”Varför talas det inte om god kvalitet och etik inom personlig assistans?”
Under sommaren har tidningar och andra medier ägnat personlig assistans stor uppmärksamhet. Man har speglat en bransch som befinner sig i nästan total anarki.
Vi som är verksamma inom området har under lång tid känt till att ett litet antal företag har utnyttjat den bristfälliga lagstiftning, som gäller, på ett mycket oseriöst och oetiskt sätt.
PARO (Privata Assistansanordnares Riksorganisation) har sedan vi bildades 2005 fört fram detta till politiker men ingen har tagit problemet på allvar. Många företag har uppfattat detta som att det var accepterat från ansvarigt håll.
Att det aldrig varit någon intention från staten att kunder/brukare ska få möjlighet att utöka sin privata börs med dessa pengar, kan vi alla vara överens om. Inte heller att man skulle ”lura” sina kunder/brukare genom att ta hand om oskäligt stora överskott och därigenom göra miljonvinster i sin egen verksamhet. Även assistenter har erbjudits pengar om man kan locka över en kund/brukare till sin verksamhet. Att bidraget inte använts till det som var tänkt riskerar nu att få konsekvenser för hela branschen. LASS är mycket otydlig och ger utrymme för oerhört fria tolkningar.
Det fåtal företag som samvetslöst utnyttjat systemet, för i huvudsak egen vinning, är de som nu orsakar att ansvariga politiker i panik måste visa handlingskraft genom att under stor tidspress ta fram regelverk som enbart har till enda syfte att få kontroll över hur bidraget används. Varför talas och skrivs det ingenting om god kvalitet, etik och moral i utformning och innehåll i tjänsten personlig assistans?
LSS-kommittén kom med ett delbetänkande senhösten 2005, vilket sedan hamnat i ”byrålådan”. PARO anser att det fanns många bra förslag i delbetänkandet från 2005 och om politikerna haft mod och viljan att redan då genomföra en del förändringar hade problemet varit betydligt mindre än idag. Det märkliga är att ”den tredje stadsmakten” media ska bestämma den politiska agendan. Det var först efter sommarens tidningsartiklar som regeringen fick ”ändan ur vagnen”.
Det är nu dags att vi alla tar ett krafttag och försöker få ordning på denna verksamhet. Så länge det finns företag och brukare som inte tar sitt ansvar kommer problematiken att kvarstå. Så länge som anordnarna fortsätter att locka med olika oseriösa erbjudanden och de flesta företag i branschen sitter med armarna i kors och tror att andra skall lösa problemet, kommer branschen inte att kunna saneras utan kännbara ingripanden från lagstiftaren. Genom att vi går samman, alla vi som vill bedriva en seriös assistansverksamhet med kvalitet, och hjälper, stöttar och utbildar varandra kan vi göra branschen rumsren.
PARO anser att tillstånd och aktiv tillsyn är bästa vägen att få kontroll över hur bidraget används och hur bidraget höjer den assistansberättigades livskvalité. Det borde vara den viktigaste parametern.
Lars Forsberg
ordförande
PARO, www.paro.nu
