”Vi vill visa att det går”

Kan man hitta olika sätt att kommunicera, så ska man göra det. Kommunikation är grunden till allt lärande. En sådan grund ska alla kunna få, oavsett utvecklingsnivå. Det säger Inger Andersson, lärare på gymnasiesärskolan i Ludvika.

Inger Andersson har jobbat på skolan i tio år.
– När jag ser utvecklingen hos våra elever så kan jag inte annat än brinna för detta.
När eleverna slutar i gymnasiesärskolan är det många som går vidare till den dagliga verksamheten i kommunen.
Inger och hennes kollega Kristina Jansson, specialpedagog  med inriktning mot AKK, alternativ och kompletterande kommunikation, har utvecklat ett samarbete med den dagliga verksamhet  där de startat upp samtalsgrupper för att den alternativa kommunikationen ska leva vidare in i framtiden.
– Lärandet slutar inte med gymnasiet, säger Inger. Det är aldrig för sent att börja med AKK. Vi träffar äldre brukare på den dagliga verksamheten som gör stora framsteg när det gäller kommunikation.
Hela särskolan i Ludvika har inriktning mot kommunikation och arbetar med bilden som stöd. Skolan tar emot många studiebesök och har inspirerat flera andra skolor. ”Pekkartan – en väg till kommunikation” är namnet på en DVD som visar skolans metoder och arbetssätt kring AKK i vardagen.
I filmen medverkar rektor, lärare, föräldrar, syskon, och elever på skolan. Filmen har visats på universitet, högskolor, habiliteringar, för assistentgrupper och på skolor runt om i landet.

Inger berättar om hur viktigt det är att eleverna är delaktiga i det som sker. På det sättet togs även Föräldrakraft emot. Alla elever och personalen var informerade i förväg. Lärarna visade upp tidningen och en symbolbild för tidning när de presenterade mig som reporter.
Den här måndagen började med att Inger hade ett samtal med sina elever som med hjälp av pekkartor berättade om vad de gjort i helgen och pratade om vad som ska hända under veckan.
Julia, som är 15 år, kommunicerar med tecken och pekkarta. Inti är 19 år och ser fram emot att ta studenten nästa år. Han kommunicerar med pekkarta och har även en Handifon, en handdator med telefonfunktion. Johan, 15 år, kom senare den här dagen.  Johan är talande och använder inte pekkarta.  
– Jag är lite vinglig idag, säger han. Jag var trött och behövde vila på förmiddagen.
Johan har epilepsi  och hade haft anfall på natten.

Julia och Inti berättar att dom ska till korttidshemmet i helgen. Inti vill ringa dit och fråga vem som ska jobba i helgen. Inger hjälper honom, håller mobilen så att han kan höra vad personalen på korttids svarar. Inti använder sin pekkarta för att ställa frågor och Inger blir hans röst.
Julia tecknar och säger att ”vi ska göra en resa till Borlänge med korttids och då ska vi gå på restaurang!”. Hon berättar också att hon praktiserar i skolans matsal varannan fredag, något som hon verkligen gillar. Hon tar hand om disken, duschar smutsiga tallrikar i plastbackar och hjälper även till med att göra sallad. Inti gör praktik i sporthallen på måndagar.
Inti är en initiativrik person. Han och klassen har med hjälp av symbolskrift skrivit brev både till statsministern och prins Carl Philip. Det ledde till att Fredrik Reinfeldt gjorde ett besök på skolan i maj förra året, i samband med att han var i Ludvika.
Och Carl Philip skrev ett svarsbrev som sitter på anslagstavlan i klassrummet. Inti är också ett riktigt Idol-fan och har koll på alla auditions. Nu vill han ha med teveprogrammet Körslaget i sin pekkarta.
– Att få in aktuella bilder och symboler i pekkartan är viktigt för att kunna hänga med i kommunikation om det som rör sig i tiden, säger Inger.
Förutom pekkarta har varje elev en personlig pekpärm där var och en sätter in bilder och symboler utifrån sina intressen.
Under förmiddagen spelar Ingers grupp Yatzy en stund.
– Det är mycket man kan lära sig när man spelar ett spel, säger Inger. Siffror, antal, samspela, vänta på sin tur och följa regler.
Nu larmar Intis Handifon att det snart är dags för lunch.

