Vad händer nu – efter den nya assistansdomen?
ANALYS. Det duggar tätt mellan inläggen som utstrålar förtvivlan, desperation, sorg och oro kring Försäkringskassans tolkning av Högsta förvaltningsdomstolens assistansdom från i somras. Och det är inte konstigt. Enligt kassan kommer de att börja tillämpa sin tolkning omedelbart vilket innebär att var och en som står i tur för omprövning kan vara SÄKER på att eventuella jourtimmar försvinner samt eventuella beredskapstimmar (det är inte så vanligt men förekommer ändå för vissa personer).
Dessutom finns en oro för de bedömningar Försäkringskassan kommer att göra för aktiviteter utomhus och för t ex hårklippning, nagelvård och liknande som möjligen någon handläggare kommer att se som behov man får köpa.
Det är svårt att säga vem det är värst för. För den som idag har jour, inte klarar sig utan stöd på natten, inte bor hemma och inte har någon anhörig som kan tänka sig att frivilligt komma och tillgodose behovet hemma hos den assistansberättigade innebär en indragning av jouren att man inte kan bo kvar hemma. För den som mister timmar för att kunna utföra aktiviteter (för tid mellan aktiva assistansinsatser) försvinner möjligheten att ”leva som andra”. Det är såklart lika illa båda delarna.
För den som är anordnare försvinner en stor del av intäkterna. Det är naturligen inte lika illa men om intäktsbortfallen blir för stora kan det påverka både anordnaren och den assistansberättigade på ett negativt sätt.
I ett tidigare blogginlägg gav jag exempel på vad man kan göra för att förhindra den här utvecklingen. Men vad är det då vi kan kräva av regering och riksdag? Vad ska vi säga att vi kräver när vi protesterar mot nuvarande ordning?
Vi lever i en demokrati. För att skydda demokratin har vi fyra grundlagar som innehåller reglerna för Sveriges statsskick. De är helt enkelt samhällets spelregler. En av grundlagarna heter Regeringsformen. I den står det att det är riksdagen som beslutar om vilka lagar vi ska följa. Regeringen kan inte själva besluta om en lagändring och regeringen får inte heller lägga sig i hur myndigheterna, t ex Försäkringskassan tolkar de lagar riksdagen har beslutat om..
En av de lagar som riksdagen har beslutat om är Socialförsäkringsbalken. Det är alltså inte en grundlag utan en ”vanlig lag”, I den står det i 51 kap 12 § att rätten till assistansersättningen ska omprövas sedan två år förflutit från senaste prövningen och vid väsentligt ändrade förhållanden. Eftersom det står i lagen kan vare sig ministern eller regeringen besluta att det inte ska göras, dvs det är inte möjligt för vare sig ministern eller regeringen att besluta om en ”frysning” av omprövningarna.
Så det vi KAN göra är alltså att kräva en lagändring. Så snabbt som möjligt. Vi kan ju tycka lite vad och hur vi vill om både HFD och Försäkringskassans tolkning av HFDs dom men det hjälper inte! Vi kan gå överklagningsvägen och försöka få en ny dom från HFD som FK inte kan misstolka men det tar alldeles, alldeles för lång tid. En lagändring tar tid det med men inte lika lång tid som att få upp ett nytt ärende till HFD.
Till dig som är är orolig för att du ska ha en omprövning nu den närmaste tiden och du är beviljad väntetid idag föreslår jag att du först och främst hävdar att väntetid faktiskt finns eftersom det har fastslagits i så många domar från Kammarrätten. Om kassan inte anser att det finns kan du istället hävda att det du behöver under väntetiden är tillsyn. Om du behöver någon på plats för att t ex kunna gå på toa på natten eller vändas eller vad det nu kan vara och du anser att du behöver det för att uppnå goda levnadsvillkor kan du söka tillsyn som aktiva timmar.
