Vilken delaktighet är för dyr, ISF?

Dagen efter rapporten om följderna av indragningar av assistans rasar assistansberättigade mot ISF, Inspektionen för socialförsäkringen.

Helt oväntat ifrågasatte ISF i gårdagens rapport hur ”delaktighet ska balanseras till kostnadsutvecklingen”.

Vilhelm Ekensteen, ordförande för Ifa, Intressegruppen för assistansberättigade, är en av de som nu kritiserar ISF.

– Vilken delaktighet är för dyr? Vad ska vi utestängas från? Jag hoppas verkligen inte det är dessa frågeställningar som regering och riksdag tänker befatta sig med. Assistansberättigade behöver mer delaktighet, inte mindre, säger Vilhelm Ekensteen till Föräldrakraft.

Ifrågasättandet av assistansberättigades rätt till delaktighet i samhället är det mest uppseendeväckande med ISF:s rapport, anser Ekensteen.

– Delaktighet är ett huvudsyfte med rätten till personlig assistans, påpekar han.

– Detta handlar inte om grundläggande behov utan om andra mer odefinierade personliga behov.

– Det handlar om att allt möjligt, från att kunna vara aktiv som förälder, förtroendevald, kulturkonsument, till att vara delaktig i principiellt vad som helst som utgör den enskildes livssammanhang.

– Det ligger i assistansreformens dynamik och framgång att personer med funktionsnedsättningar blivit alltmer delaktiga. Assistansreformen har dock fortfarande en bra bit att gå på den här vägen, men det har ISF tydligen inte uppmärksammat, säger Vilhelm Ekensteen.

Han menar att ISF:s rapport till Riksdagens socialutskott i övrigt inte innehåller några överraskningar.
– ISF konstaterar att de som har stora funktionsnedsättningar får behålla sin assistans, vilket är bra.

– För andra som inte får eller mister sin (statliga) assistansersättning uppstår problemen. Vi inom IfA anser att det är just rätten till personlig assistans med kommunal finansiering för personer med mer begränsade grundläggande behov som måste fokuseras och förstärkas. För detta lämnar ISF inga distinkta anvisningar, säger Ekensteen.