Vård, egenvård eller personlig assistans?
Många kan förlora sin assistans på grund av att behov bedöms som vård – och därför inte ger rätt till assistans enligt nya hårda bedömningar. Men frågetecknen kring reglerna är många. Nu i höst anordnas ett viktigt seminarium för att reda ut oklarheterna.
LÄS MER: Stärkt rätt till personlig assistans genomförs 2023
Utredningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” (maj 2021) föreslår nya regler för egenvård och personlig assistans. Läs mer i De 4 viktigaste frågorna om Stärkt rätt till assistans.
Den 21 november 2017 håller HejaOlika, Föräldrakraft samt ABH Utbildning och Rådgivning ett gemensamt seminarium för att försöka reda ut frågan om vilket stöd som ska och kan ges vid behov av vård, egenvård och personlig assistans.
Det är en fråga som blir mer aktuell för varje dag som går eftersom allt fler förlorar rätten till personlig assistans. RBUs sommarkampanj om att bara var tionde person får äta och gå på toaletten i ”assistanslotteriet” är ett av de många desperata rop på hjälp som hörs när hjälpen försvinner från många av dem som behöver den allra bäst.
Kortfattat kan man säga att reglerna, som de ser ut idag, säger att:
* assistanstimmar från stat eller kommun INTE beviljas för vårdbehov
* vårdbehov som en läkare har bedömt vara egenvård INTE godkänns som grundläggande behov
* vårdbehov som en läkare har bedömt vara egenvård KAN godkännas som övriga behov men då krävs att man har tillräckligt omfattande grundläggande behov först
Ovanstående innebär t ex att vare sig sondmatning, stomi eller andningshjälp räknas som grundläggande behov, eftersom det är vårdbehov. Även om en läkare eller annan ansvarig vårdpersonal har bedömt att vårdbehovet går att tillgodose som egenvård räknas det som vård och beviljas inte som just grundläggande behov. Har en person tillräckligt många timmars grundläggande behov för andra saker, som t ex för att duscha eller klä av och på sig, kan uppgifter som bedömts vara egenvård istället beviljas som ”övriga behov”.
Många väntar på en dom från Högsta förvaltningsdomstolen som handlar om sondmatning som vård eller, helt enkelt, som ett annat sätt att äta. Bakgrunden är att Kammarrätten i Göteborg ansett att sondmatning ska räknas som grundläggande behov. Försäkringskassan överklagade och Högsta förvaltningsdomstolen beviljade prövningstillstånd.
Den dom som kommer blir mycket viktig eftersom domar från Högsta förvaltningsdomstolen är prejudicerade, vilket innebär att de gäller lika mycket som lag.
Om domstolen kommer fram till att sondmatning är ett annat sätt att äta kommer troligen även stomi och andra egenvårdsuppgifter som kan hänföras till något av de fyra grundläggande behoven (äta, kommunicera, klä av och på sig samt sköta sin hygien) att kunna räknas som grundläggande behov. Däremot kommer andning sannolikt fortfarande inte att vara ett grundläggande behov eftersom det inte kan räknas till något av de fyra grundläggande behoven.
Om en person idag mister sin assistans, för att de grundläggande behoven inte längre är tillräckligt stora, så innebär det ju inte att själva behovet har minskat. Frågan är då hur behoven ska tillgodoses. Är de grundläggande behoven mer än 6-8 timmar per vecka är det möjligt att söka kommunal assistans (istället för statlig genom Försäkringskassan) men om de grundläggande är mindre än så kan även detta vara svårt att få igenom.
Då kvarstår bara möjligheten att få behoven tillgodosedda genom antingen andra LSS-insatser (t ex gruppbostad), genom insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL) eller genom hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
Att tänka på är att det bara är insatsen personlig assistans enligt LSS som ger rätt att välja utförare. I vissa kommuner tillämpas LOV, Lag om valfrihet. Då kan privata anordnare vara valbara för de LSS- och/eller SoL-insatser som kommunen har bestämt. När det gäller HSL kan ibland privata anordnaren tecknaa avtal med landstinget om att utföra HSL-insatser, men det finns ingen rätt för den enskilde att kräva det.
En god idé, om du eller en anhörig riskerar att mista assistansen, är att begära en individuell plan där ni får hjälp av alla inblandade parter att reda ut vem som ska tillgodose vilka behov. Om vården är inblandad kan man istället begära en SIP, samordnad individuell plan.
På seminariet om vård, egenvård och personlig assistans den 21 november kommer föreläsarna, t ex Anna Ingmansson från Stockholms läns landsting, Carl Höckerfelt från Försäkringskassan, Bitte Fritzon från Socialstyrelsen och Tomas Agdalen från Inspektionen för Socialförsäkringen, att försöka hjälpa till att reda ut vad som är rätt och fel och vad man som enskild kan göra. Seminariet är öppet för alla. Representanter för ideella funktionshinder- och patientföreningar deltar till rabatterat pris.