Vem vill göra en valkompass – utan en enda fråga om funktionsrätt?
KRÖNIKA. Nyligen lanserade TT i samarbete med flera stora tidningar ”den stora valkompassen”. Tjugosex snabba frågor som skulle vara vägledande för vilket parti man mest kände samhörighet med.
Jag såg fram emot att svara på 26 frågor där jag kanske skulle känna mig engagerad i ett flertal av frågeställningarna.
Till min stora förvåning så fanns det inte en enda fråga om människor med funktionsnedsättningars rättigheter och möjligheter. Inte en enda fråga!
Detta trots att LSS varit en stor fråga för flera partier under året som gått och att det finns mellan 1,3 till 1,8 miljoner människor i Sverige som lever med någon form av funktionshinder. Med det i åtanke så finns det ännu fler anhöriga som också påverkas av problematiken med funktionshinder.
Tydligen är det inte tillräckligt intressant för de som skapat valkompassen
Tänk bara på hur många föräldrar till barn med funktionshinder det finns i landet, som ständigt strider för sitt barns rättigheter. Tänk på alla syskon, arbetskamrater och vänner till människor med funktionshinder som önskar att deras medmänniskor ska behandlas med den respekt de förtjänar.
Men tydligen så är det inte tillräckligt intressant för de som har skapat valkompassen. Det är ju bara så mycket folk som lever i ett land som Estland (1 315 635 invånare) eller Lettland (1 950 116 invånare).
Att betänka att individer från ett helt land skulle ignoreras, så blir den där ”valkompassen” mest ett dåligt skämt.
När det dessutom visade sig att det inte heller fanns en enda fråga som handlade om jämställdhet och kvinnors självklara rätt att behandlas lika som män, så kände jag mig än mer skeptisk till valkompassen. Efter det senaste årets omfattande revolution på jämställdhetsfronten med både metoo-rörelsen och skandalen med Svenska Akademin och den efterföljande knytblus-manifestationen, så borde väl åtminstone någon fråga handla om denna problematik. Att män särbehandlas i vårt samhälle och att kvinnor fortfarande i dessa dagar inte innehar exakt samma rättigheter och får samma lön som män är ju en mycket het fråga som borde finnas med i en valkompass.
På vilket sätt skulle den här valkompassen vara vägledande för landets befolkning?
Hälften av hela landets befolkning är kvinnor. Men inte en enda fråga om jämställdhet fanns med i denna valkompass. Ytterst underligt, måste jag säga.
Så därför blev jag inte särskilt förvånad när jag såg att valkompassen hade skapats av två män (Christer Isaksson och Tommy Möller) i samarbete med TT.
Jag vet alldeles för lite om dessa två män, för att säga någonting om deras liv och bakgrund, men när de tar fram 26 frågor som ska vara en fingervisning om hur man ska välja i hösten val, så blir det något olustigt över hela situationen. De menar att frågorna ska vara ”partiavskiljande och för att komma fram till partiernas olika ställningstaganden”. Men hur ska en röstberättigad människa kunna få en fingervisning om olika partiers ställningstagande i så pass viktiga och värdefulla ämnesområden, när man inte ens räknas som tillräckligt värdefull för att ha med i en valkompass?
Nu känns ju den här situationen tillräckligt uppseendeväckande, men den blir ju ännu värre när jag läser vidare i förklaringen till dessa 26 frågor.
Om jag har förstått saken rätt så har herrarna Isaksson och Möller utgått från de enskilda partiernas agerande och deras uttalanden. Det är med andra ord partiernas egna företrädare som främst har lyft dessa frågor som sedan kom med i valkompassen.
Efter alla år av strider för självklara rättigheter känns det oerhört skrämmande
Ingen av partiledarna har alltså tyckt att vare sig jämställdhet eller funktionsnedsättning varit tillräckligt viktiga ämnen att lyfta inför höstens val.
Efter alla år som förälder till en barn med funktionsnedsättning och alla år av strider för uppenbart självklara rättigheter, så känns det här oerhört skrämmande. Om det är en fingervisning om hur LSS-frågor hamnar långt ner på prioritetslistan för landets samtliga partiledare, så känns det i sanning mycket skrämmande, tycker jag.
