Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.

Äntligen!

Blogginlägg

Av: Harald Strand
Publicerad: 2018-11-01

Tack, Uppdrag granskning, för ert program om missförhållanden på gruppbostäder.
Änligen blev det fokus på en insats som är betydligt större än assistansersättningen. Nästan dubbelt så många personer har insatsen boende i LSS.

De handlade dessutom om de mest bortglömda i LSS, de som inte kan föra sin egen talan och där deras föräldrar bildligt talat går på knäna.

Jag tror många, som jag, funderade på hur länge mamman till Sosse och Fadi ska orka. Hon har en omänsklig situation och att inte hon får hjälp av kommunen är upprörande.

 

”Det är alltid chefens fel”

Cornelius utsatthet blev väldigt tydlig. Att han lämnades helt ensam med sin ångest trots beslut om ständig närvaro och tillsyn av personal. Det visar både brist på förståelse och faktiskt även lagtrots. Självklart mest av den personal som lämnade honom ensam, men även av de chefer som inte kontrollerade och uppenbart inte ville ta ansvar när det gick snett.

Min devis är att ”det är alltid chefens fel”. Det verkade ansvariga inte förstå i den aktuella kommunen?

Och märk väl att det bara var ett par fall av de cirka 1800 som Uppdrag granskning tittat på!

Värst och mest tragiskt var ändå Måns, som trots att personal fanns närvarande lämnades ensam i ett badkar och drunknade! Den brist på ansvarstagande som chefen uppvisade gjorde mig oerhört upprörd,

Programmet visade på bristen på kompetens i LSS verksamheter i kommuner, inte minst även hos de som ansvarar för rekrytering och bemanning! En brist som finns från högsta ledning ner till personal på golvet.

 

Det krävs utbildning men även lämplighet

LSS är tydligt på vad som krävs; ”det ska finnas den personal som krävs med den kunskap om varje boende som behövs”. Man får inte nedvärdera yrket stödpedagog/stödassistent/boendestödjare genom att plocka personal direkt från gatan. Det krävs utbildning, men även lämplighet. Det senare är svårast och ställer krav på chefen. Och naturligtvis måste det finnas en närvaraned chef. Både för personal och boendes skull.

Programmet visade att besparingar i kommunala LSS verksamheter gått så långt att säkerheten brister! Ansvaret där är politikers!

Jag är glad att jag och Åsa Furén Thulin från SKL är så samstämmiga om vad som krävs när det gäller utbildning och kvalitetsuppföljning. Vi hade definitivt ingen konflikt i Aktuellt vilket jag hoppas ni såg!

ANNONS
Banner för Humana
ANNONS
Annons för Etac
ANNONS


4 reaktioner på ”Äntligen!”

  1. Maria Nilsson

    När jag läser detta så vill jag byta yrke direkt. Jag arbetar idag som fastighetsskötare där jag vill att medlemmar i föreningarna jag ansvarar för ska känna att de blir sedda och hörda. Sedan följa upp och åtgärda problem i deras lgh eller något annat i fastigheten. Nu ser jag detta fundamentala som att känna ansvar fullt ut för en människa som måste ha den hjälpen som det mest naturliga i världen. Hur har det kunna bli så fel? Vi är nog många som kan sadla om, ansvar, ödmjukhet och skinn på näsan mot chefer t.ex. men då åker man väl ut. Nå det finns bra människor att rekrytera. Frågan är om sk cheferna har kompetens att avgöra om ngn är lämplig för detta arbete?

  2. Yvonne Malmgren

    Goda levnadsvillkor var en grundpelare i rättighetslagen när den kom 1994. Denna värdering har urholkats som i nuläget 2018 möjligen är skäliga levnadsvillkor. Varför samhället under dessa år gått mot en snävare tolkning beror på dolda besparingar och brist på kompetens på de som behöver samhällets stöd allra mest.

  3. Nadine Bangatan

    Det finns anledning till att insatsen ”personlig assistans” är mer attraktiv än en boende-lösning.. Och det är inte att en anhörig så gärna VILL ha det som vissa tror är ”privilegiet” att få jobba med sitt eget barn… Anhöriga har helt enkelt inte ett reellt val! Vem vill byta liv med mamman som med all sin kärlek så tappert kämpade med sina två barn.?.. Är det någon som tror att hon lever ett glassigt liv med pengar och glamour?
    Respekt till anhöriga som kämpar så hårt varje dag…

  4. Jag tycker ändå att SKL reagerar märkligt sent och svagt. De är faktiskt organ för alla samlade kommuner. Att SKL varit så passiva speglar också ett ointresse från de samlade kommunerna. Jag tycker att funktionshinderrörelsen skulle gå mycket hårdare åt SKL.

Kommentarer är stängda.