Rättshjälp i LSS, omedelbart!

Blogginlägg

Av: Harald Strand
Publicerad: 2017-12-14

Rättshjälp i LSS är nödvändigt för att lagen ska vara den rättighetslag som den var tänkt. Och för att målet med LSS ”att leva som andra” trots sina funktionsnedsättningar ska kunna uppnås.

LSS handlar inte om pengar utan om individuella behov som gruppen är åsamkade av sina funktionsnedsättningar. För detta behöver varje individ stöd av en eller flera av de insatser som LSS ska ge. Det är naturligvis lagvidrigt att ansvariga myndigheter då gör allt för att undvika att ge det stödet, oavsett det är en LSS-insats eller assistansersättning.

Vi kan konstatera att Försäkringskassan (FK) sällat sig till de myndigheter som valt att med sin maktposition köra över de enskilda individerna i LSS. Det läser vi om nästan varje dag.

Men lite mer i medieskugga så avslår många kommuner regelbundet ansökningar om insatser och de använder förvaltningsrätten (FR) för att inskränka rätten till LSS-insatser för den lilla, utsatta grupp som är berörd. De är väl medvetna om att det finns en diskrepans mellan vad som står i LSS-propositionen och hur tolkningen blir av juristerna i FR. Detta utnyttjar allt fler kommuner för att spara på sina LSS-kostnader. Plötsligt nekar de insatser som personer haft i flera år och hänvisar den enskilde till att överklaga. Skulle kommunen mot förmodan förlora i lägsta instans går man vidare uppåt. Risken för kommunen att förlora i längden är minimal.

Det är frusterande att stå utanför och se dessa uppenbara övergrepp.

Sedan LSS infördes för 20 år sedan har det i domstol förts många förhandlingar mellan personer med LSS och olika kommuner. Det har varit en ojämn kamp där kommunernas hela organisation ställts mot enskilda individer som föga förvånande förlorat och fått se sina rättigheter snävas in i flera viktiga domar i Högsta förvaltningsdomstolen, HFD. Det är frusterande att stå utanför och se dessa uppenbara övergrepp mot redan svaga individer! Det är också en skam för vårt välfärdssamhälle att dessa personer mer än alla andra tvingas kämpa för sina rättigheter i domstol!

LSS kom till som ett skydd mot att personer som omfattades inte skulle bli bortprioriterade i den lokala politiska processen. Om kommunen, oavsett anledning, tolkar LSS på ett sätt som den enskilde rättighetsbäraren anser är för snävt ska det prövas i domstol. I ett fungerande rättssystem blir det då domstolen som har sista ordet att formulera vad som är rätt.

Det är då av största vikt att det finns en balans av maktförhållandena mellan kommunen och den enskilde. Det finns inte i dag. När kommunerna vinner 90 procent av målen i FR har systemet spårat ur.

Den enskilde står svag gentemot kommunen i FR.  Kommuner har ekonomiska möjligheter att anlita jurister. Personer med omfattande funktionsnedsättningar kan sällan göra det. Både för att de saknar de ekonomiska resurserna och för att de specialiserade juristerna är upptagna av kommuner eller av de stora assistansbolagen.

LSS blev en rättighetslag för att den enskilde skulle kunna överklaga kommunens beslut om insatser i domstol. På papperet väldigt bra. Men om verkligheten blir att den enskilde nästan alltid förlorar i domstolen, vad är rättigheten då värd?

Försäkringskassan och kommunerna avslår insatser för att spara pengar, trots att detta inte får vara ett skäl till avslag enligt lagen! Även detta är naturligtvis rättsvidrigt.

Förvaltningsrätten (FR) är tänkt som en garant för att ansvariga myndigheter ska följa lagen. Att denna garant inte fungerar är uppenbart för den som följer LSS-domar. Orsaken till detta är svårare att förstå. Har man inte förstått att lagen är individuell? Eller stödjer man bara de andra myndigheternas nedskärningar?

LSS är en individuell lag. Den styrs helt av varje persons individuella behov och önskningar!

Det gör att prejudikat är väldigt sällsynt – då varje individs olika behov utgör grunden.

