”Vi har en horribel situation inom assistans”

Fredrik Borelius, Vårdföretagarna.

Vårdföretagarna kräver att Lena Hallengren tar itu med krisen omgående

[sharethis-inline-buttons]
Annons

Annons för Frösunda

– Det är beklagligt och bekymmersamt att Lena Hallengren drar paralleller mellan fusk och att assistansanordnare går med vinst.
Det säger Fredrik Borelius, näringspolitisk expert hos Vårdföretagarna.

Inom Vårdföretagarna har man reagerat starkt över uttalanden från Lena Hallengren i intervjun med HejaOlika.

– Alla sunda företag behöver en buffert för att kunna utveckla sin verksamhet och ha möjlighet att täcka upp för utgifter under sämre tider. Det är en myt att assistansföretagen gör stora vinster, det stämmer helt enkelt inte. Regeringens hårda motstånd till vinster har lagt en våt filt över hela assistansbranschen vilket märks på den oro som finns hos utförarna, säger Fredrik Borelius.

Hur menar du att man ska se på vinster och lönsamhet i assistansbranschen?

– Just nu pågår ett avancerat experiment av hur mycket landets assistansutförare tål. Både den förra och nuvarande regeringen har under flera års tid inte höjt den statliga assistansersättningen i samma takt som de kollektivavtalade löneökningarna. Vinstmarginalen för branschen krymper stadigt för varje år och ligger idag på låga 3,7 procent, vilket är betydligt lägre än snittet för övriga välfärdsbranscher. Över 20 procent av företagen går med förlust och många överväger att lägga ned sin verksamhet.

Har du ingen förståelse för regeringens oro för kostnader?

– Både ja och nej. Denna besparingsiver kommer sannolikt inte från tidigare ansvarig minister Åsa Regnér som nu Lena Hallengren fått ärva, utan från Magdalena Andersson och budgetavdelningen på finansdepartementet. De ser hur statens utgifter för personlig assistans ökat stadigt sedan reformen infördes 1994.

– Problemet är att de inte gjort någon ingående analys av vad det exakt beror på. Det är viktigt att räkna på vad alternativkostnaden till assistansen är samt hur mycket de privata företagen bidrar till samhället i form av arbetstillfällen, avlastning till kommunerna och ökad valfrihet för en enskilde.

Om du ska vara självkritisk: vilket ansvar har privata företag för den uppkomna krisen?

– De privata utförarna har ett stort ansvar för det allmänna förtroendet för branschen. Fram till 2011 behövdes inget tillstånd för att bedriva assistansverksamhet och minimal kontroll gjorde att allmänna lyckosökare och rent kriminella personer etablerade sig i branschen. Ett förtroende tar lång tid att bygga upp men går väldigt snabbt att rasera.

– När det uppdagas att någon fuskat med ersättningen är det ett hårt slag mot alla seriösa företag med kollektivavtal som dagligen utför ett fantastiskt arbete med hög kvalitet.

Varför har inte Vårdföretagarna gjort mer för att förhindra fusk och slöseri med skattepengar?

– Vi är oerhört måna om att endast ta in seriösa utförare som medlemmar i Vårdföretagarna. När någon söker medlemskap gör vi en form av vandelsprövning och tittar på de personer som sitter i ledande positioner, går igenom ekonomiska nyckeltal och nekar inträde ifall vi anser att företaget inte håller måttet.

– Samma gäller ifall ett företag inte följer vår uppförandekod och etiska spelregler, då kan det bli en fråga för uteslutning vilket sker ett par gånger per år.

– Dessutom har vi nyligen lanserat en unik kvalitetsdeklaration som handlar om att göra kvalitetsarbetet synligt och jämförbart mellan olika utförare.

Hur vill du lösa den nuvarande krisen? 

– Den pågående assistanskrisen är tudelad. Vi har en horribel situation där nio av tio nyansökningar av assistans avslås och personer som mister eller får sin assistans kraftigt nedskuren. Samtidigt kämpar de privata assistansanordnarna och kommunerna att få pengarna att räcka till.

– Företagen vill vara goda arbetsgivare och betala kollektivavtalade löner, men det är svårt när uppräkningen av den statliga ersättningen är lägre än löneökningarna. Sker ingen förändring i ersättningen kommer sannolikt hela assistanskartan ritas om inom en femårsperiod. Fler uppköp och konkurser, lägre ingångslöner och fler som lämnar kollektivavtalen.

– I slutändan är det den enskilde brukaren som drabbas vilket är en ohållbar situation som ansvarig minister måste ta itu med omgående.

Publicerad: 2018-04-11

Av: Redaktionen

Nyckelord: Fredrik Borelius, LSS, Lena Hallengren, Vårdföretagarna, assistans

Annons

Annons för Etac

Annons

Annons för Särnmark

Annons

Annons för Humana

Annons

Annons för Durewall.se