Vad händer med valfriheten om bankerna inte tar den risk staten avsäger sig?
DEBATTARTIKEL. När Försäkringskassan går över till ett system med efterskottsbetalning, i oktober 2016, kommer den stora merparten av landets assistansanordnare att behöva gå till banken för att klara övergången. Vad händer med de seriösa assistansanordnare som inte blir beviljade en bankkredit som räcker? Vad blir konsekvensen för den som är assistansberättigad?
Försäkringskassans företrädare har, i diskussioner med anordnarrepresentanter, hävdat att det inte borde utgöra något problem för assistansanordnare då de ju har Försäkringskassans beslut, om beviljad assistansersättning, som säkerhet för de krediter som behöver tas.
Vad talar för att bankerna kommer att komma fram till att de kan validera de beslut, Försäkringskassan och Socialstyrelsen tagit (assistansbesluten samt godkännandet av assistansanordnaren), med en högre säkerhet än Försäkringskassan kan? I den utsträckning bankerna alls kommer att bevilja krediter så kommer de förstås inte att vara gratis. Speciellt inte i relation till aktörer med mycket låga rörelsemarginaler och höga risker för störningar i betalningsflödena.
Schablonen per utförd timme kommer enligt regeringens budget att sänkas, i reala termer, under resterande mandatperiod. För de som känner till verkligheten i branschen så är det uppenbart att de genomsnittliga rörelsemarginalerna redan ligger på en kritisk låg nivå för seriösa anordnare av personlig assistans. Hur många förändringar, som ökar kraven och kostnaderna, ska genomföras utan att staten skapar utrymme för detta i den ersättning som utgår för den personliga assistansen?
Försäkringskassan bedyrar att införandet av efterskottsbetalning endast har till avsikt att öka kontrollen över assistansersättningen, men är inte ärlig med, alternativt okunnig om, vilka andra konsekvenser det i förlängningen medför.
Vad blir konsekvensen för den som är assistansberättigad om ett stort antal seriösa assistansanordnare förvinner från marknaden?
Alla vi som känner till bakgrunnden till att assistansreformen genomfördes vet att utan valfrihet är makten, att som individ kunna hävda sitt självbestämmande och sin integritet, mycket begränsad.
Utan ett spektrum av olika konkurrerande aktörer, begränsas alltmer möjligheten för den som har assistans att välja bort en anordnare som inte upplevs som bra nog. Vill vi ha det så?
Cecilia Ekholm
Intressepolitiskt sakkunnig inom personlig assistans för arbetsgivarorganisationen KFS samt medgrundare till Särnmark, assistansanordnare sedan 1992.
