”Vi ska göra kraftfulla förenklingar av omprövningarna”

Tvåårsomprövningarna av assistans ska bli enklare för personer med stora funktionsnedsättningar.
Även det omstridda behovsbedömningsinstrumentet ska förenklas.
– Om vi inte hittar en form för att skapa trygghet är jag inte främmande för att ta bort instrumentet, säger Dan Eliasson.

Det handlar om personlig assistans i denna tredje och sista del av vår intervju med Försäkringskassans generaldirektör Dan Eliasson.

Dan Eliasson är bekymrad över den oro som finns bland brukare av assistans. Många enskilda och brukarorganisationer upplever att det har blivit allt svårare att få stöd de senaste åren.

Han tog starkt intryck av de assistansberättigade han mötte när han nyligen deltog på årsmötet för brukarföreningen JAG.

– Någon sa: ”Dan, det du säger på scenen låter rätt och riktigt, det känns som att du förstår och är lyhörd, men du ska ha klart för dig att vår upplevelse av er inte motsvarar de ord du säger. Vad har du att säga om det?”
– Jag tar oron hos brukarna på utomordentligt stort allvar och kommer att se till att det blir en förändring.

En del faktorer anser Eliasson att han inte kan påverka, som 2009 års dom om grundläggande behov.
– Den innebär att vi i ett antal omprövningar tvingas göra begränsande bedömningar och det har skaapat oro i brukarrörelsen. Den domen måste vi följa. Jag hoppas på mer praxis från Högsta förvaltningsdomstolen för att kunna bli bättre och tydligare.

Det som han själv kan påverka är Försäkringskassans behovsbedömningsstöd (tidigare kallat instrument).
– Vi har utformat det för att skapa legitimitet och för att människor ska kunna förbereda sig, som en service till brukare och för att stötta den enskilde.
– Men instrumentet skapar oro och vi jobbar med en förenklad version. Om vi inte hittar en form för att skapa trygghet och mervärde är jag inte främmande för att ta bort instrumentet.

Två-årsomprövningarna ska också förenklas.
– Jag vill verkligen understryka att jag lovar att vi ska förenkla sättet vi handlägger omprövningar på, i de fall det är uppenbart att assistans måste finnas. Om någon sedan födseln har en svår funktionsnedsättning som man vet inte kan förändras, varför ska vi då göra en omfattande prövning. Vi ser över möjligheten att ha en differentierad handläggning som är mer anpassad efter brukarens behov.

Ni måste ändå fortsätta ompröva vartannat år?
– Ja, men det kanske räcker att vi ringer och säger ”Hej, det är från Försäkrings­kassan, vi vet ju att personen X har funktionsnedsättning och har haft dubbelassistans, är det något som har förändrats som vi behöver känna till?”. Det räcker. Vi kan göra kraftfulla förenklingar.

Finns det inte en risk för att förenklingar skapar godtycke och att det också leder till en del negativa beslut?
– Nej, nej, vi skulle aldrig dra ned på stödet på det sättet, om inget har förändrats går vi på det antal timmar man hade förut.

När kommer dessa förenklingar?
– De kommer att märkas före sommaren 2015.

Några planer på att slopa tvåårsomprövningarna är dock inte aktuella.
– Det är lagstiftning som säger att vi SKALL ompröva vid  två år, säger Dan Eliasson.

Varför ifrågasätter ni inte tvånget att ha tvåårsomprövningar, som skapar så mycket oro?
– Av den enkla anledningen att jag inte är opinionsbildare.

Men med den erfarenhet ni har borde ni väl framföra till regeringen att tvåårsomprövningar slår fel?
– Nej, man kan inte säga att det slår fel. Behoven förändras. Enkelt uttryckt kan man säga att statistiken visar att 30 procent får neddragningar, 30 får ungefär lika många timmar och 30 får fler timmar. Så det rör sig, och därför ska det prövas. Men det finns självklara fall, där man inte behöver in, och där ska det bli förenklingar.

Är det inte jobbigt att så ofta behöva ifrågasätta hela livssituationen för många personer som redan är utsatta?
– Där hoppas jag att metodiken kan förbättras, så att vi kan göra omprövningarna mycket mindre mindre traumatiserande.

Är det verkligen möjligt att ta bort oron, när det ändå är en omprövning?
– Men glöm inte att 30 procent får fler timmar! säger Dan Eliasson. Det här är en typisk politisk fråga, inte en fråga där en myndighet ska driva opinion mot regeringen.

Men politikerna skyller ju ifrån sig och säger att ”det är inte vårt fel, vi har minsann inte sagt att det ska det inte ska vara försämringar och hårdare praxis”.
– Det är helt riktigt att det inte är politikerna som har beslutat om ny praxis, det har domstolarna gjort.

