Harald Strand. Foto: Linnea Bengtsson

På väg mot en ny LSS bakvägen?

Blogginlägg

Harald Strand: Det finns ingen orsak att ens diskutera remiss för LSS-utredningen

BLOGGINLÄGG. Vi får absolut inte gå på de ”lockpriser” som Lena Hallengren ger oss när hon talar om LSS-utredningen. Följden kan, som alltid med lockpriser, bli dyr!

Med sin otydlighet om framtiden för LSS-utredningen ger Hallengren, med orden ”allt är en helhet”, budskapet att hon egentligen vill genomföra fler förändringar.

Hon verkar ointresserad av vad som pågår under kommunernas kostnadsjakt, ofta på helt lagvidrigt sätt. Drygt 80 procent av LSS-insatserna beslutas i kommunerna.

Regeringen är ju ansvariga för att lagen följs, även om kommunerna har ”självstyre”. Hon är dessutom ansvarig för IVO, där hon har begränsat resurserna i stället för att utöka dem, vilket behövs för en rimlig grad av uppföljning.

Det finns delar av LSS-utredningen som är bra, men helheten är inte ok. En enad funktionshinderrörelse har förkastat utredningen, vilket Lena Hallengren verkar ha förträngt.

Det finns flera punkter i LSS-utredningen som är de ”lockvaror” jag syftar på:

• Statligt huvudmannaskap för personlig assistans ser vi i FUB med flera som positivt, då 290 kommuner inte har tillräckliga resurser och kompetens för att handlägga en sådan insats. Personligen är jag dock rädd att de 5000 personer som har personlig assistans från kommuner, kan drabbas av ”oförsonliga Försäkringskassan” som bara ser direktiv och inte vad som är bästa insats för individerna, det som faktiskt lagen föreskriver.

• Att föräldraansvaret ska utredas har egentligen inte med LSS (lagen) att göra, utan det borde en välutbildad och vettig LSS-handläggare kunna förstå.

• Valfrihet och ekonomiska villkor har inte heller direkt med LSS att göra och erfarenheten säger mig att vår grupp oftast blir bortglömd.

• Att kommunerna struntar i styrande principer i byggandet och drift av gruppbostäder har inte heller primärt med lagen att göra.

• Rätten till arbete finns i artikel 27 i Funktionsrättskonventionen. Att det för vår grupp finns mycket att önska inom det området har heller inget med LSS att göra. Detta gäller även skolan som finns i artikel 24.

• I artikel 8 i Funktionsrättskonventionen finns beskrivet statens ansvar för att se till att myndigheter har kunskap om funktionsnedsättningar samt också ett ansvar att informera allmänheten. Okunskap är således ett problem för regeringen i första hand.

Att vården inte fungerar för vår grupp beror inte heller på LSS, utan beror på brister ute i landstingen/regionerna, som ju har huvudansvaret för vård. Här kan jag tycka att staten får bära ett ansvar de egentligen inte har.

• Förslaget om den nya insatsen ”Personlig service och boendestöd” i egen bostad är ett bra tillägg till boendeformer. Men det står inte att kommunen ska ansvara för att personen får ett boende. Vi kan ju konstatera enorma svårigheter för LSS-gruppen med svag inkomst att få ett eget hyreskontrakt eller att få behövlig förtur i de kommunala boendena. Det här är en insats vi i FUB har krävt i många år och som fanns med i förra LSS-utredningen 2008!

Det finns således ingen orsak att ens diskutera remissförfarande, Lena Hallengren!

Det ger mig dåliga vibbar, och en känsla av att du vill tvinga igenom den ”nya LSS”, som utredningen föreslog, och som en enad funktionshinderrörelse har ”kastat i papperskorgen”.

ANNONS

Annons för Etac

ANNONS

Annons för LSS-skolan

ANNONS

Annons för Särnmark

ANNONS

Annons för Humana

ANNONS

Annons för durewall.se

Publicerad:
2019-05-29

Av: Harald Strand

Nyckelord:
Harald Strand, LSS, LSS-utredning, LSS-utredningen, asistans

3 reaktioner på ”På väg mot en ny LSS bakvägen?”

  1. Yvonne Malmgren

    Harald, mycket bra.
    LSS är en individuell lag och behöver inte göras om. Problemet ligger i hur vi ser på lagen från gräsrotsnivå upp till högsta förvaltningsrätten. Svårigheten ligger i att vi tänker ”kollektivt” och glömmer bort att just LSS kom till för en liten grupp människor med omfattande funktionsnedsättningar. De skulle få en lag som var individuellt anpassad och som skulle möjliggöra att få rätt insatser för att få vara en del av samhället. Jag tycker att all personlig assistans ska förstatligas samt införa rättshjälp för den enskilde.

  2. Thomas Juneborg

    Mitt intryck Harald är att regeringen ”prövar sig fram”. Så små förändringar som möjligt för att se hur vi reagerar. Någon genuin intention att verkligen återupprätta lagens intentioner ser jag inte röken av. I så fall hade den redan meddelat att Gunilla Malmborgs skapelse tillhör historien.

    Vad gäller jobb och hälsa anser jag det finns starka kopplingar till LSS, lagen går i praktiken in i flertalet av CRPD-s artiklar. Tusentals personer förvärvsjobbar tack vare personlig assistans eller ledsagning. Tänker på blinda journalisten Katarina Hahr för att ta ett konkret exempel eller min kompis Jonas Franksson där hemkommunen vill strypa nästan alla assistanstimmarna för att Jonas ska kunna arbeta.

    När det gäller hälsa är jag övertygad att det med minimalt med forskningsarbete går att bevisa att hälsan försämrats radikalt för alla som förlorat PA eller ledsagning. Lägg där till alla anhöriga som sliter ut sig.

    Som du säkert förstår gillar jag den här meningen i blogginlägget:

    Statligt huvudmannaskap för personlig assistans ser vi i FUB med flera som positiv

    1. Det är bra sammanfattat av vad som pågår inom LSS området. Många verksamheter och boenden är utlagda på privata företag det isig är inget problem förutom att uppföljningen av är bristfällig och företagen tjänar mycket pengar på att underdimensionera personalstyrkan som en stor del av dagen sitter vid datorerna och noterar avvikelser istället för att jobba med sina kunder..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *