Val 2010: Var femte väljare ignoreras

Handikapprörelsen syntes mer än någonsin under årets Alme­dalsvecka.
Men efter en vecka fylld av partiledartal och utspel kvarstår försommarens analys:

Partiernas ambitioner är låga inom handikappolitiken, och allra lägst ambitioner har de största partierna, Mode­ra­terna och Socialdemokraterna.

Tunt med ambitioner
Handikappförbundens enkät och analys av var de politiska partierna står blev klar strax före Almedalsveckan.
Slutsatsen var inte positiv. Det var så tunt med handikappolitiska ambitioner att Handikappförbunden menar att ”var femte väljare ignoreras”.
Var femte väljare – det är alla svenskar, unga som gamla, som har en funktionsnedsättning.
Oavsett hur valet går, blir det ett av partierna med lägst ambitioner, S eller M, som leder regeringen, enligt analysen. De mindre partierna har fler och högre ambitioner, men kommer att få svårt att slåss för dessa i en regering dominerad av S eller M.
Under Almedalsveckan framkom inga nya förslag på reformer eller satsningar som, enligt Mikael Klein, politisk sekreterare på Handikappförbunden, förändrar helhetsintrycket.

Vägrar se utanförskapet
”Moderaterna har satt på sig handikappolitiska skygglappar och vägrar i vissa delar att se det utanförskap som många personer med funktionsnedsättning lever i. Som regeringsbärare har de intagit en roll som försvarare av existerande system. De förordar individuella anpassningar
istället för att se de strukturella problemen”, skriver Handi­kapp­förbunden i sin analys.
S får också underbetyg:
”Socialdemokraterna verkar ha tappat sina tidigare handikappolitiska ambitioner. Den process av självkritik och rannsakan partiet genomgått efter valförlusten 2006, återspeglas inte i några handikappolitiska ambitioner. De konkreta förslag som väcks har sin grund i den rödgröna partiöverenskommelsen. Ivern över att kritisera nuvarande regering tar överhand.”

Småpartierna lovar mer
Småpartiernas inställning till handikappolitiken lovar mer:
”Miljöpartiet och Väns­terpartiet har flest förslag på reformer och även Folk­partiet och Center­partiet har konkreta förslag som tyder på en handikappolitisk ambition”, heter det i analysen.

10 krav och partiernas svar
Vad vill partierna i frågor om skola, jobb och tillgänglighet? Och hur skiljer de sig åt?
Handikappförbunden har i sommar presenterat en unik genomgång av var partierna står. Analysen utgår från de tio politiska krav som Handikappförbunden har enats om inför årets val.
Handikappförbunden är ett samarbetsorgan för 39 handikapporganisationer som totalt representerar flera hundra tusen medlemmar.
Här publicerar vi förbundens analys av de svar man har fått in från riksdagspartierna. Ansvarig för analysen är Mikael Klein på Handikappförbunden.

1. Bygg ett tillgängligt Sverige
Alla partier verkar ha insikt om att människor med funktionsnedsättning utestängs systematiskt på grund av bristande tillgänglighet. V föreslår konkreta åtgärder i form av riktade stimulanspengar och skärpta krav i regleringsbrev. C öppnar också för att införa någon typ av stimulansbidrag. MP avfärdar särskilda stimulansbidrag för tillgänglighet, men vill utvidga ROT-avdraget. De räknar med att det ska påskynda tillgänglighetsarbetet. FP inser behovet av skärpt lagstiftning genom en tuffare diskrimineringslag. S efterlyser ett nytt slutdatum för den nationella handlingsplanen, V har satt det till år 2014. KD vill utreda om tillgänglighetsarbetet inte går framåt. M är nöjda med nuvarande diskrimineringslagstiftning och vill komplettera med individuella stödinsatser.

2. Likhet inför lagen
Samtliga parter är för att det ska råda likhet inför lagen. Det saknas dock genomgående en insikt om att så inte är fallet. De saknar också insikt i vilka delar lagstiftningen ger ett svagare skydd åt personer med funktionsnedsättning. MP är det parti som skiljer ut sig i att de vill genomföra en bred översyn av lagstiftningen för att identifiera de områden där det råder ojämlikhet. MP föreslår som enda parti också en rad konkreta åtgärder för att stärka skyddet för den enskilde. Förslagen är bland annat en ny fond för processmedel, ändrade regler för rättegångskostnader, möjlighet till ”situation testing”, säkra diskrimineringskompetensen i AD möjlighet att ta upp strukturell diskriminering i domstol.