Trots detta hänvisar myndigheterna ofta till tidigare mål i FR, vilket inte är korrekt, då de inte har något vägledande rättsvärde. Dessutom väljer ofta kommunen ut just de domar från FR som stöder deras sak, trots att det finns andra som stöder motpartens! Att det finns domar i FR som dömt olika i vad vi, vid hastigt påseende, kan uppfatta som samma ärende. Det kan och skall bero på att det är individernas individuella behov som skall prövas i LSS, och alla har vi olika behov, speciellt i LSS-gruppen med olika funktionsnedsättningar.

I tolkning av LSS måste vi också förstå vad som är lagens intentioner och mål! I korthet är målet med LSS att leva som andra trots sina funktionsnedsättningar. Eller lite mer detaljerat uttryckt i propositionen:

LSS är avsedd att tillförsäkra personer med omfattande funktionshinder en god service och ett gott stöd, oavsett var de bor och oavsett vilka de lokala ambitionerna är. Det övergripande målet är att den enskilde skall kunna leva som andra, trots sitt funktionshinder. Jämlika livsvillkor innebär att jämförelser måste göras med villkor som gäller för jämnåriga som inte har funktionshinder.

Den enskilde skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så likt andra människors liv som möjligt och i gemenskap med andra.

Den enskilde har rätt till en insats om han eller hon har behov av insatsen, om behovet inte faktiskt är tillgodosett på annat sätt. När insatsen sedan verkställs så ska den vara av så god kvalitet att den tillförsäkrar den enskilde goda levnadsvillkor.

Nuvarande felaktiga rättstillämpning medför stora rättsförluster för den enskilde. Den tidigare LSS-kommittén uppmärksammade detta och föreslog att lagtexten snarast skulle förtydligas för att komma till rätta med den felaktiga tillämpningen. Det var år 2008!

LSS är inte enkelt att förstå för en enskild person. Det innebär att enskilda regelbundet blir överkörda av ”juridiken”, det vill säga av jurister från kommunen, Försäkringskassan och förvaltningsrätten. LSS-skolan här på HejaOlika.se har varit mitt bidrag till att göra den något tydligare.

Rättshjälp är inte med i den pågående LSS-utredningen, vad jag sett, trots att det skulle lösa ministerns aversion mot assistansbolagens jurister.

Men uppenbart behöver den enskilde hjälp av kunnig jurist. Vi såg det i en i dagarna presenterad kammarrättsdom där en person slapp att bli tvångsflyttad! Detta fall visade att den enskilde behöver eget professionellt stöd, något som tyvärr föll bort från Handikapputredningens förslag till LSS-propositionen.

Utan detta stöd, rättshjälp, fungerar inte LSS som det var tänkt. Det är väl numera uppenbart för de flesta, men ansvariga politiker har valt att blunda. Det är inte med i den pågående LSS-utredningen, vad jag sett, trots att det skulle lösa ministerns aversion mot assistansbolagens jurister, ”landets största juristkår”, som en ledare i ett känt media uttryckte det.

Den enskilde behöver verkligen rättshjälp numera, när mål skall drivas i förvaltningsrätten, för att kunna möta kommunens jurister med rätt språk och för att ge domstolen tydliga underlag för att fatta beslut enligt lagstiftningens intentioner. Handikapputredningen hade tyvärr rätt att rättshjälp blir nödvändigt när den enskilde ska driva sin rätt i domstol, även mot våra egna myndigheter.

Det är ett nederlag för vårt rättsväsende att den enskilde förlorar sina rättigheter enligt LSS i så många fall som vi, Länsförbundet FUB Stockholms län, visat i våra undersökningar. Den enskilde vinner 1 av 10 mål i förvaltningsrätten, vilket naturligtvis egentligen är statistiskt omöjligt. Dessutom är sidoeffekten att många enskilda numera inte ens orkar driva sin rätt i domstol, eftersom det känns meningslöst! Då är LSS ingen rättssäkerhetslag längre.

Det är ofattbart att ansvariga låter det pågå, år efter år, och istället lägger kraft på att begränsa assistansersättningen.

Det behövs rättshjälp för att rättighetslagen LSS skall fungera! Det förstår den som vill förstå!

Nyckelord:
ANNONS
Banner för Humana
ANNONS
Annons för Etac
ANNONS