Varje torsdag är det klassmöte. På ett sådant möte för några veckor sedan togs ett gemensamt beslut om att göra en skolresa. Efter omröstning blev det en resa till Falun med övernattning på hotell. Julia visar på kalendern att det blir den 19 maj.
– Jag ska ta med mig pengar för jag ska shoppa, säger hon med hjälp av sin pekkarta.
Hur mycket pengar var och en ska få ta med sig, ja det blir en fråga för nästa klassmöte.
– Vad bra att du tog upp det för det har vi glömt att prata om, säger Inger.
Skolresan ska planeras. Vad ska man hitta på? Inti föreslår ett besök på turistbyrån i Ludvika. Där kan klassen få information om vad som händer i Falun.
– Eleverna är delaktiga och får hjälp med att planera framåt i tiden, säger Inger.
Resten av lektionen ägnas åt att jobba med symbolbilder på pekkartan, att matcha symboltext mot foton. Var finns till exempel symbolbilden för ”pojken klättrar i trädet?”. Eleverna tränar på prepositioner. ”Flickan sitter under gungan” eller ”Flickan sitter på gungan”.

I träningsskolan har Marcus, tio år, lektion med specialpedagogen Kristina. Marcus assistent Sanna är också med.
– Hur känner du dig idag? undrar Kristina.
Marcus svarar med ögonrörelser mot en symbol på pekkartan:  Ledsen.
Kristina använder ett hjälpmedel som heter ”Big Mack” och talar in: ”Idag känner jag mig lite ledsen”.
Sedan är det Marcus tur att svara genom att trycka på ”Big Macken” så att Kristinas röst hörs. Men det är Marcus som talar. Kommunikationen mellan Kristina och Marcus fortsätter. Han berättar genom ”talande mattan” att han varit på korttids i helgen och vad han gjorde där. Han såg en film om ekorren Alvin. Och han har blåst såpbubblor.
Till slut väljer Marcus i sin pekkarta en av fyra melodifestivallåtar som han vill höra. Det blir tjejgruppen Calaisa. När musiken hörs ler Marcus omedelbart.
– Hur känner du dig nu? frågar Kris­tina. Känns det bättre?
Marcus ögonrörelser söker symbolbilden Glad.

Sist den här dagen var det samtalsgrupp. Två elever från träningsskolan deltog, Marcus som är talande och Christoffer som använder pekkarta. Den här gången samtalade eleverna kring vad de gillar att göra på fritiden, de använde sig av ”talande mattan” .
Att få kommunicera i grupp där det finns både talande och icke talande elever är mycket positivt, menar lärarna.
– Vi använder oss av olika kommunikationshjälpmedel, säger Kristina. Nack­delen med tekniska saker är att de ska skötas, laddas och uppdateras. Ibland går dom sönder och ska iväg på service. Det kan ta tid.
Det är inte så roligt om en elev kommit igång med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel – och så bara försvinner det och är borta i flera månader om det vill sig illa.
Ett hjälpmedel som lärarna uppskattar och ofta använder är en helt vanlig digitalkamera. Med den kan man dokumentera och fylla på bildförrådet och pekkartorna.

Inger berättar att man bestämde sig för att göra filmen ”Pekkartan – en väg till kommunikation”. Filmen är till nytta för alla i nätverket  runt eleverna/brukarna.
– När jag började här för tio år sedan insåg jag att assistenten var den som förstod eleven bäst och att det fanns ett stort behov av kommunikation.
Inger och Kristina inledde ett samarbete med en logoped och ur det har kommunikationssätt som kompletterar varann växt fram. Det är pekkartor och talapparater uppbyggda med individuellt anpassade bildsystem.
– Pekkartorna är uppbyggda från vänster till höger, enligt läsriktningen, säger Inger. Varje symbol på kartan har en text under sig, vilket underlättar för samtalspartnern att tolka bildsymbolen. Det är viktigt att bekräfta vad eleven säger så att det blir tydligt att jag förstått.
– Tänk vilken värld som öppnar sig när man kan göra sig förstådd! säger Kristina. Att äga sin kommunikation tar bort destruktiva beteenden. Det är så lätt att andra bestämmer. Den som vill ha en svordom i sin pekkarta har självklart rätt till det. Och att ha pekkartan med sig överallt är minst lika viktigt som att ha en rullstol.

Beställ DVD!
DVD:n ”Pekkartan – en väg till
kommunikation” kan beställas från inger.andersson@ludvika.se eller kristina.
jansson@ludvika.se