3. Fritt val av skola för alla
Det fria valet av skola har stöd hos samtliga och enigheten är stor om att det inte ska råda skillnader i valmöjlighet mellan kommunala och privata skolor. M är nöjd med den ändring i skollagen som nu görs, det vill säga att kommunen blir skyldig att skjuta till extra resurser för en elev som väljer en skola som kräver kostsamma tillgänglighetsåtgärder. FP understryker att kommunens beslut ska kunna överklagas, medan KD betonar vikten av att hitta individuella lösningar i samförstånd mellan kommun, skola, föräldrar och elever. C lyfter fram att den nya skollagen ställer skärpta krav på elevhälsan samt att psykolog och kurator alltid ska finnas.
V vill utreda hur alla skolor ska bli tillgängliga. MP vill utreda hur det fria valet av skola påverkar barn med funktionsnedsättning. De väcker också frågan om staten ska ta ett större ansvar för arbetsmiljön i skolan, bland annat när det gäller hjälpmedel och anpassningar.
S är kritiskt till de förändringar som nu görs i skollagen, och vill granska hur en skolas möjlighet att tacka nej till en elev på grund av ”betydande organisatoriska och ekonomiska svårigheter” tillämpas i praktiken. S föreslår en skärpning av skollagen gällande granskningen av elevernas arbetsmiljö

4. Perspektivskifte – från patient till medborgare
Det råder en samsyn mellan samtliga partier om att handikappolitik är mer än socialpolitik, och att det handikappolitiska arbetet ska genomsyra alla samhällssektorer. Flertalet partier saknar dock insikt om frågans symbolvärde för handikapprörelsen, och menar att det endast är en organisatorisk fråga vilket departement som ska ha samordningsansvaret för handikappolitiken. Två partier skiljer ut sig – KD som tycker att det kan vara en idé att lägga ansvaret på annat departement än socialdepartementet och V, som tydligast stöder Handikappförbundens krav om att handikappolitiken bör tillhöra det departement som hanterar övriga medborgarrättsfrågor.

5. Stärk patientens rätt till hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvårdsfrågorna väcker ett tydligt engagemang hos samtliga riksdagspartier. Allianspartierna har genomgående ett tydligare fokus på patienträttighet än oppositionen. Samtliga allianspartier stöder tydligt Handikappförbun­dens krav på en starkare patienrät­tig­hets­-
lagstiftning. M är tydliga i sin ambition om en skattefinansierad sjukvård med hög kvalitet som är lika för alla och som styrs efter behov. De vill ha tydligt definierat vilken sjukvård man som patient har rätt till.
KD lyfter reformerna om vårdval och öppna jämförelser. C vill stärka patient­rättigheten ytterligare genom att bland annat rätten till information stärks.
Hos oppositionen skiljer sig partierna mer åt. S har en tydlig vårdpolitisk ambition och understryker att det är hälsotillståndet som ska vara avgörande för vården, inte plånbokens tjocklek eller vilka försäkringar man har. De vill ha bättre samordning för patienter med kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar och hävdar en starkare rätt till individuell vårdplan. Vidare vill S införa en nationell kvalitetscertifiering av all vård för att säkra att alla vårdgivare följer nationella riktlinjer och håller hög kvalitet.
V vill avsätta mer pengar till kommuner och landsting så att fler kan anställas inom vården. MP ser problemen med att den nationellt beslutade inriktningen av vården inte följs, men är osäkra på vilka åtgärder som ska till. De ser svårigheter med en patienrättighetslagstiftning och hur den skulle utformas, men vill gärna föra vidare samtal med Handikapp­för­bunden och medlemsförbunden i frågan.

6. Investera i hälso- och sjukvårdens personal
Alla partier är måna om att säkra den framtida personalförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Flera partier understryker personalens viktiga roll för en fungerande sjukvård. Inom Alliansen lyfter flera partier fram att det idag utbildas fler läkare och sjuksköterskor jämfört med under förra regeringen.
V vill satsa på ännu fler utbildningsplatser. KD, V och MP vill se en utveckling mot att man arbetar mer i team inom vården. FP vill använda öppna jämförelser som ett sätt att stimulera stat, kommuner och landsting att bli bättre arbetsgivare. C understryker vikten av ett bra ledarskap inom sjukvården.
MP vill satsa på utvecklingen av ehälsa och få bättre samverkan med aktörer som arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst. De vill också att det på sikt ska bli en bättre samverkan mellan skolmedicin, alternativ medicin och kom­plementärmedicin. M vill decentralisera sjukvården för att korta beslutsvägar och öka medarbetarnas inflytande. S föreslår att regeringen tar initiativ att tillsammans med arbetsmarknadens parter ta fram strategier för hur framtidens kompetensförsörjning ska säkras.

7. Minska den ekonomiska utsattheten
Endast två partier stöder oreserverat Handikappförbundens krav på att tillsätta en utredning med syfte att stävja den ekonomiska utsattheten hos barn, deras föräldrar, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning. KD ger ett tydligt besked om att arbeta för en sådan utredning. V föreslår ett batteri av åtgärder som omgående kan genomfö­ras för att minska den ekonomiska utsattheten, men är också beredda att tillsätta en utredning för att ta fram fler åtgärder.
C delar principen om att funktionsnedsättning inte ska innebära merkostnader och konstaterar att så inte är fallet idag. Men de har inga konkreta förslag annat än att det bör följas upp. FP, MP och S lyfter fram bristande möjligheter till en egen försörjning som det centrala problemet. FP lyfter också fram sin egen rapport ”Att vända hinder till fördel” med förslag på hur man kan komma tillrätta med problemet.
Endast i denna fråga tillstår M att personer med funktionsnedsättning är en grupp som löper stor risk att fastna i ett utanförskap. Partiet har en ambition att hjälpa, uppmuntra och underlätta för fler att komma in i arbetslivet utifrån den enskildes förutsättningar. De ger dock inga konkreta förslag på hur.
S konstaterar att många människor med funktionsnedsättning lever under knappa ekonomiska förhållanden, och att detta inte är rimligt. Inte heller de lägger fram några konkreta förslag på åtgärder mot detta.

8. Stoppa utförsäkringen
Den heta debatten om sjukförsäkringen och regeringens förändringar märks tydligt i partiernas svar. Det är en markant skiljelinje mellan de två blocken. Alla partier delar Handikappförbundens syn att den som drabbas av ohälsa inte ska drabbas av fattigdom, och att socialförsäkringen måste utvecklas.
Två tydliga alternativ på hur det ska göras finns, men inget parti nämner handikapprörelsen som medverkande i utvecklingen av socialförsäkringen.
*  Allianspartierna framhållet att de tagit initiativ till en parlamentarisk utredning för att utveckla försäkringen. M har en klar bild av att utredningen ska understödja arbetslinjen och att både arbetslöshets- och sjukförsäkringen ska ha karaktär av omställningsförsäkring. FP lyfter fram vikten av en allmän arbetslöshetsförsäkring. C är hårdast i sin kritik av den tidigare regeringen, som de menar förde en inhuman politik genom att placera många i utanförskap genom förtidspension utan några insatser.
*  De rödgröna partierna har en gemensam överenskommelse om att bland annat ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen liksom prövningen mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar. De vill höja taket för försäkringen till 80 procent och att det ska gälla under hela sjukskrivningen. MP har också ett eget långsiktigt förslag som kallas Arbets­livs­trygghet som syftar till att samordna olika system och att arbetslöshetsförsäkringen ska förstatligas. V är hårdast i sin kritik mot regeringen, som anklagas för att medvetet ha försämrat de gemensamma försäkringarna.

9. Anställ fler i offentlig sektor
KD, V och FP uttalar stöd för Handikapp­förbundens krav att stat, kommuner och landsting måste anställa fler personer med funktionsnedsättning. V vill att det ska ske via tydliga mål i regleringsbrev och i avtal med SKL. FP vill att staten inrättar traineeprogram i statliga myndigheter.
S och MP hänvisar till samma skrivning i den rödgröna uppgörelsen om att skapa ett brett samhällskontrakt med det privata näringslivet, kommuner, landsting, sociala företag och den kooperativa sektorn för att fler ska ges möjligheter att delta i arbetslivet. Även C menar att sociala företag har en viktig roll att fylla.
De rödgröna vill under nästa utöka antalet lönebidrag med 5 000 och investera i 44 000 utbildnings- och praktikplatser.  
M konstaterar att ”om det finns konkreta problem i nuvarande regelverk som kan hindra gruppens inträde på arbetsmarknaden, måste arbetet fokuseras på att undanröja dessa”.

10. Mer målinriktat stöd till arbetsgivare
FP är det enda parti som uttryckligen delar Handikappförbundens syn på Arbets­förmedlingens nyckelroll att ge arbetsgivare rätt stöd. De vill att det ska finnas ett kostnadsfritt informationsstöd för arbetsgivare kring funktionsnedsättningar.
V efterlyser också ett enklare och tydligare stöd, men även krav på arbetsgivare när det gäller arbetsanpassning. De vill också att arbetshjälpmedel ska bli mer personliga, finnas på plats när anställningen börjar, hanteras av en myndighet och att man ska ha rätt till hjälpmedel efter 65 års ålder.
C vill att arbetssökande ska kunna väl­ja arbetsförmedlare i större utsträckning, för att sätta människan framför systemen. MP vill att det ska gå snabbare och enklare att få arbetshjälpmedel och anpassning av arbetsplatsen, men ger inga förslag på hur det ska ske. De förordar informationsinsatser, goda exempel och kontinuerligt goda exempel, men är tveksamma till Handikappförbundens krav på att det ska göras återkommande undersökningar om arbetsgivares inställning.
M har ett större fokus på den arbetssökande med funktionsnedsättning än på arbetsgivaren, och nämner en rad insatser som Arbetsförmedlingen kan ge.
S menar att många arbetsgivare inte är medvetna om vilka stödinsatser som finns och att dessa måste marknadsföras bättre av Arbetsförmedlingen.