Vem har ansvaret för att hyran i gruppbostad är alldeles för hög?

Varför är hyran i en gruppbostad så hög att personer med rätt till LSS-insatser inte har råd att bo där?

LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, talar om ”avgift” när det i själva verket är hyra som hyresgäster i LSS bostäder betalar för sin bostad.

Misstaget att kalla det avgift har fått mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för många personer med utvecklingsstörning.

Avgiftsbestämmelsen är otidsenlig för boendekostnaden och LSS kan inte längre garantera att den enskilde får tillräckliga medel för sina personliga behov. Detta har vi inom FUB och statliga utredningar påpekat, utan att det lett till någon åtgärd från våra regeringar!

Så här står det i LSS 19 §:

Skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får tas ut av dem som har hel allmän ålderspension, hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken eller annan inkomst av motsvarande storlek, enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov. Lag (2010:480).

Detta står om merkostnader i propositionen till LSS:

En viktig handikappolitisk princip är att människor inte skall ha merkostnader på grund av funktionshinder. Det är enligt min mening angeläget att omfattande stödbehov på grund av funktionshinder inte medför en lägre levnadsstandard än den som gäller för personer som inte har motsvarande behov. Utgångspunkten bör därför vara att stöd och service som ges enligt den nya lagen skall vara avgiftsfri.

Detta om merkostnader måste naturligtvis gälla även bostad!

Det är primärt kommunen som är ansvarig för de höga hyrorna i gruppbostad enligt LSS. Gruppbostaden hyrs ut i andra hand till den boende. Kommunen är då fullt ansvar för att felaktiga kalkyler används för att beräkna hyran.

Byggpriserna har ökat två och en halv gång sedan 1998. Markpriserna har femdubblats från samma tid. Prisbasbeloppet som ska vara vanlig inflation och bestämmer aktivitets- och sjukersättningen, det vill säga inkomsten för de allra flesta med LSS-bostad, har bara ökat med ca 20 procent under samma period.

De kraftigt ökade byggkostnaderna, och särskilt att markpriserna utgör en allt större andel, innebär att hyran tar allt mer av inkomsten. Och höga hyror kompenseras inte heller i Försäkringskassans förlegade system för bostadstillägg.

Markpriset utgör idag en tredjedel av kvadratmeterpriset vid byggande. Detta har påverkat hyrorna i alla bostäder, men särskilt mycket i gruppbostäder. En gruppbostad kräver mer mark per kvm boyta. Utöver detta har en gruppbostad gemensamhetsyta, för personal och social gemenskap samt omvårdnad. En gruppbostad måste alltid vara handikappanpassad enligt byggnormer.

Enligt LSS-lagen ska den enskilde dock inte ha merkostnader på grund av sina funktionsnedsättningar!

Just detta tydliga budskap i lagen struntar kommunerna i när de sätter hyror på gruppbostäder. I stället utnyttjar de alla kryphål för att kunna ta så hög hyra som möjligt.

• De tar ”marknadspris´” på sin ofta gratis egna mark!
• De tar utan eftertanke betalt för handikappanpassningen av bostaden, trots att sådan anpassning ska vara gratis.
• De tar numera, genom en märklig tolkning av lagtexten, ofta bra betalt för gemensamhetsytor, till och med för vissa personalutrymmen. Tanken var knappast att detta skulle belasta den enskilde.

Således är en stor del av den höga hyran på gruppbostäder i verkligheten merkostnader som kommunen felaktigt belastar den enskilde med!

SKL har i en rapport kritiserat Försäkringskassan för bristfälliga bostadsbidrag, med alltför lågt tak som leder till att många boende behöver försörjningsstöd (socialhjälp). De har då helt ”glömt” sin egen roll i kostnadsexplosionen! Med en korrekt kommunal kalkyl skulle hyrorna på gruppbostäder vara betydligt lägre! Kommunen får enligt lagen, som mest, bara ta ut självkostnad!

Och i LSS 19 § står också att ”kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov”. Det är ett ansvar de inte tar.

Jag ställer mig ofta frågan: För vem finns kommunen om inte för våra mest utsatta innevånare? Jag saknar viljan till debatt om detta hos alla våra politiker!