”Vi vet att vi behövs”

Tjejgrupperna som startade i Malmö fortsätter att växa och grupper finns nu även i Kristianstad och Landskrona.

– Vi vet att vi behövs. Tjejerna och deras föräldrar vill inte att de ska ta slut, säger Josefin Abrahamsson, en av initiativtagarna, och hoppas på fortsatt finansiering.

Foto på Josefin AbrahamssonDe så kallade tjejgrupperna, som innebär att ett antal tjejer mellan 13 och 26 år träffas ungefär en gång i veckan för att umgås och ibland prova på olika idrotter eller andra aktiviteter, engagerar uppemot 70 tjejer.

– Vi har två grupper i Malmö och en i Kristianstad, också har vi en grupp på gång i Landskrona, säger Josefin Abrahamsson.

Metoden som tjejgrupperna använder sig av, att kombinera sociala aktiviteter med idrott, tycks fungera.

– Men hemligheten till varför vi lyckas är väl egentligen den tålmodighet med vilken vi jobbar. Vi är medvetna om att sådant här måste gå långsamt för att trygghet ska kunna skapas, säger Josefin Abrahamsson.

När grupperna började satt de flesta tjejerna tyst och väntade tills Josefin eller någon annan ledare sa något.

– Tidigare talade alla via oss, så är det inte längre, säger Josefin Abrahamsson.

Grupperna har provat på rullstolsbasket, -rugby, -innebandy, boccia, självförsvar med mera. Nyligen var det på en musikal.

Projektet har finansierats via Ungdomsstyrelsen (pengar från Svenska Spel), samt tack vare en del pengar från fonder och stiftelser. Men projektpengarna börjar nu ta slut och på FIFH Malmö jobbar man med att söka nya pengar.

Josefin Abrahamsson är hoppfull om att det går att hitta möjligheter att fortsätta, men hur och med vilket stöd har hon ännu ingen aning om. I dessa dagar för hon samtal med föräldrar och aktiva, och av dessa samtal förstår hon att grupperna fyller en funktion.

– Vi vet att vi behövs. I kväll, i morgon och på torsdag ska jag tala med fler föräldrar och aktiva om utvärdering och hur vi ska forma våra grupper och aktiviteter framöver. Vi får väldigt mycket positiv respons från föräldrar och tjejerna, säger hon.

Projektet är, enligt Josefin Abrahamsson, i grund och botten ett jämställdhetsprojekt.

– Vi vill ha fler tjejer till idrotten, säger hon.

En undersökning som gjorts på Svenska handikappidrottsförbundet, som visar att tjejer är i klar minoritet bland såväl aktiva som bland ledare, förvånar inte Josefin Abrahamsson.

– Det är dåligt, men inte konstigt. Det finns en jargong inom pingis, och jag tror inom de flesta idrotter, som är ganska tuff. Är man ensam tjej kan det kännas svårt att stanna kvar.