, det som anges är ”viktigpetter”, men det känns inte helt rätt. Det finns något i arbetslivet som benämns ”härskarteknik”. Det brukar beskrivas i fem olika tekniker; att osynligöra, förlöjliga, undanhålla information, dubbelbestraffa samt påföra skuld och skam. Några av dessa är mer besläktade med besserwisser.

Annons

Jag har träffat ett antal kommunala politiker och förvaltningschefer som jag plockar in fållan ”besserwisser” i hur LSS ska tolkas, men som visat sig ha en ganska grund kunskap. Det är intressant att ökad kunskap, hos till exempel läkare och jurister, leder till att dessa blir mer ödmjuka i sina uttalanden. Tvärsäkra uttalandena förbyts ofta i mer försiktiga, ju mer specialister de är.

Det har även drabbat mig. Ju mer insatt i LSS jag blir, ju svårare har jag att ge tvärsäkra råd. Det bygger naturligtvis på att LSS är en individuell lag där den enskildes behov ska var styrande, och att alla personer har olika behov.

Jag har en viss förståelse för att beslutsfattare inom LSS, inkluderande jurister i Förvaltningsrätten, kan vara osäkra och gärna väljer att tolka efter vad som beslutats tidigare, så kallad rättspraxis. Det är, vilket jag tror ni förstår, inte rättssäkert. I stället borde alla beslutsfattare söka stöd i LSS principer, som är tydliga. Dessa är jämlikhet, självbestämmande, kontinuitet och delaktighet. Om du fortfarande är osäker, fundera på vad LSS mål om ”ett liv som andra” innebär. Kort sagt, sätt dig i den sökandes situation.

Annons

Jag har några avskräckande exempel där beslutsfattare uppenbart inte gjort detta utan valt tvångsflytta personer för att det passar kommunen. Glömde ni beslutsfattare att fundera över om det var ni själva som skulle tvångsflyttas?

Ett annat exempel är att beslutsfattare bestämt sig (trots att det absolut inte stämmer med lagen) för att den som bor i gruppbostad inte ska ha rätt till kontaktperson. Glömde ni kanske bort att ni själva inte bara umgås med arbetskamrater och grannar? Alla har rätt till egen god vän som varken är föräldrer, syskon, arbetskamrat eller granne.

Enligt många kommunala riktlinjer (som enligt lagen inte bör finnas och, om de ändå finns, absolut inte får vara styrande) att de som bor på gruppbostad har rätt till en (1) egen insats med personal en gång per vecka. Har beslutsfattarna det så själva? Jag tvivlar.

Annons

I brist på livserfarenhet behöver personer som arbetar inom LSS-verksamheter ett kunskapslyft. I samarbete med SKL har FUB begärt detta av staten i nästa budget.

Valfrihet är ju viktig för oss alla i dagens samhälle. Vi har snart så många val att vi knappt hinner med. Men personerna i LSS-gruppen, de med de största behoven, är helt bortglömda. Du får till exempel inte välja var du ska bo eller med vilka. Visst finns idag motsvarande problem i vissa städer med brist på bostäder för många oavsett funktionsnedsättning – men knappast för alltid, hela livet?

Med erfarenhet får du mer empati, om du inte haft det medfött eller fått det i din uppfostran. Det är det som livserfarenhet brukar ge. I brist på livserfarenhet behöver personer som arbetar inom LSS-verksamheter ett kunskapslyft. I samarbete med SKL har FUB begärt detta av staten i nästa budget.

Artikeln publicerades 2019-07-17