Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson

Gör om LSS?

Blogginlägg

Svaret är nej – men det behövs förtydliganden, utbildning och rättshjälp

Idag är det många som både lågmält och högljutt kräver att LSS ska skrivas om från grunden! Men vet de vad de pratar om?

Visst är det uppenbart att LSS inte fungerar som det var tänkt. Jag hävdar dock fortfarande att lagen är fantastisk, speciellt vad gäller mål och intentioner samt de styrande principerna!

Jag påstår att det inte är lagen det är fel på, utan hur den tolkas av personer med begränsad kunskap om just dessa delar av lagen. Det är bristfällig kunskap om alla de förarbeten som är underlag till lagen och från vilka vi kan söka stöd om vi har svårt att tolka lagen – precis som i alla lagar.

Visst är förarbeten och lag skriven på byråkratisk svenska, vilket kan göra den svår att förstå, så här några decennier senare, då även svenskan förändras (urholkas). Inte ens Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, lyckades tolka domen RÅ 2005 ref.28 om gemensamhetsutrymmen rätt, då de uppenbart missförstod svenskan.

Det går naturligtvis inte att skriva om LSS på något år! Nuvarande lags innehåll påbörjades av Omsorgskommittén 1977, som la fram sitt slutbetänkande ”Omsorgerna om vissa handikappade” 1981.

Efter en häftig debatt (OBS!) tillsattes 1983 Omsorgsberedningen för att skriva propositionen som blev klar 1985, kallad 1986 års Omsorgslag.

Redan 1989 tillsattes Handikapputredningen, som lämnade ett antal delrapporter och ett slutbetänkande 1991, ”Handikapp – Välfärd – Rättvisa”. Att märka är att utredningen hade elva ledamöter, 14 sakkunniga och tre experter! Dess cirka 2000 sidor var underlag till propositionen om LSS (och LASS) som blev klar 1993 och började gälla 1994.

Summerar vi den tid det tog från 1977 till 1993 (15 år) med ett stort antal personer involverade, så säger det sig själv att det inte går med en enmansutredare på två år!

En annorlunda lag

Lagen är individuell, vilket avviker från de flesta andra lagar. Det är naturligtvis svårt att ta till sig om man är van vid kollektiva lagar. Den är extra svår för att intentionerna med lagen är att den är en pluslag till den vanliga socialtjänstlagen, för att några personer behöver extra stöd för att uppnå rättvisa och kunna leva sitt liv precis som vi andra trots ibland omfattande funktionsnedsättningar.

Orkar man inte läsa förarbetena till LSS, och saknar fantasi att förstå hur livet ser ut vid omfattande funktionsnedsättningar – då kan man inte tolka lagen rätt! Det är det vi ser när man fokuserar på kostnader (i lagen talas inget om begränsningar av resurser). Detta leder till nedmontering av LSS.

Dom som bör ifrågasättas

Vi har ett litet antal HFD-domar i LSS som blivit prejudikat. Men samtidigt finns det ingen absolut regel i Sverige att prejudikat måste följas.

I en individuell lag som LSS, där den enskildes specifika behov ska styra lagens tillämpning, borde prejudikat ifrågasättas och inte slentrianmässigt följas! Den diskussionen saknar jag. Alltför ofta används istället domar från lägre instanser som ”praxis” av beslutsfattare. Det är naturligtvis helt fel!

Får jag leva som andra?

Länsförbundet FUB i Stockholms län skrev 2017 en rapport som alla beslutsfattare i LSS borde läsa: ”Får jag möjlighet att leva som andra?”.

I rapportens inledning står:
Socialstyrelsen konstaterade i en rapport från 2015 att det förekommer begränsande kommunala riktlinjer rörande vissa LSS-insatser. Men redan flera år tidigare hade Länsstyrelserna konstaterat samma sak. 2016 publicerade Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en tillsynsrapport som visade på att många kommunala riktlinjer går emot intentionerna i LSS: ”Kommunerna har ansett sig vara tvungna att hitta strategier för att möta förändrade krav och en förändrad ekonomisk verklighet. Införandet av begränsande kommunala riktlinjer och serviceinsatser istället för behovsanpassade bedömningar kan vara ett uttryck för detta. I en situation där verksamheten styrs av en statligt styrd rättighetslagstiftning kan riktlinjer vara ett sätt för kommunen att återta sin funktion som arena för prioriteringar mellan individers olika behov och önskemål. Ett sätt att helt enkelt ta kontrollen över sina egna kostnader. Det medför emellertid en hantering som inte sällan går emot de grundläggande ambitionerna med nuvarande lagstiftning. Det innebär även en maktförskjutning till det offentliga på bekostnad av den enskildes rättigheter”. I en annan tillsynsrapport från IVO 2016 framkommer följande: ”Tillsynen visar att enskildas behov många gånger varken utreds eller följs upp i den utsträckning som IVO anser vara rimlig för en rättssäker handläggning. Sammantaget kan rättsosäkra utredningar och bristande dokumentation innebära att beslut fattas på gamla eller direkt felaktiga uppgifter”.

Domar från kammarrätterna eller HFD är inte bindande, men de kan och åberopas inte sällan av både myndigheter och enskilda. Domar från HFD är prejudicerande; det vill säga vägledande för rättstillämpningen, men det är ändå inte självklart hur stor påverkan en dom har på andra LSS-mål. Betydelsen beror på flera olika faktorer. Vi tror därför att kunskapen om domars tillämplighet som prejudikat kan öka bland både individer och myndigheter.

Eftersom det tycks råda stor osäkerhet kring hur LSS ska tolkas tyckte vi att det vore intressant att granska ett antal LSS-domar från högsta instans; Högsta förvaltningsdomstolen (HFD,) för att se dels hur pass stor betydelse dess domar kan ha som prejudikat, dels hur pass väl domarna från HFD förverkligar målet i LSS. Vad gör man om domarna från högsta instans skulle anses strida mot LSS?

Människors lika värde, en hotad princip

I rapportens avslutande del står ett antal tänkvärda ord för oss alla som bevakar LSS:

Domar från Högsta förvaltningsdomstolen har i vår studie visat sig ha stor betydelse som styrande av utvecklingen av LSS, och inte bara som klargörande av rättsläget. Vi ser två anledningar till detta; dels är kunskapen om hur prejudikat ska tolkas bristfällig, dels tolkar domstolen LSS restriktivt. Dessa faktorer i kombination med begränsande kommunala riktlinjer gör det mycket angeläget att genom lagstiftning göra tillägg i LSS för att stärka rättigheterna. Det är även angeläget att tjänstemän som handlägger LSS, i domstol eller inom kommunen, får kompetensutveckling så att HFD:s domar får den betydelse som det är tänkt; d v s prejudicerande genom tyngden av domskälen.

Vi säger i Sverige att vi värnar principen om alla människors lika värde. Domarna i denna rapport vittnar emellertid om någonting annat. En restriktiv lagtolkning av LSS rimmar nämligen väldigt illa med just den principen.

Det är en rapport alla beslutsfattare i LSS borde läsa innan de hänvisar till ”praxis”!

Svaret på frågan om LSS ska skrivas om är nej! Men det behövs korrigeringar och förtydligande för att lagen har tolkas fel. Samt krav på utbildning av de som ska tolka. Och rättshjälp till enskilda som extra hängslen!

ANNONS

Annons för Tidvis

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Labanskolan

ANNONS

Annons för Egen assisans

ANNONS

Annons för Aktivera

ANNONS

Annons för durewall.se

ANNONS

Annons för Etac

Publicerad:
2019-03-13

Av: Harald Strand

Nyckelord:
HFD, Harald Strand, Högsta Förvaltningsdomstolen, LSS, rättshjälp

2 reaktioner på ”Gör om LSS?”

  1. Thomas Juneborg

    I vilken ända ska jag börja Harald?

    Jag håller med dig om att LSS lagen som den är skriven är en fantastisk lag, det råder inte minsta tvekan om vad ambitionen är enligt § 5-7, d v s leva som andra, självbestämmande och goda levnasdsvillkor. Men tyvärr finns det starka krafter som av olika anledningar ogillar lagen. Vad gäller tolkningarna är de en kombination av brist på insikt om vad det innebär att leva med stora funktionsnedsättningar och vara anhörig men framförallt är de en produkt av starka politiska signaler ovanifrån – LSS är för dyrt enligt både staten och kommunerna, dessutom inskränks det kommunala självstyret! Varför har merparten av domarna dykt upp efter finanskrisen 2008? Det är knappast en tillfällighet.

    De prejudicerande domarna. Med all respekt för dina kunskaper om LSS lagen och dess förarbeten Harald – jag är 100 % säker på att FK och kommunerna inte kommer ändra sina tillämpningar en enda mm såvida inte de prejudicerande görs helt irrelevanta, de struntar, tyvärr fullständigt i om vi hänvisar till lagens förarbeten och målparagraferna. HFD domarna, självfallet även de som inte berör assistansen kan rimligen göras irrelevanta endast om det sker stora ändringar i lagen. Vilka ändringar som krävs hinner jag inte med att gå igenom nu. Men efter att ha läst igenom lagen ett antal gånger nu + din LSS skola och assistansdomarna 209-2017 + ”sondmatningsdomen” 2018 kan jag inte dra någon annan slutsats än att:

    För de som av olika anledningar vill försämra rättighetslagen finns det många kryphål, bland annat att det inte preciseras vad det innebär att leva som andra, ha goda levnadsvillkor och självbestämmande

    Anser f.ö att försämringarna saknar demokratisk legitimitet

    Jag avslutar med ett utdrag ur min blogg med hänvisning till sondmatningsdomen:

    Efter sondmatningsdomen 2018 och FK-s förfärliga tolkning ropade många av lagtrots av FK. Och ja, jag trodde faktiskt inte myndigheten skulle tolka domen så snävt som de gjorde. Jag trodde i all min enfald att FK skulle betrakta samtliga delar av sondmatningen som integritetsnära. De facto fanns det ändå ett kryphål i domen, det står nämligen klart och tydligt att sondmatningen visserligen ska betraktas som en måltid men om hjälpbehovet är grundläggande måste det räknas som integritetsnära med hänvisning till domen 2009. Där fanns kryphålet. Om jag inte plöjt igenom domen i HFD 2009 säkert tre-fyra gånger vid det här laget hade jag inte haft en aning om att det kryphålet existerade.

  2. Yvonne Malmgren

    Harald, mycket kompetent beskrivning över dagsläget.
    När LSS-lagen kom hade man omsorgslagen och en handikapputredning i ryggraden.”. Omsorgslagen hade personkrets 1 rätt till.
    Två avlidna personer som genom många års hårt arbete bidrog till detta omfattande reformarbete i Sverige med visionen ”Ett samhälle för alla” var:
    Medicinalråd och verksam vid Socialstyrelsen Karl Grunewald den person i Sverige, som betytt mest för att utveckla samhällets omsorger för personer med utvecklingsstörning.
    Bengt Lindqvist var biträdande socialminister i den socialdemokratiska regeringen mellan 1985 och 1991 och den som tillsatte den så kallade handikapputredningen. En engagerad man allt för att uppnå samhällsförändringar för personer med funktionsnedsättningar.
    Jag vill minnas att Bengt Lindqvist (S) som biträdande socialminister i handikapputredningen 1989 föreslog rättshjälp.
    Handikapputredningen som så småningom mynnade ut i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Förslaget till rättshjälp försvann under resans gång. När lagen sjösattes 1994 var förslaget om rättshjälp borta.
    Rättshjälp är en demokrati och jämställdhetsfråga ofattbart att den enskilde inte ha detta skydd i en rättighetslag.
    Yvonne Malmgren/före detta handläggare för LSS och generella handikappfrågor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *