Att ta från de fattiga och ge till de rika

Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson.
2017-10-09

OMVÄND ROBIN HOOD. Den moderna legenden om den ädle men fredlösa Robin Hood och hans stråtrövarband i Sherwoodskogen vid staden Nottingham i England, handlar om principen att ta från de rika och ge till de fattiga. Det direkta förtrycket av folket utförs av prins Johns hjälpare sheriffen av Nottingham.

Elisabeth Sandlund skrev för några år sedan en utmärkt ledare i tidningen Dagen, med rubriken ”Stockholms stad gör omvänd Robin Hood”, som hon avslutade med ”Att ta från de som har de största problemen och ge till de som har mindre behov – är det en princip som Stockholms invånare verkligen vill att kommunen ska tillämpa?” Det handlade om att staden gynnar elever med mindre behov på bekostnad av de som behöver mer, det vill säga: om att inte följa skollagen.

Just nu är mitt fokus att personerna i LSS-gruppen ska slippa att leva i livslång fattigdom. Ingen enkel uppgift då ansvariga inte vill lyssna. Fler behöver stå på barrikaderna.

Jag vill påstå att det inte bara är Stockholm som har samma tveksamma princip som sheriffen av Nottingham - att ta från de redan fattiga och ge till de rika!

Fantasin ifråga om nya extra avgifter för våra redan fattiga LSS-personer som bor på gruppbostad har accelererat och verkar aldrig ta slut.

Några aktuella exempel:

  1. Ta betalt för gemensamhetsutrymmen (efter felaktig dom av HFD; tolkat text i propositionen fel; se ”Nyanser av språket”)
  2. Ta extra betalt för tillagning av måltider (blev ej prövat i HFD då det var ”en blygsam avgift”; för en höginkomsttagare kanske men inte för de redan fattiga boende)
  3. Ta extra betalt för utkörning av mat (ej prövat i högre instans)
  4. Ta betalt för tjänster som ingår i normal omvårdnad, som fönsterputsning (IVO sa nej)
  5. Ta betalt för tur-bundna resor till och från daglig verksamhet så att individerna får dubbel kostnad jämfört andra, då de som alla andra även måste ha månadskort/färdtjänst för fritidsresor (några kommuner spridda över landet)

Om dessa avgifter är lagliga enligt LSS eller inte verkar ingen bry sig! Men om en kommun börjar verkar det spridas ”som vinden”?

Att det är en övervältring av kostnader på de fattigaste i kommunen är dock säkert. Att vår gemensamma funktionshinderpolitik har som princip, att ingen skall ha merkostnader på grund av sitt funktionshinder, har man helt ”glömt”!

Det senaste exemplet kommer från Värmland, där några kommuner börjat ta betalt för att dela medicin från ApoDos till boende på gruppbostäder, detta trots att det absolut inte är hemsjukvård, utan egenvård, vilket ingår i omsorgen enligt LSS. Det vill säga, det vi ”normala” fixar själva men som dessa boende behöver stöd med, liksom duscha, klä på sig eller dylikt.

Det märkliga (för att utrycka mig milt) är hur just att suga ut mer pengar från LSS-boende har en tendens att sprida sig! För att de är enklare att angripa – de redan svaga orkar inte protestera? Att det görs av människor som är ansvariga för omsorgen om LSS-gruppen känns ”märkligt”. Vilka attityder döljer sig där? Har de förträngt sitt ansvar enlig LSS? Har de kopplat bort både hjärna och hjärta? Det handlar ju om personer som utan egen förskyllan hamnat i beroende av deras hjälp och inte tål ytterligare stjälp! Har de glömt att vem som helst kan hamna i beroendegruppen, även de själva eller deras anhöriga.

I samhällets jakt på kostnader belastar man personer som lever i strukturell fattigdom med ytterligare utgifter. Personer med omfattande funktionsnedsättningar bor i gruppbostäder på grund av sina funktionsnedsättningar. På grund av sin funktionsnedsättning så lever de i fattigdom. Deras inkomst består av sjukersättning på de lägsta nivåerna eftersom de inte har arbetat. När de pensioneras så blir även pensionen låg på grund av att livsinkomsten varit låg. De betalar högre skatt än andra med motsvarande låga inkomst. De har små möjligheter att påverka sin inkomst och kommunen bestämmer merparten av deras kostnader, oftast även deras höga hyra. Med ett ständigt underskott i sin budget hamnar de i livslång fattigdom. Detta var inte meningen med LSS – utan tvärtom!

Det är knappast så att politiker och kommuntjänstemänen inte vet vad de gör. Eller att de inte vet vad de borde göra enligt lagens intentioner. Det är inte heller så att våra ministrar inte förstår, men de prioriterar annat som syns mer och väljer medvetet att blunda för LSS-gruppens behov.

Sedan strör partiledaren på ytterligare salt i såren med att ”vägen till oberoende och självständighet är eget arbete, inte bidrag.”

I söndagens (8 okt 2017) partiledardebatt i SVT sa alliansens statsministerkandidat att det inte är meningen att man ska leva på socialbidrag år efter år. Men det är ju precis vad som nu händer för de i LSS-gruppen som får dyra bostäder, samtidigt med allt lägre inkomst och höga skatter?