– Men den politiker som säger att man INTE är nöjd med utvecklingen har ett ansvar för att driva ett förändringsarbete för att få en annan bedömning. Antingen gör man något åt det hela – eller så accepterar man att domen är bindande för oss.

– Om man inte är nöjd med praxis sitter man som politiker på lagstiftningsintrumentet och kan ändra lagen. Gör man inte det så ställer man sig bakom domen.

Många socialpolitiker, kanske en majoritet, har sagt att de vill stoppa den hårdare praxisen. Tycker du det här borde vara en valfråga?
– Asssistans, socialförsäkringen och välfärden är utmärkta frågor att diskutera. Ska vi ha tvåårsomprövningar? Vad tycker politikerna om grundläggande behov? Ska människor få mer stöd eller inte? Det är frågor som passar för politisk debatt.

Vad anser du om att till och med FN har utvecklingen inom assistans?
– Min självklara reflektion är: Vad spännande det ska bli att höra vad politikerna säger om det här. Det är alltid bra när politiker säger var de står någonstans, pekar ut färdriktningen och berättar vad de önskar åstadkomma.

Men socialpolitik har svårt att få gehör i debatten?
– Ja, under de senaste valen har socialpolitik haft svårt bita igenom i det offentliga samtalet.
– De finansiella aspekterna har fått väldigt stort genomslag. Jag tror att de flesta sakdepartementen känner att finansdepartementets makt är stor. Samtidigt ska man ha stor respekt för att det är finanspolitiken som i grund och botten skapar förutsättningar för välfärd.
– Men det är helt klart att socialpolitiken inte bryter igenom i det offentliga samtalet så mycket som den förtjänar.

Stöd som assistans är väl ändå samhällsekonomiskt lönsamma?
– Absolut! Här finns en potential som inte utnyttjas i vårt samhälle.

– Den gängse bilden är att detta är en belastning för statsbudgeten, att man inte får ut något av det. Sanningen är att det hjälper många människor in i samhället, så att de kan jobba och medverka, med många positiva effekter. Den dimensionen är alla dåliga på att beskriva, alla!

Kan inte Försäkringskassan bli bättre på att visa att det är samhällsekonomiskt?
– Jag tycker det är ett bra uppslag. Jag ska fundera mer på om vi kan kommunicera detta bättre. Vi kan peka på de mervärden som är glömda utan att lägga oss i opinionsbildningen.

Inom assistansområdet får ni istället uppdrag att ytterligare öka kontrollen.
– Det är inte så konstigt att vi får detta uppdrag från regeringen. Det är naturligt att man vill veta vad Försäkringskassan gör för att undvika de grova brotten.

Men har det inte blivit överdrivet? Många upplever att assistans förknippas med kriminellt utnyttjande.
– Om det kan jag bara säga att vi råder inte över hur Aftonbladet och Expressen skriver. Media har ett ansvar, det är sällan de stora tidningarna nyanserar rapporteringen.

Har fusket minskat till följd av era åtgärder?
– Jag hoppas och tror att fusket har minskat. Vi har hittat många som fuskat i organiserad form, men inte alla. Jag hoppas att vanliga brukare inte känner oro över detta.

Politiker som Maria Lundqvist Brömster (FP) har sagt att jakten på fusk har gått till överdrift.
– Nej, man kan inte säga att det gått till överdrift. Om stora företag medvetet lurar det offentliga på många, många miljoner så vore det väl förskräckligt om vi inte jagade dem?

Men visst har kontrollen ökat och integriteten försämrats för vanliga brukare?
– Nej, jag kan inte se att det tydligt ändrat integritetspositionen för den enskilde. I vår dialog med vanliga brukare har det inte skett någon förändring.

Försäkringskassan har nu ännu ett regeringsuppdrag att förbättra kontroll och rättsäkerhet. En del av detta är att övergå från dagens förskottsutbetalningar av assistansersättning till efterskottsbetalning.

– Det är en av de svåra frågorna, säger Dan Eliasson. För vissa assistansanordnare innebär det stora bekymmer om vi skiftar från förskotts- till efterskottsbetalning. Där ska vi se om vi hittar andra lösningar. För de stora assistansföretagen är det nog inga problem.

Har ni bestämt när ni inför efterskottsbetalningar?
– Vi tror att vi börjar rulla det någon gång under 2015, men jag vill vara väldigt nog med att brukarrörelsen känner till de förändringar vi gör, att man har stor förståelse för dem och helst tyckerd de är rimliga och riktiga. Jag lovar att sträcka ut handen och lyssna på brukarrörelsen. Hur kan vi tillsammans göra vårt arbete så bra som möjligt?

– Det enda jag behöver är att vi får förståelse för att vi har begränsningar i vårt uppdrag.

Kommer små assistanskooperativ att undantas från efterskottsbetalning?
– Där hittar vi kanske övergångslösningar, så man får tid att fasa in sig, och några ska nog inte alls in i det här. Vi får se hur vi utformar detta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *