”Vår satsning på jobb för gymnasiesärelever får inte misslyckas”

Det brådskar att öppna fler vägar till utbildning och jobb för elever från gymnasiesärskolan, menar Nyamko Sabuni, biträdande utbildningsminister.
– Vi måste utnyttja arbetsmarknadsläget med högkonjunktur. Om vi misslyckas nu kommer vi inte heller att lyckas i nästa lågkonjunktur, säger Nyamko Sabuni i en intervju med Föräldrakraft.

Elever som går ut gymnasiesärskolan har mycket begränsade möjligheter att vidareutbilda sig och att hitta bra jobb på arbetsmarknaden.
Problemet har varit uppmärksammat länge, men de politiska satsningarna har hittills ofta stannat vid vackra ord.

På torsdagen presenterade regeringen äntligen en rad konkreta ”jobbsatsningar” som innebär att särskoleelever ska kunna gå vidare på yrkeshögskolan, lärlingsplatser och gymnasial vuxenutbildning.

Föräldrakrafts intervju med Nyamko Sabuni tyder dessutom på att regeringen nu verkligen vill gå från ord till handling, så att möjligheterna för särskolans elever radikalt förbättras.

Nyamko Sabuni betonar att det både är bråttom att genomföra förändringarna och att regeringen räknar med att satsa resurser på anpassningar, stöd och handledning.

Ett par tusen elever går ut från gymnasiesär varje år, utan behörighet att studera vidare. Vilken betydelse tror du att satsningarna kommer att få för dem?
– Väldigt stor! Vi måste bort från synen att gymnasiesärskolans elever inte kan gå vidare och lära sig mer. Nu öppnar vi upp möjligheterna för dessa elever och ser dem som individer. Inom den här gruppen finns elever som kan vidareutbilda sig och som ska få testa sina möjligheter som alla andra.
– Vi vill att yrkesutbildningarna nu ska planera och organisera sig så att eleverna kan tillgodogöra sig yrkesutbildningen. Vi vet att många av de elever som genomgår yrkesutbildning också kommer ut i arbete. Efterfrågan på kompetens ökar mer och mer, men för att skapa den kompetensen behövs anpassningar och handledning.

Hur många av gymnasiesärskolans elever kommer att kunna utnyttja de nya utbildningsmöjligheterna?
– Det kan jag inte svara på. Det blir en individuell bedömning som ungdomen och föräldrarna måste göra när de ansöker. Men samhället måste se till att det finns möjligheter och att organisationen är anpassad och har en pedagogik som gör att man kan tillgodogöra sig utbildningen.

Finns det inte risk att det blir ett alltför stort steg att gå från gymnasiesärskola till yrkeshögskola? Borde ni inte även ha tagit fram en mindre krävande eftergymnasial utbildning?
– Vi presenterar tre olika satsningar nu, där möjligheten att gå yrkeshögskola är det mest avancerade alternativet, men vi satsar också på lärlingsutbildning och yrkesvux.
– Vi börjar så här och ser vad vi kan åstadkomma. Första steget är att öppna dessa utbildningsvägar så att vi inte längre låser ute dem och säger till dem att de inte får gå vidare efter gymnasiesär.
– Vi får se vilken typ av anpassningar som kommer att behövas. Om det behövs andra former och andra nivåer på utbidlningarna får vi fortsätta arbeta med det.
– Arbetslinjen kan inte gälla om inte dessa elever kan få utbildning som passar deras förmåga och kapacitet.

Kommer det att finnas tillräckligt med handledning och stöd för att satsningarna ska leda till verkliga förbättringar?
– Yrkeshögskolan har nu fått i uppdrag att ge förslag på vad hur man ska gå hur man ska genomföra detta, hur man kan organisera och anpassa utbildningarna tidsmässigt, pedagogiska och handledningsmässigt för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskapen. Det är sådant vi vill ha svar på.

Och regeringen kommer att tillsätta resurser för stöd och handledning?
– Resurerna ska anpassas till de behov som finns. Det kommer antagligen att krävas mer tid och pengar än för vanliga gymnasieelever. Vi öppnar inte upp dessa utbildningar utan att samtidigt inse att det behövs mer tid, handledning och pengar för att göra detta. Det är en viktig investering för eleven och för samhället i stort att inte låta unga vuxna med funktionsnedsättningar hamna i permanent utanförskap.

När kommer detta att genomföras i praktiken?
– Det är brådskande eftersom vi vill utnyttja arbetsmarknadsläget med högkonjunktur och stor efterfrågan. Vi måste ge stöd nu. Om vi misslyckas nu kommer det inte heller att lyckas i nästa lågkonjunktur. Därför har detta hög prioritering. Det måste genomföras de närmaste åren när ekonomin ser positiv ut och möjligheterna är bäst för fler att ta sig ut på arbetsmarknaden.

Borde regeringen inte först och främst se till att alla får rätt stöd i skolan, från första början? Det finns stora brister vad gäller stöd och hjälpmedel och klyftorna ökar. Blir inte denna satsning ett slag i luften – att på sluttampen försöka rädda en misslyckad utbildning?
– Det ena utesluter inte det andra. Om det finns brister i särskolan över huvudtaget så ska det förstås åtgärdas. Vi ifrågasätter inte att det kan behövas förbättringar i den befintliga skolan.

Kan vi räkna med nya krafttag för att förbättra stödet i skolan?
– Vi tittar närmare på hela särskolan och vi är väl medvetna om att alla andra reformer inom skolan inte får påverka särskolan negativt. Det pågår ett arbete att reformera särskolan och inom kort kommer det att presenteras en utredning.

Ungdomar med svåra rörelsehinder är en bortglömd grupp, eftersom de varken kommer ut på arbetsmarknaden eller har rätt till daglig verksamhet enligt LSS. Insatser har diskuterats men inget verkar hända?
– Det som är klart nu är våra satsningar på gymnasiesärelever. Det finns ett antal andra reformer som diskuteras och som kommer att presenteras så småningom, men det är inget jag kan berätta om nu.

Svenskt näringsliv har efterlyst mer ekonomiskt stöd och lägre anställningskostnader för att öka rekryteringen av personer med funktionsnedsättningar. Är det också på gång?
– Det är en metod vi använder för många andra grupper, att göra det billigare att anställa. Det är en högst relevant diskussion även på det här området.

Vad kan man göra i övrigt för att näringslivet ska prioritera rekrytering av personer med funktionsnedsättning? Samhall gjorde i höstas en enkät som visade att företagen prioriterar detta väldigt lågt.
– Det viktigaste är att offentlig sektor föregår med gott exempel och anställer många personer från målgruppen. Om vi visar att det fungerar kan näringslivet inspireras. Genom subventioner kan vi uppmuntra företagen att vilja anställa, men vi kan aldrig övertala dem att ta socialt ansvar om inte offentlig sektor gör det.

Hur går det med Kristdemokraternas utspel i valrörelsen om att offentlig sektor ska anställa 10 000 personer med funktionsnedsättningar?
– Du får återkomma med den frågan en annan gång. Inom regeringen förbereds en rad olika satsningar för de som har svårast att ta sig ut på arbetsmarknaden. Vi vet att det har blivit svårare och svårare de senaste åren. Nu, när läget är så ljust på arbetsmarknaden, vill vi hitta lösningar.

Vi kan alltså räknar med att de närmaste månaderna blir fantastiska, med många spännande satsningar?
– Allt sker inte den närmaste tiden, men det kommer att bli en fantastisk mandatperiod, säger Nyamko Sabuni.