Sedan strör partiledaren ytterligare salt i såren med att ”vägen till oberoende och självständighet är eget arbete, inte bidrag”. Hur tror han det låter för en grupp som på grund av svåra funktionsnedsättningar tvingas leva på ”bidrag”, då möjligheten ta ett arbete eller få ett arbete inte finns. De är hänvisade till daglig verksamhet enligt LSS med en hab-ersättning som i bästa fall täcker deras lunchkostnad.

Ingen av partiledarna var legendens Rikard Lejonhjärta, den hemvändande rättvise kungen som ställde allt till rätta!

Ingen i debatten om arbetslöshet och revor i välfärden samt växande sociala klyftor lyfte fram LSS-gruppen. Inte heller nämndes gruppen eller ojämlik sjukvård i debatten om sjukvården.

Jag får fortsätta min livslånga kamp för min son och hans kamrater. Har jag tur kan jag kanske väcka någon ansvarig politiker. Kanske kan jag få några ansvariga tjänstemän ute i kommunerna att förstå att det finns en LSS-lag som de måste följa. Kanske kan jag få några jurister i förvaltningsrätten att skaffa sig kunskap om LSS och dess förarbeten.

Kanske kan jag få med fler i funktionshinderrörelsen att kämpa för LSS-gruppen! Den utgåva av Föräldrakraft nr 2 som utkom nu i september vilken innehåller LSS-skolan bör alla ansvariga för LSS-gruppen inklusive gode män och anhöriga läsa.

Just nu är dock mitt fokus att personerna i LSS-gruppen ska slippa att leva i livslång fattigdom. Ingen enkel uppgift då ansvariga inte vill lyssna. Dessutom är den svår att göra ensam.

Jag behöver fler kamrater som står upp på barrikaderna för att ”du kan inte ha goda levnadsvillkor om du är fattig”!

Harald Strand
Annons (artikeln fortsätter nedanför)
Annons för PictureMyLife

 

Kommentarer

Hej Harald. Tack för LSS…

Hej Harald. Tack för LSS-skolan. Viktig, kunskapsrik.
Och här har du en kamrat med dig som gillar barrikader. Fint att vi möttes på INTRA-dagarna.
Jag försöker prata LSS i alla sammanhang där jag når ut. I seminarier, i intervjuer.
Här Psykologtidningen nr 7 som kom idag http://psykologtidningen.se/2017/09/26/intrapriset-det-finaste-pris-jag…

Christina Renlund
Ständigt 'on mission'

Håller med dig i allt! Det gäller för oss föräldrar och gode män att berätta och prata så mycket som möjligt! För den som inte lever i vår värld är det näst intill omöjligt att förstå hur eländigt ställt det faktiskt är för vuxna. De är ju helt beroende av stöd från sina föräldrar. Men nu om någonsin med ett stundande val är det viktigt att inte vara tyst - berätta på jobbet och bland vänner och bekanta!
Upp till kamp!

Annette Lack
Det du skriver Harald är…

Det du skriver Harald är tyvärr den bistra sanningen, många i LSS-gruppen är dömda till livstids fattigdom och ingen politiker verkar se det som ett problem, inte tillräckligt stort för att engagera sig i alla fall...

Så har vi det eviga tjatet om arbetslinjen. Tänk om en enda journalist ställt frågan - varför detta prat om att "det ska löna sig att arbeta"? I alla tider har det ju faktiskt varit mer ekonomiskt lönsamt att arbeta än att vara beroende av statens trygghetssystem.

Thomas Juneborg
Så sant och så svårt

Tack Harald, för din stora kunskap och din otroliga kamp att ge personer tillhörande LSS en liten möjlighet att få rätt idag.
Jag upptäckte LSS i maj 2000, då dottern var 2,5 år. Ingen hade talat om för mig att den fanns, trots att jag hade insatser i hemmet genom den. Jag blev så ledsen och förbannad och har sedan dess läst och läst och läst för att göra rätt. Idag läser jag Handikapprätt på Högskolan, för att göra rätt. Men ändå nonchaleras vi om och om igen. Hittills har vi varit i domstol 5 gånger. Och vunnit. Men kampen tröttar ut. Kraften ger sig. Kommer jag kapitulera? Vem vet, med det som pågår nu.
Lena B

Lena Bengtsson
För vidare spridning

Denna text förtjänar att spridas utanför dem som är personligt berörda av försämringarna inom LSS. Är det tillåtet att kopiera texten i sin helhet på en privat blogg om källan anges och länk läggs till HejOlika?

E Sjölund
Svar till "För vidare spridning"

Vi vill självklart att texten ska spridas, men av upphovsrättsliga skäl är det endast tillåtet att citera delar av, alternativt referera, texten. Citat och referat bör också förses med hänvisning och länk till källan.
Valter Bengtsson

Valter Bengtsson
För vidare befordran partiledarna

Tycker att du Harald skulle skicka ovanstående som ett brev till samtliga partiledare och till riksdagsgruppernas ledare, -det här är ett helhetsgrepp som heter duga, bra gjort.

Christer Pettersson
Hjälp till och sprid till politiker

Partiledarna är inte lätt att komma åt. De skapar murar kring sig och sådant som handlar om LSS sorteras nog bort tyvärr!

Jag har skickat till mina egna kontakter i de olika partierna som jag vet bryr sig om LSS. Ni som har bra kontakter – skicka gärna ni också!

Harald
Strand
Harald Strand

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
Skriv in din kommentar här.
Genom att skicka in det här fomuläret så accepterar du Molloms användarvillkor.